Svaret är kärleken och troheten mellan den döpta mannen och den döpta kvinnan och barn som, genom dem, skall födas och fostras som kristna. Om makarna har skyldighet att få barn, vilken skulle då denna skyldighets karaktär vara och vilket dess ursprung? Är denna skyldighet på något sätt begränsad? Kyrkan har undervisat om äktenskapet i sintradition och sagt att äktenskapet är den egentligaplatsen för sexuellt samlag och att samlaget som ett av sina goda syften har att frambringa nyttt mänskligt liv.

Kyrkan undervisar i sin katekes om jämlikheten mellan mannen och kvinnan som sexuella varelser. ”Man och kvinna är med samma värdighet skapade ”till Guds avbild”, säger vår katekes i kapitel I:369. Det kan inte vara kunskap i en bok utan måste omsättas i praktiken och det kräver alltid ett kristet vittnesbörd.

Teoretiskt detsamma som för det folk som samlades utanför huset där apostlarna tagit emot den Helige Ande. De hörde bruset av vind och ord på sina egna språk. De kände igen sig. Det kände sig tilltalade. De blev någon från att inte ha varit någon speciellt. Människor som ser och hör påvarna kan på ett oförklarligt sätt känna sig tilltalade - på sitt eget förevangeliska språk. Men alla har sin bakgrund och den blir sedan avgörande för om de ”ska gå med” eller inte. Går man med, bryter man på något sätt med sitt tidigare liv. Går man inte med, förblir man stående på den plats man planterats. Där är man ofta varken särskilt nöjd eller särskilt onöjd. Man är öppen för förändring eller tillsluten i sig själv.