Predikningar

Kära bröder och systrar, Apostlagärningarna berättar visserligen om den troende gemenskapen omedelbart efter Kristi verkliga uppståndelse – män och kvinnor i Herrens närhet vittnar om uppståndelsen genom ett förändrat livsmönster – men den verkliga berättelsen handlar om Anden, om den ljusgivande nya närvaron i deras liv som förändras och upphöjs till en ny erfarenhet och glädje. Trons liv är apostlagärningarnas ämne!

Kära bröder och systrar, ”Vårt påskalamm Kristus är slaktat”, skrev S:t Paulus, men Lammet har inte dött för alltid, lammets död är vår frihet och vårt liv. Frihet från vad, frihet till vad? Gud har visat oss sin barmhärtighet; Han ville detta offer eftersom hans kärlek inte känner några gränser. Gud gör det oväntade, han gör det när vi inte anar det. Skulle Gud ödmjuka sig för vår skull och anta människans syndfulla natur? Varför ville Gud detta?

Många kristna vill om det är möjligt följa Jesu intåg i Jerusalem som Messias och vidare fram till hans korsfästelse och död genom att lyssna både till Matteuspassionen på Palmsöndagen och till Johannespassionen på Långfredagen. Det är naturligtvis en personlig sak om man hellre vill uppleva Jesu sista dagar i församlingen med läsningarna eller om man vill lyssna till de stora musikaliska körverken i en större kyrka av barockmästaren Johannes Sebastian Bach.

Abraham kallades av Gud att utvandra från sitt hemland och komma till ett nytt land som Herren Gud skulle visa honom och hans familj. Mose utvaldes av Herren Gud att leda Guds folk ut från slaveriet under Farao i Egypten. Under vandringen genom öknen i 40 år gav Herren Gud sitt folk bud att följa. Dessa bud skulle föräldrarna inpränta i sina barn så att de aldrig kunde glömma dem.

Kära kristna familjer, kära barn. Om någon i en kristen familj lämnar man eller hustru och barn, och gifter sig med en annan, är det då samma kristna familj? Om någon som kommer från en annan familj, men inte är gift, och gifter sig med någon i familjen, hör han eller hon då till den gamla familjen eller den nya? Genom det nya äktenskapet hör han eller hon till den nya familjen, men hans eller hennes föräldrar, syskon och ingifta i den första familjen är hedrade.

1 Mos 12:1-4; 2 Tim 1:8b-10; Matt 17:1-9

Fastetiden är en tid för nyorientering i vår kallelse som kristna människor. Framför oss i dag får vi bilden av Jesus som förvandlas inför apostlarna. Hans kläder blev skinande vita och Faderns röst hördes: ”Detta är min älskade son, min utvalde, lyssna till Honom”. Om Jesus är utvald är vi, i hans efterföljelse, också utvalda med början i vårt dop.

”Om du är Guds son” säger Djävulen till Jesus. ”Om du följer Kristus och håller hans bud”, är vårt samvetes fråga till vårt sanna jag, det som är min egen person, inte lik någon annans person! Kära bröder och systrar i fastetiden, samvetet är det effektiva instrument Gud gett människan som art. Med det kan hon ta ansvar för sina gärningar. Djuren kan det inte. Är samvetet sjukt sjunker människan ner och blir sämre, är det friskt stiger människan uppåt och blir bättre.

Förra söndagen kunde vi tillsammans börja reflektera över Jesu ord i Bergspredikan som ett slags recept för det kristna livet eller som en slags bruksanvisning. Gud säger till oss: ”Här är ditt liv – du får det av mig!” Sedan säger Gud: ”Du får en bruksanvisning så att du kan lära dig ditt liv. Den heter Jesus! Kyrkan låter oss alltså än en gång ta ställning i vårt liv, för eller emot. ”Ert svar skall vara ja eller nej, allt annat kommer från det onda”. Förra söndagens evangelium!

De ska vara 40 dagar mellan Jul och Herrens frambärande i Templet – fastetiden är också 40 dagar, från Påsk till Pingst också 40 dagar. Guds folks vandring från Egypten till Kanaans land var 40 år. Tiden går igen. Tiden kan räknas. Tiden hör till vårt liv på jorden. När man är barn och ung går tiden långsamt. Alltid måste man vänta! När man är äldre, eller gammal, går tiden fort, för fort! Vart tog livet vägen?

Paulus pekar hela tiden tillbaka på Kristus; många i församlingen i Korinth var personer man såg upp till och beundrade. En del insåg riskerna med konkurrensen om ledarskapet bland de trogna och visade därför särskild vördnad för Paulus. Han var ju ändå den som först kommit till dem som förkunnare och andlig ledare. Att Paulus verkligen var inspirerad av den Helige Ande bevisar han när han undandrar sig all särskild tacksamhet eller vördnad från de troendes sida. ”Har Kristus blivit delad”, frågar han? ”Var det kanske Paulus som korsfästes för er?”