Predikningar Ingmar Svanteson

Det finns skäl att tacka för vårt land, vårt språk och vår historia, för natur och kultur, för fred och frihet, för att den kristna och katolska tron predikades och fick fäste i Sverige. På tolvhundratalet inleddes en landslag med orden: ”Kristus är främst i vår lag”. Men ingenting i historien är självklart.

Bonifatius var ivrig både som munk och som missionär. Han var anglosaxare men drogs till missionen och räknas som Tysklands apostel. Han dog som martyr 754. Kyrkan är ett skepp, säger han, som ständigt skakas av prövningarnas vågor. ”Hon får inte överges, hon måste styras.” Han kunde instämma i Paulus ord till Timotheos: ”Var och en som vill leva gudfruktigt i Kristus Jesus kommer att förföljas”. Förföljarna kallar han ”både bedragare och bedragna”.

Maria Elisabeth Hesselblad föddes 1870 i Västergötland. Hon utvandrade till USA och leddes genom Anden till ”den katolska sanningens fullhet”. Hon plågades av både sjukdom och motgångar, men grundade en reformerad gren av birgittinorden och förde den till Birgittas land, i bön om att hela Sverige skulle återföras till den katolska tron.

Charles Lwanga och hans följeslagare, martyrer i Uganda under åren 1885-1887, brändes till döds av en ung hövding, sedan de vägrat att låta sig utnyttjas till otukt. De var varken de första eller de sista martyrerna i Afrika. De förenades med martyrerna från den tidiga kyrkans tid, låt vara i norra Afrika, vilka prisades av Augustinus och Chrysostomos. Påven Paulus VI förundrades över detta när han helgonförklarade de ugandiska martyrerna år 1964.

Skall man alltid lyda överhet och myndigheter? Jesus fick frågan om judarna skulle betala skatt till kejsaren. Jesus bad om ett mynt, som bar på en bild av kejsaren. Denne sågs som gudomlig. Att använda myntet uppfattades därför av judar som avguderi. Frågan var ett försök att snärja Jesus.

I Faderns och Sonens och den helige Andes namn. ”Alla goda ting är tre” säger den mänskliga erfarenheten. Talesättet har sin yttersta källa i tillvarons innersta verklighet, den Treenige Guden. Kyrkans tro på Fadern och Sonen den helige Ande är en strikt troshemlighet. Ingen hade kunnat tänka ut denna sanning om inte Gud hade uppenbarat den. Ändå finns det spår och tecken, till exempel erfarenheten att ”alla goda ting är tre”.

Människan måste ofta konstatera: ”Jag vet inte”. Kunskapen räcker sällan. Människan har liknats vid ett frågetecken. Men när sanningen visar sig, är det inte givet att hon tar emot den. Sanningen får ju följder. Den som lyssnar måste lämna mörkret, bryta med ovanor, synder och fördomar. Det var därför Gud sände Johannes Döparen.

Fikonträdet saknade frukt och ”förbannades” av Jesus. Det är en bild för det tempel, där bönen blivit ett utanverk och världsliga affärer och tänkesätt tagit över. De troende löper samma risk när de blir ”överraskade” av motgångar och orättvisor. Vi lever inte i paradiset, utan i ett andligt krig. ”Slutet på allting är nära.”

Den blinde Bartimaios kunde inte tiga. Många bad honom att hålla tyst, men han ropade ännu högre: ”Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!” Jesu fråga när han möter Bartimaios är ganska märklig: ”Vad vill du att jag skall göra för dig?” Frågan kan tyckas orimlig. Är det inte självklart vad Bartimaios vill? Frågan dyker upp i kyrkans liturgi vid flera tillfällen. Inför ett dop, när någon söker inträde i ett kloster. Vid ett nytt vägskäl i livet. Vad söker du? Vad vill du?

”Ni är födda på nytt”. Det är Petri budskap, som han kontrasterar mot ”det meningslösa liv”, som de kristna levde förut. Nyfödelsen har skett genom ”Guds levande och bestående ord”. Petrus jämför detta ord med ”gräset och blommorna”, som förgår.