Predikningar Ingmar Svanteson

De äldste och skriftlärda kan inte förneka att ett märkligt underverk har skett genom Petrus och Johannes. De förbjuder de två apostlarna att tala mera ”i det namnet”. De ”enkla och olärda” apostlarna svarar då de den prästerliga och teologiska eliten: ”Tänk efter själva om det är rätt inför Gud att lyda er mer än honom”. ”Tänk efter själva”. Apostlarna hänvisar till något i människan som kan förstå att sanning och rätt inte får hanteras hur som helst av människor.

Petrus och de andra apostlarna får tillfälle att vittna inför samma råd som deras Herre hade fått vittna inför för inte så länge sedan. Med stöd av Skriften och med stor frimodighet vittnar Petrus om stenen som förkastades, men som nu blivit en hörnsten. Det är i hans namn, och bara i det, som människan kan räddas.

”Ni skall vittna om allt detta.” Evangelisten Lukas förmedlar i sitt evangelium denna befallning från den Uppståndne. I sitt andra verk, Apostlagärningarna, berättar han hur folket skockades kring Petrus och Johannes, när dessa botat den lame mannen vid templets ingång.

När Petrus och Johannes möter den lame mannen vid Sköna porten fäster de sin blick på honom och Petrus säger: ”Se på oss! Mannen såg spänt på honom”. Deras blickar möts, de ser varandra. Det bereder väg för att mannen botas. Inte ens Gud gör under med den människa som ser bort. ”Sök hans ansikte ständigt”, säger profeten.

”Orden träffade dem i hjärtat.” Lukas berättar om Petrus predikan den första pingstdagen. Hans ord träffar lyssnarna i hjärtat, likt ett spjut som genomborrar det. De monastiska fäderna kallar det compunctio, hjärtats ånger. Compunctio mjukar upp hjärtat och får det att gråta av ånger. Fäderna bad om denna ånger och kallade den ”tårarnas gåva” eller ”tårarnas dop”.

Döden kunde inte behålla honom. Påsken fortsätter. Hela denna vecka efter påsk, den s.k. påskoktaven, är en förlängd påskdag. Påskljuset brinner varje gudstjänst ända fram till pingst. Det påminner om vad som gäller året runt. Allt kristet liv har sin källa i det ljus som tändes den första påsknatten. Det ljuset tändes i apostlarna den första pingstdagen som tungor av eld, vilket Lukas berättar om i Apostlagärningarna. Vi lyssnar till Apostlagärningarna i varje mässa fram till pingst.

Håll dig vaken så att Kristus får fullborda sitt verk. ”Vakna, du som sover, stå upp från de döda, och Kristus skall lysa över dig.” - det var påsknattens budskap. Påskdagen fullbordar detta budskap, men högmässan använder en stillsammare tonart än den mera dramatiska påskvakan. När påskljuset välsignades hörde vi en vers ur psaltaren (139): ”natten skall bli lysande som dagen”. Kristus uppstod i den första påsknattens mörker. ”Natten blev lysande som dagen”. I denna högmässas ingångsvers (introitus) använder kyrkan några andra verser ur samma psalm. Kristus säger lågmält till kyrkan: ”Jag är uppstånden, jag är ännu hos dig”. Så svarar Kyrkan: ”Du håller din hand över mig.

”Vakna, du som sover, stå upp från de döda, och Kristus skall lysa över dig.” Så förkunnas påskens budskap av en tidig kyrkofader. Tiden och rummet tycks vara upphävda och Kristus kan söka upp våra stamföräldrar Adam och Eva som sitter i dödsrikets mörker och fångenskap. Han uppmanar dem att ”stå upp från de döda”. Vi ser det på östliga ikoner, där Kristus räcker Adam och Eva handen för att resa upp dem upp ur dödsrikets djup. ”Jag har inte skapat dig för att hållas bunden i dödsriket”, fortsätter han. ”Stå upp, du min bild, stå upp, du som jag har format till min avbild.

I går var kyrkan högtidsklädd, klockorna ringde och vi jublade på eukaristins födelsedag. I dag är kyrkan avklädd och klockorna tysta. Några har minnen av långfredagen som årets sorgligaste dag. Något ligger det i det. Ändå stämmer det inte. Det märkliga är snarast det ljus som skymtar fram mitt i mörkret. Jesus säger det redan när Judas går ut i mörkret: ”Nu är människosonen förhärligad”. Soldaterna kommer för att ta Jesus till fånga, men de behöver inte släpa fram honom ur buskaget i Getsemane.

Kärlek ända till slutet. Jesus faller på knä och tvättar lärjungarnas fötter. En bild av hela hans liv och gärning. Han, genom vilket allting blivit till, faller på knä för sin skapelse för att betjäna den. Lärjungarna förstår inte och Petrus reagerar häftigt. ”Aldrig någonsin skall du tvätta mina fötter”. Det är samma reaktion som när Petrus vill hindra Jesus att gå lidandets väg. Det är samme Petrus som tror sig kunna ge sitt liv för den Herre som kallat honom - som om det bara vore att kavla upp ärmarna. Modet sviker honom och han förnekar sin Herre. Jesus säger till den förvirrade Petrus: ”Vad jag gör förstår du inte nu, men senare skall du fatta det.”