Predikan Pingstdagen 2025
Apg 2: 1-11; Ps 104; 1 Kor 12: 3b-7, 12-13; Joh 20: 19-23
Kära bröder och systrar i den Helige Ande!
Idag hör vi att den Helige Ande utgjuts över de församlade apostlarna (Apg 2: 1-4), ”Då hördes plötsligt från himlen ett dån” (Apg 2: 2). Det är det första tecknet. Pingsten sker efter Kristi Himmelsfärd. Jesus lämnar apostlarna och kvinnorna som troget följt honom. Han har förberett dem. ”Jag skall sända er en hjälpare, den helige Ande”. Nu sker det så som han sagt. Efter dånet skedde något annat: ”De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem” (Apg 2:2).
I vår sångbok Cecilia har vi den underbara pingsthymnen, ”Helige Ande, låt nu ske”. Vi förflyttar oss i tiden från den historiska pingsten till den tid som är nu: ”Låt Guds församling än få se eld från himlen falla” (338).
Men är det vad vi verkligen vill? Vad händer med oss om det sker bokstavligt? Det är en annan sorts eld som Gud sänder. ”De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem”. Inte brinnande och brännande eld utan lågor som av eld.
Genast går tankarna till Mose och den brinnande törnbusken (2 Mos 3:2). ”Då visade sig Herrens ängel för honom i en eldslåga som slog upp ur en törnbuske. När Mose såg att busken stod i låga utan att brinna upp, tänkte han: Vilken märklig syn! Jag måste gå dit och se varför busken inte brinner upp”.
På samma sätt måste Maria och apostlarna fråga sig, ”Varför brinner vi inte upp när något – som av eld – stannar kvar över vårt huvud”. Ja, vi förundras alla av att Gud uppenbarar sig för oss på det sätt som vi kan förstå, i en låga som av eld som lyser upp starkt utan att förbränna och lägga oss i aska”!
Något händer inom oss: ”Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem” (Apg 2:4).
Kära bröder och systrar i den Helige Ande. Vi har nyligen bett med Kyrkan om en ny påve som den Helige Ande kallat till tjänst för Kyrkans sändning i världen, ”Gå ut i hela världen och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn” (Matt 29:19). Nu ber vi i varje helig mässa med påve Leo. Samma gudomliga uppdrag har getts till varje biskop i Herrens kyrka. Den Helige Ande stannar kvar över dem och inblåser i dem det heliga uppdraget att förkunna och leva efter Herrens kallelse och bud. ”Ni skall älska varandra så som jag har älskat er”.
Mose blev en ledare och efter honom profeterna och efter dem, Jesus själv, och hans apostlar som förkunnar frälsningens budskap intill tidens ände. Gud, den Helige Ande, är den skapande och livgivande kraften i hela universum och allt Han gör, gör Han i enhet med Fadern och Sonen.
Guds möte med Mose vid törnbusken och den helige Andes utgjutande över apostlarna efter Kristi Himmelsfärd är den första, friska början på en ny skapelse, den som skall vara i evig tid. Vi alla tar emot av Gud, och vi alla ger vidare av det Gud ger oss, nådegåvorna. ”Nådegåvorna är olika”, säger Paulus till korinthierna, ”men Anden är densamme” (12:4). ”Tjänsterna är olika men Herren densamme”.
Så måste vi som trogna kristna uppfatta vår kallelse, vi tillber Gud genom kärlekens gärningar i stort och i smått. Det är de lågor Gud sänder ut i en värld som måste befrias från sitt slaveri i synd och ondska. Det onda ska besegras genom kärlekens kraft! ”Kärlekens ande hand i hand lär oss som syskon att vandra” sjunger vi i sången ”Helige Ande, låt nu ske”. Ja, låt oss tro på Herrens under i vår egen tid och på Andens under för alla som söker Sanningen. De skall alla bära ett ljus i världen - som ”lågor av eld” - som inte bränner upp utan sprider kärlekens väldoft. Amen.
diakon Göran Fäldt
