Predikningar

I Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Dagens högtid, Heliga Trefaldighets Dag, började firas av benediktiner för ca tusen år se­dan. Men vad vi firar, Fadern och Sonen och den helige Ande, har funnits i all evighet. Ka­tekesen säger att mysteriet är otillgängligt för det mänskliga förnuftet. Vi skulle inte känna det om inte Gud själv hade uppenbarat det.

Martyrerna i Uganda, Charles Lwan­ga och hans följesla­gare, brän­­des till döds år 1886 av deras unge höv­ding. De var hans pager, men kritiserade den ekonomiskt lönsamma slavhan­deln och väg­rade att lå­ta sig utnyttjas till otukt. De liknar den unge Syrak, som ”ända från ungdomen följde vis­he­ten”. Han ”strävade lidelsefullt efter det goda, han käm­pade hårt för dess skull.”

Människornas liv är avsedda att bära frukt. Några gör det. Deras ”rättfärdiga verk blir inte glömda”. And­ra glöms bort, ”som om de aldrig hade funnits”. Fikonträdet hade blad men bar ingen frukt. Dagen efter var det förtorkat. Att det hade ”blad” motsvarar det myckna ”geschäftet” i templet. Visserligen skedde det i templet, men det bar ingen frukt. Jesus driver ut dem som sålde och köpte.

Justinus Martyren (d. 165) är en av kyrkans första s.k. apologe­ter. Med förnuftiga argument försvarade han tron och kyrkan mot missförstånd och förtal. Han vägrade att ”offra till gu­dar­na”, trots att han visste att marty­riet väntade. Han hade fått sina ögon öpp­nade. Det är vad den blinde Bartimaios sökte och bad om när Jesus frå­gade vad han skulle göra för honom: ”Gör så att jag kan se igen”.

Maria skyndar till Elisabet uppe i Juda bergsbygd. Ängeln hade ju sagt till Maria att hennes släkting var havande, trots hennes höga ål­der. Den yngre sö­ker den äldre. Av detta möte målar Lukas en ikon. Med mångdimensionell inne­börd. Två havande kvinnor möts. De tillhör och representerar olika ge­ne­­rationer. De ser och hör varandra. De överträf­far var­andra i ömsesidig akt­ning. Benedictus säger att de yngre skall ära de äldre, de äld­re älska de yngre.

”Ge åt den Högste så som han gett åt dig.” De yttre offren i det första Förbundet kan för oss framstå som pri­mitiva, men de pekade mot de inre. De måste bäras fram ”frikos­tigt” och ”med glädje”. Redan profeterna gisslar yttre offer utan inre täckning.

Livet, enheten och kärleken – Andens frukter. Ingen kan fånga vinden, vattnet eller elden med blotta händerna. Det är nästan lika omöjligt att med ord fånga vad den helige Ande är. Ändå används både vinden, vattnet och elden som symboler för Anden. De säger alltså något. Anden drar inte uppmärk­sam­he­ten till sig själv, men för­härligar Sonen och leder till Fadern. Han är, för att tala som ett barn, den mest ödmjuka av de tre per­so­­nerna i Gudomen. Ändå är Anden för­utsättningen för allt liv.