Predikningar Ingmar Svanteson

Vi har firat påsk och pingst, hela Kristi väldiga frälsningsverk. Det är ingen idé eller tanke, det fullbordades av honom som föddes av kvinna och blev människa. Från första början levde han under sin moders omsorg och beskydd. Hennes omsorg om sitt barn fortsätter i omsorgen om Kyrkan, som är Kristi kropp.

Vi tror på den helige Ande. Sol och värme får glädje och livsmod att återvända. Kropp och själ väcks till liv. I vår ande har vi denna dag ännu större skäl att glädjas. Guds helige Ande utgjuts över apostlarna och förvandlar dem och hela kyrkan. Utan Andens utgjutande den första Pingstdagen hade Kristi gärning stannat i det förflutna och ingen av oss hade suttit här idag. Med sitt förnuft hade människan kunnat få visshet om Guds existens, men det hade stannat i huvudet och inte påverkat hennes liv. Kyrkan hade varit en död institution, ett museum, kring minnet av Jesus från Nasaret som ett moraliskt föredöme, men knappast mera.

Idag, den sista vardagen i påsktiden, avslutas läsningen av både Apostlagärningarna och Johannesevangeliet. Paulus har nått fram till Rom och uppehåller sig där i två år, men vi får inte veta hur hans liv slutar. Andra källor vittnar om att han kom till Spanien, återkom till Rom och där led martyrdöden.

Det finns skäl att tacka Gud för vårt land, för vår historia och vårt språk, för natur och kultur, för fred och frihet. Låt oss både tacka och be för vårt land! Till vår historia här i Skåne hör premonstratenserna, vars grundare Norbert av Xanten (d. 1134) vi firar idag. Redan 1155 byggde hans bröder klostret i Tumathorp strax söder om nuvarande Simrishamn. Där verkade de nästan 400 år.

Bonifatius (d. 754) blev martyr och Tysklands apostel. Hans martyrium ger fortfarande ifrån sig ljus. Låt oss be för kyrkan i Tyskland! Paulus använder list. Inför stora rådet, som bestod av både fariseer och saddukeer, säger han: ”Det är för hoppet om de dödas uppståndelse som jag nu har ställts inför rätta”.

Maria Elisabeth Hesselblad föddes 1870 i Västergötland. Hon utvandrade till USA och leddes till ”den katolska sanningens fullhet”. Hon plågades av både sjukdom och motgångar, men bevarade sitt hjärta rent. Hon grundade en reformerad gren av birgittinorden och förde den till Birgittas land, i bön om att hela Sverige skulle återföras till den katolska tron.

Påsken fullbordas av Pingsten. Apostlarna var övertygade om att Kristus hade uppstått från de döda. De hade sett honom. Men de börjar inte omedelbart predika, inte ens efter himmelsfärden. Vi ser dem samlade, kanske i samma sal där de firat den sista måltiden med Jesus – apostlarna samlade runt Maria, i ständig bön. På samma sätt väntar kyrkan under de nio dagarna mellan Kristi Him-melsfärd och Pingst – den s.k. Pingstnovenan – i bön om och väntan på Anden.

Maria skyndar till Elisabet uppe i Juda bergsbygd. Ängeln hade ju sagt till Maria att hennes släkting var havande, trots hennes höga ålder. Den yngre söker den äldre. Av detta möte målar Lukas en ikon. Två havande kvinnor möts. De tillhör olika generationer. De ser och hör varandra. De överträffar varandra i ömsesidig aktning. Benedictus säger att de yngre skall ära de äldre, de äldre älska de yngre.

En upphöjelsens dag – för människan. Kristi Himmelsfärdsdag är en upphöjelsens och triumfens dag – för människan. Påven Leo den store (d. 461) förklarar varför. Han säger att ”vår ringa mänskliga natur denna dag upphöjdes ända upp till Faderns tron”. Ingen dag, inget Nobelpris, ingen mänsklig upphöjelse, kan göra något större med människan än vad Kristi Himmelsfärdsdag gör. Ty denna dag lyftes människan upp till himlen.

Paulus möter den grekiska kulturen på areopagen i Athen, fyllt med al­ta­re och gudabilder. Dit sökte sig den kulturella eliten. Skickligt anknyter han till deras intresse för ”religiösa ting” och citerar några av deras egna skalder: ”I honom är det vi lever, rör oss och är till.” Han får deras öra och de bejakar att Gud inte kan rymmas i tempel byggda av människohand.