Predikningar Ingmar Svanteson

Kortpredikan 11 november 2019, S. Martin av Tours

​​​​​​​Det finns en befriande glädje i bilden av Mar­tin av Tours. Det är samma färgton som i Jesajas profetia om Herrens tjänare: glädje för de ödmjuka, läkedom för de förkrossade, frihet för de fångna, befrielse för de bundna, tröst för de sörjande och bedrö­vade. Det skymtar fram när Martin delar manteln med den frysande och fattige. I drömmen får han se Kristus som den frusne, iklädd hans mantel

Predikan 32 söndagen under året 2019

Martyrernas tro och saddukeernas vantro. Två grupper i dagens läsningar möter vi också i vår egen tid, martyrer och saddukeer, de senare i överförd mening. Båda grupperna växer i antal. Aldrig har Kyrkan haft så många martyrer som idag. Saddu­ke­erna trodde inte på uppståndelse och evigt liv. De har ett väx­ande antal menings­fränder idag, åtminstone i västerlandet.

Kortpredikan 9 november 2019, Lateranbasilikans invigning

Lateranbasilikans invigning. ”En ström går fram, vars flöden ger glädje åt Guds stad.” Hesekiel ser vatten rinna fram under templets tröskel. När det rinner ut i havet blir dess vatten sunt och får alla slags fruktträd att växa upp. Trädens frukter tjänar till föda och deras löv blir till läkedom. Bara att höra om denna vision är en lisa för själen.

Kortpredikan 8 november 2019

​​​​​​​Paulus sammanfattar sitt väldiga romarbrev. Han kallar sig ”Kristi Jesu tempelpräst”. Han förvaltar Guds evangelium och för hed­ningarna till trons lydnad, genom Andens kraft. Så sprids ”evan­ge­liet från Jerusa­lem åt alla håll”, från Illyrien vid Adriatiska havet till Spanien i väst. Han är inte bara förkunnare. Han är präst i det nya förbundets tem­pel. Det nya förbundets prästämbete fullbordar vad prästerna gjorde i det gamla. Dess uppgift är att göra hedningarna till ”ett offer som är helgat genom den heliga anden och som Gud därför tar emot”.

Kortpredikan 7 november 2019, S. Willibrord, frisernas apostel, biskop

Den engelske munken Willibrord missionerade på 700-talet bland friserna i nordvästra Tyskland och norra Holland. I varje missionär verkar den gode Herden, som letar efter det vil­segång­na fåret. Herdens verk fortsätter i ”kvinnan”, vår moder Kyrkan, personifie­rad av jungfru Maria, som på nytt evangeliserar bland sina egna barn. Hon letar efter dem som låtit sig luras och hamnat i något mörkt hörn i kyrkan, försam­ling­en eller klostret.

Kortpredikan 6 november 2019

​​​​​​​”Stå inte i skuld till någon, utom i er kärlek till varandra.” En ganska märklig formulering av aposteln. Varför skulle vi stå skuld till varandra när det gäller kärleken? Lättast förstår vi det som ett faktum. Vi står i skuld till varand­ra. Vi älskar inte vår nästa till fullo. De andra buden är lättare att följa de andra buden. De är negativt for­mulera­de. Det är lättare att inte begå äktenskapsbrott, inte dräpa, inte stjä­la, inte ge efter för begär, än att älska sin nästa.

Kortpredikan 5 november 2019

"Välkomna, allt är redo!" Inbjudan är vidöppen. Det är människan som hittar på ursäkter. Hon tror sig ha rätten att prioritera annat och ta emot nåden se­nare, när det passar. Domen är hård, men rättvis. "Ingen av dem som först blev inbjud­na skall få vara med." Inte för att de inte duger, men för att de av­visar nåden.

Kortpredikan 4 november 2019, S. Carlo Borromeo

​​​​​​​Carlo Borromeo var en hängiven biskop i 1500-talets Mi­lano. Han för­djupade prästernas utbildning och värnade om de fattiga och sjuka, också genom eget exempel, allt i det tridentinska konciliets anda. Till sina präster säger han: "Var inte så generös mot andra att ingenting åter­står för dig själv. Du måste visserligen ha omsorg om själarna, men inte så att du glömmer dig själv." Förvaltaren i Benedictus re­gel, med ansvar för tusen praktiska ting, får rådet att ock­så ha omsorg om sin egen själ.

Predikan 31 söndagen under året 2019 – votivmässa om Alla Helgon

​​​​​​​”Låt oss glädja oss i Herren på alla helgons högtidsdag.” Alla Helgons högtid är en slags skörde­fest. Vetekornet som sänktes ner i jorden har burit frukt. Vår Herres Jesu Kristi död och upp­stån­delse bär tusenfaldig frukt i helgonen. De lyfter vår blick mot fullkom­ningen och slut­målet, det vi är skapade till och bestämda för. Även om vi fort­farande suckar under död och förgänglighet stärks vi i glädjen och hoppet när vi ser den stora skaran som står inför tro­nen. Hel­gonen ger nytt mod och får hela Guds folk att räta på ryggen. Att läsa om helgonen är att förstå: så är livet tänkt.

Kortpredikan 2 november 2019, Alla Själars dag

​​​​​​​Vi tror på de heligas gemenskap, communio sanctorum. Denna tro är en följd av Kristi upp­­­ståndelse. Påskens ljus, som lyser i kyrkans rum denna dag, vittnar om gemenskapen mel­lan alla som tror på den uppståndne Kristus. Konciliefäderna ägnade denna enhet ett särskilt kapitel när de undervisade om Kyrkans väsen. Helgonen som vi fira­de i går, de som redan är i fullheten av det­ta ljus, vi tror att de stöder oss och ber för oss. Vi påminns om det i varje eukaristi.