Predikningar Ingmar Svanteson

Både de ledande och folket i Nineve ”vände om från sin onda väg” av Jonas för­kunnelse. Det var högst oväntat. När Jesus säger att folket inte skall ”få något annat än Jonatecknet” syftar det på att nineviterna omvände sig. När Jesus själv förkunnar, tvingas han tala om ”ett ont släkte” som inte omvänder sig. De välvilliga i vår tid vill inte tro att det kan vara så illa ställt med oss män­ni­skor.

Guds ord liknas vid regnet och snön, som gör jorden fruktbäran­de. Her­ren säger: ”Ordet skall inte vända tillbaka till mig fåfängt, utan att ha ver­kat vad jag vill”. Människan blir som jorden inte minst när hon tar ordet i sin mun och gör det till sitt ord. Det sker när hon ber Guds ord, inte minst Fader vår. De som i tro och lydnad säger ”Fader” upp­höjs från slavens och tjänarens till barnets tillstånd. De blir Faderns barn.

Ur tredje Moseboken hör vi en sammanfattning av lagen, både av första och andra tavlans bud. Alla är lika inför en sådan lag. Den skyddar särskilt de döva, blinda och de ringa. Alla förstår att detta är en god och människovänlig lag, gemensam för alla.

Går det att övervinna frestelsen? På denna första söndag i fastetiden hör vi hur Jesus frestas av djävu­len. Det beskrivs med dras­tis­ka bilder, som från en främmande värld. Men alla har erfarenhet av frestelse. Och alla vet hur lätt det är att falla för frestelsen. Frå­gan är om fres­tel­sen går att övervinna. I prefationen vid altaret skall vi höra: ”när han besegrade Fresta­ren lärde han oss att över­vinna synden”. Hur stämmer det med de troendes ofta bittra erfaren­he­ter?

”Du skall vara lik en vattenrik trädgård och likna ett källsprång vars vatten aldrig tryter.” Kan man tänka sig ett skönare löfte än det profeten formulerar? – Människans liv liknas vid ”en vattenrik trädgård… ett käll­språng som aldrig tryter”. Det är Herrens vilja med människan, formulerad redan av hans profet. Det är löftet till den som vänder om till Herren och hans bud. Det gäller alla, både tullindrivare och fariséer. Det är de sjuka som behöver läkare.

Att ”hänga med huvudet som ett sävstrå” är ingen bra fasta. Själv­ömkan, säger fäderna, är roten till allt ont. Klagan och knotan­de gungar på samma strå. Den som vill ”lossa andras orättfärdiga bojor och lösa okets band” måste befrias från sina egna bojor. Bryt bröd åt din egen hungrande själ. Läs Guds liv­givande ord!

Människan söker klarhet, men när klarheten erbjuds, ryg­­gar hon ibland tillbaka. Det finns en förförisk lust att förbli i dunkel och ambivalens. Mose ställde folket inför ett tydligt val: ”Liv och död, väl­sig­nelse och förbannelse”. Det är människan som väljer. ”Om ditt hjärta vänder sig bort och du inte vill höra”.

”Träd inte fram tomhänt inför Herren.” Den vise Syrak uppmanar till frikostiga offergåvor enligt Mose lag. ”Ge åt den Högste så som han gett åt dig.” Offren påminner om att allt som människan förvaltar ytterst är en gåva från Gud. Också att handla rätt och att undvika det onda kallar Syrak för offer. Profeterna kritiserade skarpt när offren i templet inte mot­sva­rades av moralisk red­bar­­het. Syrak kallar sådana offer för ”mutor”.

Den vise Syrak uppmanar till omvändelse. Ett av hans skäl är enkelt och pragmatiskt. Det förstärker glädjen och lovsången. Medan den som går sin egen väg blir alltmer bedrö­vad och redan har ena benet i det dödsrike där lov­sång­en tystnar helt. Herren vill lyfta oss ur bedrövelse och förtvivlan. Han är barmhärtig.

Den vise Syrak ger en storslagen beskrivning av människan. Hon har sin kropp av jord, men är lik sin Skapare, skapad till hans avbild, med makt över och ansvar för alla varelser på jor­den. ”Förstånd” gav han henne, förmåga att smaka, se och höra – och ”ett hjärta, så att hon kunde tänka”. I Bibeln är tankeförmågan ofta förlagd till hjär­tat.