Predikningar Göran Fäldt

Kära bröder och systrar, Vi får tacka Gud för så mycket i livet. Vi har fått vår plats på jorden och solen går upp över oss varje dag. Apostlarna mer än andra har tackat Gud, de har mött Jesus och blivit vän med Honom. Så stora ting har skett under tiden de levt tillsammans som ett litet ”gäng”. Kanske glömmer vi att de levt tillsammans i en högst mänsklig vänskap, som goda kamrater som delat det enkla livets alla detaljer: äta, dricka, göra sig i ordning, skölja sig i rent vatten i bäckarna, plocka frukt från träd och buskar, vila tillsammans, bli trötta tillsammans, känna krafterna återvända.

Kära bröder och systrar, Idag får vi fira den andra söndagen i Påsken som den vita  söndagen, eller Barmhärtighetens söndag. Där vi är och där vi lever, är det fortfarande Påsk och hela den här tiden påverkar oss på olika sätt. De två helgonen som vi tänker särskilt på, Thérèse av Jesusbarnet och Faustina Kowalska,  har också firat påskoktaven som vi och lyssnat till Jesu ord till apostlarna. De dog unga och kände inte varandra och hade mycket olika livserfarenhet innan de gick i kloster. De gravar ur vilka de en dag ska uppstå ligger i Lisieux i norra Frankrike och i Krakow i Polen. Många troende besöker deras gravar och ber där om deras förböner.

Kära medvandrare mot Emmaus, Ja, vi är ju nu i samma situation som lärjungarna som mötte Kristus som uppstånden på vägen utanför Jerusalem. Det var på kvällen samma dag som han uppstått. Petrus och Johannes hade sett den tomma graven och Maria från Magdala, Johanna och Maria, Jakobs mor (Luk 24: 10) hade mött honom tidigt på morgonen då de var på väg till graven med kryddorna de gjort iordning för den döda kroppen. Vad hade de väntat sig? De hade väntat sig den vanliga situationen när någon de kände dött. Av kärlek till den Jesus de känt ville de göra honom den sista tjänsten inför begravningen.

Kära bröder och systrar under Stilla veckan, När oljevigningsmässan idag firas med vår biskop och många av hans präster och diakoner i domkyrkan S:t Erik, får vi här hemma följa Jesus genom de ord Skriften ger oss: profeten Jesaja förutsäger Messias ankomst i världen som ett ljus för andra folk, inte bara det judiska folket utan för alla folk. Jesus är Guds Son som sänts ut i världen för att rädda världen och världens alla folk. Som människor kommer vi alla att kunna ta vår tillflykt till den utlovade Messias som vår frälsare. Räddningen ska ske genom ett försoningsoffer för människors alla synder mot Gud och mot medmänniskor. Vår skuld är så stor att vi aldrig själva skulle kunna uppväga den genom ett offer.

Kära bröder och systrar, Det är en nåd för oss att varje Palmsöndag följa Jesus på vägen från Pilatus’ domstol till korset på Kalvarieberget utanför Jerusalem. Det är en nåd som för oss närmare vår Frälsare och stärker oss i vår tro på Honom. Här under dessa timmar då Jesus först rider in i staden på en ung åsnas rygg och tar emot folkets hyllningar och sedan förkastas och döms till döden, utspelar sig också vårt eget drama. Vi lever, förkastar oss själva, återvinner oss själva och uppstår i tron på Jesus. Vi pånyttföds genom Honom, vi omformas genom Honom och vi följer Honom som den Gode Herden som leder oss genom den trånga porten till det öppnade Paradiset.

Det är idag dagen före dagen före Palmsöndagen och Johannes evangelisten låter oss känna på stämningen bland judarna i Jerusalem när Jesus är där. Platsen är på östra sidan om templet. Judarna hade stenar i händerna. Alla befinner sig i den så kallade Salomos pelarhall. Det är den årliga tempelinvigningsfesten (10: 22), som drar mycket folk. De ansätter Jesus.

Kära bröder och systrar, kära medkristna som väntar Kristi uppståndelse, Låt oss börja femte fastesöndagen med den återkommande antifonen ”Lovad vare Kristus, härlighetens konung”. Vart skall  den leda oss på vårt huvudtema som är Lasaros och hans befrielse ur dödsriket? Innan vi förkunnar budskapet om Guds rike till alla, får vi möta Jesus som konungen i hans eviga härlighet; ”Lovad vare Kristus, härlighetens konung”.

Den här söndagen under fastan skiljer sig från de andra fastesöndagarna för att vi får glädja oss och håll fest. Det är ett avbrott i den strängare tiden av ånger, omvändelse och bot för begångna synder. Med evangeliets hjälp får vi glädja oss med en fader som återfått sin älskade son. Det var en älskad son hade lämnat hemmet med de ärvda pengarna och gjort av med allting i lyx och nöjen. Hans skam var så stor att han inte ville kalla sig son till sin far. Han skämdes innan han kom hem för vad han hade gjort.

Kära kristna, Idag kan vi i vår tro uppleva en stor glädje som när en familj får veta att en hustru väntar barn. Guds folk tar emot det lyckliga beskedet om en kommande födelse. Maria blir havande och skall föda en son, den utlovade Messias. Det är den händelse som blivit en folklig tradition i många kristna länder, Angelusbönen, inramad av klockringning, morgon, middag, kväll, före och efter de heliga orden i Gabriels bebådelse till Jungfru Maria.

Kära medbröder och medsystrar, Vi firar idag den tredje söndagen i fastan och närmar oss Påsken. Kyrkan lär att all förlåtelse och frälsning till det eviga livet sker genom Jesus Kristus, Faderns Son. Det är det vi vill försöka förhålla oss till på nytt under fastan. En Frälsare var utlovad till Guds första egendomsfolk, judarna. Deras historia kan vi följa i Gamla testamentet. Han var den väntade Messias.