Predikningar Göran Fäldt

Kära medkristna, För två söndagar sedan firade vi högtiden den Heliga Trefaldigheten. Vi firade enheten mellan de tre gudomliga personerna, Fadern, Sonen och den Helige Ande. Detta mysterium har uppenbarats för oss genom Jesu Kristus, Gud och människa i en och samma person. Sanningen om Gud är den som vi firat. Vi tror på den och vi förstår vad sanningen säger.

Kära medkristna, Kyrkan lär att privata uppenbarelser som Jesus Kristus ger utvalda själar skiljer sig från de offentliga som vi måste tro på och bekänna oss till. De offentliga uppenbarelserna är Jesu egna apostlars liv i trohet mot evangeliet och Jesu liv, död och uppståndelse. Den andra offentliga uppenbarelsen är den Heliga Skrift, alltså Guds uttalade ord mottagna av utvalda människor som nedtecknat vad de tagit emot. Privata uppenbarelser måste noga granskas av kyrkan innan de kan godkännas som autentiska och trovärdiga.

Kära medkristna, Varje människa, stor eller liten, ung eller gammal, är en enhet av kropp och själ. Kroppen kan vi känna på och vi vet att den finns. Själen kan vi inte känna på, inte heller kärleken, inte heller våra minnen. Men allt detta finns. Så kommer vi till, sådana är vi, så föds vi och så dör vi. Kroppen dör men själen lever. Under hela vår levnad behöver vi mat och dryck, från modersmjölken till måltiderna vi själva lagar, till sådana vi väljer på restaurang och får serverade. När vi är små embryon får vi ingen näring utifrån men växer ändå. Det är livets eget mirakel. Det har sin källa i Gud. Vår tro har lärt oss det mest grundläggande av sanningar: Gud skapar något av ingenting! Ingenting fanns, allt var tomt och mörkt och Gud sade: ”Ljus, bli till”! (1 Mos 1:3). ”Och ljuset blev till och Gud kallade ljuset dag” (ibid 5).

Kära medkristna, För några månader sedan träffade jag en kvinna som studerade för att bli religionslärare. Som examensarbete hade hon valt temat ”Treenigheten – hur undervisar kyrkorna?” Har ni en särskild undervisning om Treenigheten för konfirmander, till exempel, var en av frågorna? Jag sa att det var en mycket bra fråga och att jag måste tänka efter. Vad säger man egentligen?

Kära kristna i pingstens tid! Med en och samma ande har vi alla döpts, förkunnar hedningarnas apostel sankt Paulus, ”Jublande skall ni ösa vatten ur räddningens källor”, sjunger vi i Cecilias, ”Du sänder ut din ande” (342). Även om vi är födda i olika länder och har olika modersmål har vi samma tro, hoppas på samma himmel för alla de våra och för våra vänner, och alla har vi fått del av Kristi kärlek. Samma Ande har besegrat synden i vår själ och låtit Guds nåd ta dess plats. Nu är vi rustade för livets kamp och utmaningar. Jesus säger till var och en av oss kristna, ”Frid åt dig”, min frid ger jag dig!

För en vecka sedan idag kallade Gud sin tjänare prästen Haile Tesfamariam hem till sig. Han kommer att vara mycket saknad här men skall få sin lön i himlen. Som präst har han många gånger med glädje välsignat, lyssnat, engagerat sig och gett människor stöd i tron genom Herrens egna ord: ”Frid åt er alla”. Han har under sin gärning hjälpt landsmän att finna sig till rätta i ett nytt land och en ny kultur. Han har hjälpt Sverige att förstå och uppskatta eritreansk kultur genom vår gemensamma katolska tro.

Kära medkristna, Apostlarna och Jungfru Moder Maria var samlade i bön efter Herrens uppstigande till Fadern i himlen. De kunde inte ana på vilket sätt den Helige Ande skulle komma, bara att han skulle komma: ”Ni skall få kraft när den helige Ande kommer över er och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judéen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns” (Apg 1:8). Det är Jesu egna ord.

Kära kristna, Jesu sista ord till sina apostlar har särskild betydelse för oss som medlemmar i hans kyrka. Han ”går bort”, säger han, och menar att han lämnar dem, men inte för alltid, och inte utan hjälp. Om 12 dagar firar vi högtiden Kristi Himmelsfärd, alltså dagen då han ”går bort” från dem. Hur har apostlarna reagerat på de orden? Vi kan tänka på våra familjer hur de känner det då någon ”gått bort” och inte finns kvar i familjens gemenskap.

Kära medkristna, När vi tycker att marken gungar under våra fötter och vi är på väg att tappa balansen i livet är vi lite grann som fåren. De rör sig fritt och skuttar omkring, men så händer det att en varg dyker upp som de ser i ögonvrån och de får panik och rusar iväg. Det är vad som händer när vi drar förhastade slutsatser. Människan liksom djuren är impulsiv till sin natur. Djuren är mycket mer beräknande än människan. Människan är annorlunda. Om inte människan lär sig att vara herre över sina känslor kommer känslorna att bestämma över henne. Här behöver hon definitivt hjälp! I rätt tid!

Hej på er alla! I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn! Vad menar Jesus när han säger ”I mitt namn skall de som tror på mig driva ut demoner, tala nya språk, ta ormar i sina händer, inte bli sjuka om de dricker gift och de ska lägga händerna på sjuka och göra dem friska” (Mk 16:17-18)?