Predikningar

Predikan Pingstdagen 2025

Kära bröder och systrar i den Helige Ande! Idag hör vi att den Helige Ande utgjuts över de församlade apostlarna (Apg 2: 1-4), ”Då hördes plötsligt från himlen ett dån” (Apg 2: 2). Det är det första tecknet. Pingsten sker efter Kristi Himmelsfärd. Jesus lämnar apostlarna och kvinnorna som troget följt honom. Han har förberett dem. ”Jag skall sända er en hjälpare, den helige Ande”. Nu sker det så som han sagt. Efter dånet skedde något annat: ”De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem” (Apg 2:2).

Predikan Pingstdagen 2025

Vi tror på den helige Ande. Sol och värme får glädje och livsmod att återvända. Kropp och själ väcks till liv. I vår ande har vi denna dag ännu större skäl att glädjas. Guds helige Ande utgjuts över apostlarna och förvandlar dem och hela kyrkan. Utan Andens utgjutande den första Pingstdagen hade Kristi gärning stannat i det förflutna och ingen av oss hade suttit här idag. Med sitt förnuft hade människan kunnat få visshet om Guds existens, men det hade stannat i huvudet och inte påverkat hennes liv. Kyrkan hade varit en död institution, ett museum, kring minnet av Jesus från Nasaret som ett moraliskt föredöme, men knappast mera.

Predikan Pingstdagen 2025

Att se ”den dyrbara friskheten” i allt. Kära systrar och bröder i Kristus, Med sin himmelsfärd har den uppståndne Jesus gått ur det synliga, och fört den skapade materian in i Faderns osynliga realitet. Det utlöser ett slags andlig kedjereaktion genom vilken den Helige Ande direkt erbjuds den synliga, skapade materian. Den Helige Ande är kärleksbandet mellan Fadern och Sonen i Guds Treenighet. Ett band så starkt att det i sig agerar, så att, som Jesus beskrev i evangeliet, den Kristustroende förmås att leva sin tro; ”hålla mina bud … bevar[a] mitt ord”. Eller som Aposteln Paulus utvecklade i andra läsningen ur Romarbrevet: Anden ”dödar kroppens gärningar” och gör oss till ”Guds arvingar”.

Kortpredikan 7 juni 2025

Idag, den sista vardagen i påsktiden, avslutas läsningen av både Apostlagärningarna och Johannesevangeliet. Paulus har nått fram till Rom och uppehåller sig där i två år, men vi får inte veta hur hans liv slutar. Andra källor vittnar om att han kom till Spanien, återkom till Rom och där led martyrdöden.

Kortpredikan 6 juni 2025, S. Norbert av Xanten, biskop

Det finns skäl att tacka Gud för vårt land, för vår historia och vårt språk, för natur och kultur, för fred och frihet. Låt oss både tacka och be för vårt land! Till vår historia här i Skåne hör premonstratenserna, vars grundare Norbert av Xanten (d. 1134) vi firar idag. Redan 1155 byggde hans bröder klostret i Tumathorp strax söder om nuvarande Simrishamn. Där verkade de nästan 400 år.

Kortpredikan 4 juni 2025, S. Elisabet Hesselblad, ordenskvinna

Maria Elisabeth Hesselblad föddes 1870 i Västergötland. Hon utvandrade till USA och leddes till ”den katolska sanningens fullhet”. Hon plågades av både sjukdom och motgångar, men bevarade sitt hjärta rent. Hon grundade en reformerad gren av birgittinorden och förde den till Birgittas land, i bön om att hela Sverige skulle återföras till den katolska tron.

Predikan 7 Påsksöndagen 2025

Påsken fullbordas av Pingsten. Apostlarna var övertygade om att Kristus hade uppstått från de döda. De hade sett honom. Men de börjar inte omedelbart predika, inte ens efter himmelsfärden. Vi ser dem samlade, kanske i samma sal där de firat den sista måltiden med Jesus – apostlarna samlade runt Maria, i ständig bön. På samma sätt väntar kyrkan under de nio dagarna mellan Kristi Him-melsfärd och Pingst – den s.k. Pingstnovenan – i bön om och väntan på Anden.

Predikan 7 Påsksöndagen 2025

Enhet i både sanning och kärlek. Kära systrar och bröder i Kristus, Påsktiden börjar närma sig sitt slut med firandet av Kristi himmelsfärdsdag i torsdags och Pingsten, den Helige Andes utgjutande, om en vecka. Med dagens läsningar är det som att vi stannar upp i väntan och bön, tillsammans med hela Kyrkan. Vi kunde i evangeliet lyssna till ett utdrag ur Jesus bön kvällen före hans lidande, den s k översteprästerliga förbönen, där han ber för sina apostlar och för alla som kommer att tro på honom genom deras vittnesbörd, dvs också för oss.