Predikningar Göran Fäldt

Den här söndagen har Gud något att säga oss om kärleken till vår nästa. När vår Herre säger att vi ska älska också våra fiender, invänder säkert många. Vi har ju rätt att försvara oss mot en ond angripare. En fiende kan vara någon eller några som visserligen är emot oss men som inte står med vapen i hand för att döda oss. Ett exempel på barmhärtighet mot en fiende har vi i berättelsen om David och Saul. Kungen Saul hade blivit smord av Guds profet Samuel men han hade fattat hat till David för hans seger över filistéernas Goliat. Läsningen i dag visar att David hade tillfälle att döda sin fiende men han avhöll sig och skonade kungen. David hade ett särskilt skäl. Han sa till sin tjänare: ”Du får inte dräpa honom. Vem kan ostraffat bära hand på Herrens smorde?”

Kära medkristna, Herren är ”med på de rättfärdigas väg”, säger psalmisten idag, men ”de gudlösas väg leder till intet”. Det är livet som ett korthus som faller ihop vid minsta stöt. Den rättfärdiges väg talar Jesus om i sin predikan inför folket på berget: ”Saliga är ni som nu är fattiga, saliga ni som nu gråter, saliga ni när man för mitt namns skull hatar er och stöter bort er” (Luk 6:22).

Kära bröder och systrar i Kristus Jesus, Läsningarna denna söndag börjar med den helige profeten Jesajas syn av Herren Gud. Vi kan behöva denna syn för att sätta in händelserna i vår tid i evighetens perspektiv. Jesaja levde några hundra år efter Kung David och Kung Salomo under vars tid templet i Jerusalem uppfördes. När Jesaja kallades av Gud fick han denna syn: ”Herren satt på en hög och upphöjd tron och hans mantelsläp fyllde templet. Serafer stod ovanför honom, var och en med sex vingar, med två skylde de ansiktet, med två skylde de kroppen och med två flög de” (Jes 6:1-2).

Kära medkristna, Jesu frambärande i templet är en händelse som bara Sankt Lukas berättar om i Nya Testamentet. Vi får lyssna till hur Josef och Maria uppfyller den judiska lagen och kommer till Herrens tempel för helga sin son åt Gud. De gör som deras föräldrar gjort och deras föräldrar i sin tur också gjort, när tiden för reningen efter födseln av ett barn var inne. De medförde gåvor som lagen föreskrev. De hade tidigare tagit emot gåvor av de tre vise männen, konungarna från Österlandet, guld, rökelse och myrra. De mindes hur herdar utifrån landet hade kommit till stallet i Betlehem och berättat om änglarna som sjungit i den mörka natten.

Kära medkristna, O ljuva sakrament! Så sjunger vi gärna under tiden för bönen om allas enhet i Kristus. Vi längtar säkert många av oss att våra andra bröder och systrar också ska vilja sjunga så med oss. Låt oss ta denna söndags läsningar som källa till inspiration på vägen till det gemensamma målet, himlen! Vi har just lyssnat till profeten Nehemja. Han har talat till de församlade i den judiska synagogan och använt lagboken. Folket sitter och lyssnar, precis som vi i den heliga mässan (Neh 8:2). Vi frågar oss: vilket är viktigast – den celebrerande prästen som person eller eukaristin han firar? En mycket viktig och svår fråga. Eukaristin är central därför att Herren Jesus kommer till oss genom den. Men prästen agerar också I Kristi person. Man kan inte säga att det ena är viktigare än det andra, båda är lika viktiga och lika nödvändiga.

Kära kristna bröder och systrar, För bara en vecka sedan följde vi i mässans läsningar Jesus till Johannes och dopet i Jordan. Idag är det andre store Johannes vi följer, nu till bröllopet i Kana. Kana ligger nära Nasaret i Galileen och där finns idag Bröllopskyrkan i Kana.  Det är en franciskansk kyrka som bara används för bröllop och den är mycket populär. Den är byggd på platsen för det bröllop som evangeliet av Johannes aposteln och evangelisten berättar om. Johannes Döparen och Jesus var barndomsvänner och Aposteln Johannes var först lärjunge hos Johannes Döparen innan han kallades av Jesus och blev en av apostlarna.

Kära kristna, Mycket folk har vandrat ut till Johannes för att låta döpa sig i Jordanflodens vatten. Lukas säger att ”allt folket” lät döpa sig. Också Jesus blev döpt, säger Lukas. Nu är tiden inne för att fira Herrens dop. Vår första fråga är varför Jesus låter döpa sig. Han har ju ingen synd och behöver inte dopet för sin omvändelse. Svaret ger Lukas i evangeliet. Jesu dop är den första offentliga uppenbarelsen av Treenighetens mysterium. Här talar Fadern, här nedstiger Anden, här börjar Jesu offentliga mission. Han samlar lärjungar, han predikar en ny omvändelse.

Kära kristna, Det är alltid viktigt att ta vara på julfirandet i alla dess former, mässorna, bönen, sången och – inte minst begrundandet i Guds Moder Marias tystnad inför födelsen. Man kan nog säga att Guds utvalda folk älskar julen. Kring högtiden Jesu Födelse samlas vi i hemmen och i kyrkorna och många besöker kyrkogårdarna och be för sina avlidna. Både den himmelska och den jordiska kyrkan samlas kring stallet i Betlehem och den heliga familjen i Nasaret. Och idag är vi åter i Betlehem, ”ingalunda ringast bland hövdingar i Juda, ty från dig skall det komma en hövding, en herde för mitt folk Israel”, skriver Matteus.

Kära medkristna, Det var en gång en ung man som ärvde mycket pengar, mer än han själv skulle kunna arbeta ihop. Han vände sig till sin bank och bad om råd för att investera sina pengar med vinst. Banken sa: ”Spara först!” ”Det var ett dåligt råd”, sa den unge mannen och gick ut, och tvärs övergatan och in till en fastighetsmäklare. Där fick han rådet att köpa ett fint gammalt slott i utlandet med vingårdar. ”Satsa ditt arv och du blir miljonär på rika gäster på slottet och kan exportera lyxviner till rika kineser”, sa mäklaren.

Kära kristna, Vi firar i år ett jubelår, Kyrkans jubelår 2025. I vårt stift inleddes pilgrimsvandringen i den kristna trons ljus i S:t Eriks domkyrka på Den Heliga Familjens festdag, i söndags, söndagen efter Juldagen. Vår biskop kardinal Anders Arborelius ocd välsignade pilgrimskorset och predikade. Det trons mysterium vi firar börjar alltid med bebådelsen till jungfru Maria. Ängeln kom in till henne i föräldrarnas hus och sade, ”Var hälsad du högt benådade! Herren är med dig”. Ängeln såg hennes förskräckelse och sade: ”Var inte rädd Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus” (jfr Luk 1:28-31). Det är det kristna trosmysteriets första ögonblick.