Predikningar Ingmar Svanteson

Berättelsen om Navots vingård är obehaglig. Achavs barnsliga reaktion. Isébels totala samvetslöshet. De ansvariga i Navots stad, som arrangerar en skenrättegång. Vittnena som låter sig köpas. Vi tar avstånd och förfasar oss. Men reagerar också med obehag. Hur skulle vi handla i en liknande situation?

Kristus och hans Kyrka. Jesu ord i dagens evangelium är märkligt aktuella. När han ser människorna, då ser han att de är ”illa medfarna och hjälplösa, som får utan herde”. Diagnosen beskriver inte bara konflikthärdar och krigsdrabbade länder. Bilden gäller kanske ännu mera den rika världens moraliska och andliga vilsenhet. Vi har tillgång till hisnande resurser, men många, inte minst bland de unga, vet inte längre varför de lever. De får gå ut i livet utan karta och kompass. Som får utan herde.

År 1942 vigde påven Pius XII världen åt Marias obefläckade hjärta. Dagens fest firades först 22 augusti, men är nu flyttad till dagen efter Jesu hjärtas dag. Marias rena hjärta har sin källa i sonens rena hjärta. Dagens fest liknar högtiden den 8 december, Jungfru Marias utkorelse och fullkomliga renhet. Skillnaden är liten, men lärorik.

Guds kärlek, hur skall den beskrivas? En känsla, en vilja, en handling, ett ”sinnelag”, ett nådigt domslut? Traditionen beskriver den som en viljeakt. Gud älskar människan genom att han ”vill” henne. Dagens högtid visar att denna vilja inte är utan ”känsla”.

”Ge som gåva vad ni har fått som gåva.” Det finns en befriande enkelhet och lätthet över Jesu utsändning, samtidigt som det förmedlar kraft och en rad gåvor. Barnabas hörde sannolikt till dem som fick detta uppdrag.

Den ensamme Elia gör upp med de 450 avfallna profeterna, de som gått i tjänst hos Baal. Det förblindade folket får hjälp av en dramatisk maktdemonstration. Men Elia ber att Herren skall omvända folkets hjärtan till den sanne och en ende Herren.

Profeten Elia bad änkan i Sárefat att baka en kaka bröd åt honom, trots att hennes mjöl höll på att ta slut. Hon skulle först laga en liten kaka åt profeten, sedan åt sig och sin son. Till uppgiften fogades en maning, ”Var inte rädd”, och ett löfte: ”Mjölet i krukan skall inte ta slut och oljan i kruset skall inte tryta.”

”Gå och göm dig vid bäcken Kerit.” Profeten Elia verkade på 800-talet f. Kr. i Samaria under kung Ahab och hans drottning Isébel. Hon befrämjade kulten av Baal som stod för dyrkan av natur, fruktbarhet och välstånd. Baal krävde ingenting, men kunde heller inte ge något.

Verklig föda. Denna högtidsdag firar kyrkan källan och höjdpunkten i sin tro - Kristi kropps och blods sakrament. Thomas av Aquino kallar det en “oskattbar och förunderlig måltid”, fylld av “Guds oändligt frikostiga välgärningar”. I evangeliet kallar Jesus detta sakrament “verklig föda och verklig dryck”. Men vad betyder det att den lilla vita hostian (nattvardsbrödet) kallas verklig? Är den verkligare än annan föda?

Det finns skäl att tacka för vårt land, vårt språk och vår historia, för natur och kultur, för fred och frihet, för att den kristna och katolska tron predikades och fick fäste i Sverige. På tolvhundratalet inleddes en landslag med orden: ”Kristus är främst i vår lag”. Men ingenting i historien är självklart.