Predikningar Rafał Zarzycki

I dag är det kyrkoårets sista söndag, vi får lägga det gamla i Kristi konungsliga nåderika och kärleksfulla händer, och snart gå in i det nya – och vi får lita till att domen blir rättvis, och kärleksfull – Han som inte dömer oss efter förtjänst utan efter nåd, inte likt jordiska kungar och kejsare. Vi betonar Kristus som försonare, snarare än en sträng domare, inte en tyrann eller diktator som världens kungar kan vara. Vi står framför vår KUNG! Judarna hade i sin historia olika slags kungar...

Höstens dova och lite mörkare stämning inspirerar oss att tänka – inte enbart på det som förgår – utan samtidigt på det som förblir, på det eviga livet. Eller hur. Naturen framkallar tankar om döden och om det eviga. Det kyrkliga året slutar om några veckor. I november tänker vi på de döda, särskilt på våra nära och kära. Döden och evigheten närmar sig för oss alla, utan undantag. En hemlighet – ja, ett mysterium. Inte alla vågar fundera på detta. Den helige Franciskus av Assisi hjälper oss. Han vill ta oss vid handen och hjälpa oss att möta dessa svåra, sorgliga, och hoppfulla tankarna och frågorna som möter alla människor. Han brukade kalla den kroppsliga döden för...

I dagens evangelium möter vi den nyfikne, och – ödmjuke – Sackaios. Han vill se Jesus, den berömde rabbinen från Nasaret. Men Sackaios är kort i växten. Detta hindrar honom från att se över och förbi. För att kunna se Jesus klättrar han högt upp i ett sykomorträd. Av Lukas´ text får vi veta lite mera om Sackaios...

När Gud, Fadern i himlen, tittade på israeliterna vid Refidim såg han Mose med upplyfta armar i bön. Vad ville Mose egentligen Gud?

Lepra – Spetälska, är en kronisk infektions­sjukdom som leder till svåra hud­förändringar och kroppsliga deformeringar. Sjukdomen är även känd som ”Hansens sjukdom” efter den norske läkaren Gerhard Armauer Hansen (1841-1912) som funnit den bakterie som orsakar spetälska. Sjukdomens namn spetälska kommer från fornsvenskans ”spetal” som har med ”hospital” dvs ”sjukhus” och ”hospice” att göra. Och som du nog vet så vårdas personer på hospice när man inte har långt liv kvar; så kallad Vård i livets slut. Och så var det med de spetälska på den tiden. Ja, nuförtiden också om man inte får rätt behandling – Vård i livets slut. De leprasjuka betraktades egentligen som levande döda. De separerades från de friska för att inte smitta dem. Till exempel berättas i 2 Krönikeboken följande:

Apostlarna fick ett särskilt privilegium: att vara så nära Jesus. De fick ofta lyssna på hans mäktiga undervisning. Och de såg flera häpnadsväckande underverk som Jesus gjorde. Ändå kände apostlarna att deras tro...

Dum tempus habemus, operemur bonum! Medan vi har tid, låt oss göra det goda! Till skillnad från de skriftlärda och fariséerna, som föraktade syndare, sökte Jesus de förlorade. Han var ju en läkare för de sjuka, inte för de friska. Tre liknelser: en om det förlorade fåret, den andra om den förlorade drakman och den tredje om den förlorade sonen, visar hur viktiga de förlorade är för Gud och hur Gud gläder sig över deras omvändelse. I dagens Bibeltexter finner vi varningar för...

Den ohederlige förvaltaren i Jesu liknelse, förskingrade sin Herres förmögenhet. När det kom fram avskedades förvaltaren och hans karriär rasade. I detta läge är förvaltarens egen fråga ”Vad skall jag göra nu när min herre avskedar mig…”, viktig för var och en av oss. Genom vår egen synd berövas vi nämligen, på eget bevåg, det eviga livet hos Gud. Ja, synden är farlig. Den ruinerar våra liv. ”Vad skall jag göra nu…” är då en livsviktig fråga...

I Ordets liturgi i denna Söndagsmässa berättas mycket om syndens dystra mörker. Men… mitt i detta mörker lyser ju ett underbart hoppfullt ljus. Mörkret skingras av Guds barmhärtighet! Vi har idag lyssnat på Jesu hoppfulla liknelser. Ett borttappat får betyder för en herde lika mycket som nittionio övriga. Vi varje enskild person är oändligt älskad och värdefull som om vi vore det enda fåret eller barnet. Tänk, även om vi...

Vi har samlats för att möta Gud här idag. Men …det är egentligen Jesus som samlar oss. Han vill skänka oss det eviga livet i sitt levande Ord och genom sin frälsande närvaro i Eukaristin. Genom att följa Jesus liknar vi på något sätt folket som följde honom på den tiden. ”Stora skaror gick tillsammans med Jesus” – börjar dagens evangelium – ”och han vände sig om och sade till dem: Om någon kommer till mig utan att hata sin far och sin mor och sin hustru och sina barn och sina syskon och därtill sitt eget liv, kan han inte vara min lärjunge.” Hur skall man förstå dessa märkliga ord? Skall vi verkligen hata...