Predikningar Göran Fäldt

Kära bröder och systrar, ”Guds rike finns mitt ibland er”, säger Jesus. Det finns alltså när något inom oss väcks till liv och som drar oss. Vår andliga kristna erfarenhet är att Gud drar oss till sig. Människor uttrycker det på olika sätt. Helgonen säger det med olika ord, de ena vackrare än de andra. Det är i den relationen med Gud vi upplever lycka, frid, hopp och kärlek. De tolv apostlarna följer nu som vi hörde i Markusevangeliet i Jesu spår och söker människor två och två. Alltså sex par apostlar, sändebud, Guds ambassadörer. I varje tid och på varje plats i hela världen sänder Gud ut sina ambassadörer. Lyssna, omvänd er, tro på oss!

Kära bröder och systrar, Det var på hösten 2018 som relikerna efter Lilla Thérèse och hennes heliga föräldrar Louis och Zélie besökte de nordiska länderna och vår församling som den andra anhalten efter domkyrkan i Stockholm den 30 september. 43 platser tog emot relikerna under lite mer än två månader och många drog sig till de utvalda platserna för att vörda relikerna och tacka Gud som gett tydliga tecken på att just dessa tre nått sitt slutliga mål i himlen.

Kära bröder och systrar, ”Så blev han en stötesten för dem”, hör vi i evangeliet idag. Varför blev uppfattningen om Jesus både positiv och negativ? De som var med i synagogan och lyssnade på honom erkände att han talade klokt, annorlunda kanske, mot vad de var vana att höra. Ändå tvekade de. Är vi för eller emot? Fanns det något samband mellan hans sätt att tala och de gärningar han blivit känd för? Han hade ju botat sjuka. Om han talade väl och övertygande, måste man då inte ta till sig och fråga sig själv vad man vill göra i livet? En mästare har ju efterföljare.

Kära bröder och systrar, Gud håller ut sin hand till oss. Han gör det när vi faller i synd. Tar vi Hans hand kan vi resa oss upp och gå vidare i livet. Tar vi inte Hans hand ligger vi kvar i gropen i marken och dör. I evangeliet idag går Jesus in i ett hem där det låg en ung flicka på en säng och som man trodde var död. Utanför hemmet samlades folk som grät högt. Det var ju synagogföreståndarens dotter och alla kände familjen. Folket såg i Jesus en profet och en andlig mästare som man hade respekt för. Hans tid var dyrbar. När ryktet spred sig att dottern var död, tyckte man att det var respektlöst att be mästaren om hjälp. Föräldrarna började själva tveka. Hade folket rätt? Skulle de tacka Jesus och be honom gå vidare?

Kära bröder och systrar, Job var framgångsrik och ansedd av sina medmänniskor men – säger Skriften – inte inför Gud. Gud tog ifrån honom allt och lät honom genomleva de svåraste lidanden. Om det lidandet säger Paulus i Romarbrevet: ”Jag menar att våra lidanden i denna tid ingenting betyder mot den härlighet som skall uppenbaras och bli vår” (8:18). Ett tecken på denna slutliga härlighet finns också i slutet av berättelsen om Guds tjänare Job. Efter alla hans prövningar blir han genom Guds vilja omätligt rik och fick ett långt liv med barn och barnbarn i fyra led. ”Han dog gammal och mätt på år,” slutar Jobs bok.

Kära bröder och systrar i Kristus Jesus, vår Herre! Vad vill Jesus säga till oss idag? Kyrkan låter som alltid på söndagarna och helgdagarna tre bibliska texter bli en enhet, eller ett samlat budskap. Predikantens uppgift är att försöka få fram budskapet till de troende som i tro lever dag och natt inför Gud som lever med dem och för dem i sin gudomliga kärlek. Ur Gamla testamentet talar i dag en av de fyra stora profeterna, Hesekiel. Han var känd för att predika Israels ruin. Folket förflyttades till Babylon, alltså till det stora tvåflodslandet i öster.

Kära bröder och systrar i Kristus Jesus, den Uppståndne och levande Frälsaren! Läsningarna idag säger oss: Se upp så att den Onde inte får er på fall med sitt smickrande och sina löften om fördelar och bekvämligheter! Vi har än en gång hört om syndafallet i Edens lustgård, det jordiska paradiset. Adam och Eva faller, men vi förstår att Gud inte vill överge dem. ”Herren Gud ropade på mannen: ’Var är du’”. Som en far ropar till sina älskade barn. Var är ni? Kom tillbaka!

Kära bröder och systrar, kära unga, kära barn i familjerna, På Olivberget strax utanför gamla Jerusalem står idag ett kapell. Pilgrimerna samlas där för att vara på den plats där Herren Jesus Kristus steg upp till himlen, fyrtio dagar efter uppståndelsen. ”När han hade sagt detta såg de hur han lyftes upp i höjden och ett moln tog honom ur deras åsyn” (Apg 1:9). Hur gärna skulle vi inte själva vara på den platsen. Våra blickar skulle vändas mot himlen. En sista skymt av Herren innan han lämnar oss. Hans sista ord till oss som tror på Honom: ”Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen” (Mk 16:15).

Kära familjer, barn och unga! Vi tror på Gud. Eller hur? Gud finns. Det är väl sant? Jo visst är det sant. Lika sant som att jag står här och ni sitter där. Gud älskar oss. Gud har skapat både jord och himmel, allt som finns, som lever och andas, kommer från Gud. Det tror vi på, inte sant! Var finns Gud? Det finns dom som använder kikare och tittar ut bland stjärnorna på natten. Ser de Gud? Nej, det gör de inte. Men när jag känner att pappa och mamma älskar mig, då vet jag att Gud finns. Han är osynlig, men man märker att Han är med oss hela tiden.

Kära bröder och systrar, Den heliga, katolska och apostoliska Kyrkan är alltid missionerande. Det betyder först och främst att alla som hör till den Kyrka Kristus grundat och som leds genom den Heliga Ande under Kristus som är dess Kyrkans huvud, är utsända som vittnen om den Uppståndne där de lever och är verksamma. Han är själv den gode Herden. Vi är fåren. ”Jag är den gode herden och jag känner mina får och de känner mig” (Joh 10:14), säger Han. Bara den katolska kyrkan med aposteln Petrus som ställföreträdare är uppbyggd för en mission i hela världen. ”För mina får på bete”, säger Jesus till Petrus (21:17).