Predikningar Ingmar Svanteson

”Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig.” I moderna öron verkar uppmaningen helt omöjlig, men tänker vi efter är den det enda naturliga målet för människan. Hon är ju skapad till Guds avbild och likhet. Fullkomlighet är att bli det vi är skapade till.

Paulus lider inte av falsk blygsamhet. Med stor frimodighet berättar han vad han duger till. Han vill vara ett gott föredöme, ingen skall kunna anmärka på hans tjänst som Guds tjänare och medhjälpare.

I Faderns och Sonens och den helige Andes namn. I det namnet är vi döpta. I det namnet gör vi korsets tecken. I samma namn inleds och avslutas varje mässa. I det namnet döljer sig vår tros innersta mysterium. Alla goda ting är tre, säger erfarenheten. Mycket i livet tycks vara präglat av tretalet. Ändå kan ingen förklara det.

Aposteln talar om ”en ny skapelse”. Tydligast ser vi den i jungfru Maria. Hon är den alltigenom nyskapade människan. Det skedde genom hennes son, som ”har dött för alla”, också för sin moder. Maria fick del av sin sons verk i förväg.

Till det människan förlorat genom syndafallet hör den fulla synförmågan. Hon ser inte det hon är skapad att se, ”Herrens härlighet”. När hon återfår sin synförmåga blir hon inte bara seende, utan också lysande. Hon ”förvandlas och förhärligas” av det hon ser.

Lukas berättar att Barnabas var ”en god man, full av helig ande och tro”. Han var betrodd i församlingen i Jerusalem och sändes att ”visitera” församlingen i Antiochia där även hedningarna tog emot budskapet. Han har kommit i skuggan av Paulus men sökte upp denne i Tarsos, tog honom till Antiochia där de arbetade ett helt år tillsammans.

Människans ord avslöjar hennes inre. Ofta hennes bristande samling och integritet. Hur många har inte fått bita sig i tung­an? Om Kristus säger aposteln: ”Han var inte både ja och nej, i ho­nom finns bara ett ja.”

Vi har firat påsk och pingst, hela Kristi väldiga frälsningsverk. Det är ingen idé eller tanke, det fullbordades av honom som föddes av kvinna och blev människa. Från första början levde han under sin moders omsorg och beskydd. Hennes omsorg om sitt barn fortsätter i omsorgen om Kyrkan, som är Kristi kropp.

Vi tror på den helige Ande. Sol och värme får glädje och livsmod att återvända. Kropp och själ väcks till liv. I vår ande har vi denna dag ännu större skäl att glädjas. Guds helige Ande utgjuts över apostlarna och förvandlar dem och hela kyrkan. Utan Andens utgjutande den första Pingstdagen hade Kristi gärning stannat i det förflutna och ingen av oss hade suttit här idag. Med sitt förnuft hade människan kunnat få visshet om Guds existens, men det hade stannat i huvudet och inte påverkat hennes liv. Kyrkan hade varit en död institution, ett museum, kring minnet av Jesus från Nasaret som ett moraliskt föredöme, men knappast mera.

Idag, den sista vardagen i påsktiden, avslutas läsningen av både Apostlagärningarna och Johannesevangeliet. Paulus har nått fram till Rom och uppehåller sig där i två år, men vi får inte veta hur hans liv slutar. Andra källor vittnar om att han kom till Spanien, återkom till Rom och där led martyrdöden.