Göran Fäldt

För inte så länge sedan var människor som ansåg sig liberala långt ifrån att vara principiellt normlösa som många liberala tycks vara idag. Liberala skilde sig från konservativa men höll alltid fast vid medborgerliga dygder och en i grunden kristen moral. Hederlighet, ärlighet, social ansvarskänsla och helhjärtat stöd för olycksdrabbade kännetecknade den svenska befolkningen.

Det är viktigt att inse att problem i någon form måste komma i ett äktenskap och därmed i familjen. Därför är det viktigt att man redan från början har den inställningen att hålla ihop familjen – till varje pris. ”Synd inom äktenskapet mellan makar kallar på förståelse för svagheter och insikt om behovet av barmhärtighet hos den andre i relationen”, lär Augustinus i en av sina pastorala predikningar.

Jag känner personer som är olyckliga i sin kropp. Det syns så väl i långa perioder av ensamhet och kamp att vara någon inför andra. Frågan jag har så svårt att besvara, ”Är det Guds vilja att jag byter kön?” är smärtsam för mig. Men det är ändå något som väger lätt mot den som brottas med frågan själv.

Kvinnor som betraktar sig som katoliker – vad annars? – de har inga mål utanför kyrkan eller i en annan kyrka – utan inom Kyrkan. Målet är att kvinnor ska kunna tjänstgöra som präster med ordinarie sakramentala vigning och bli kardinaler och bli påve (Päpstin – på tyska).

Människor tänker oftare med sina känslor. Många andliga ledare varnar med rätta de troende att uppfatta sin tro utifrån känslomässiga erfarenheter. Tro är inte känslorna, sägs det. Nej, men känslorna är kroppens uttryckssätt och kan inte undvikas. Talgoxen och blåmesen spelar ut sin kroppslighet i karaktäristiskt kvitter. Människan uttrycker sig hela tiden i känslor, i sina samtal, i konsten, i sin livsfilosofi.

Giftermålsbalken 1920 ersattes av Äktenskapsbalken 1988 som med Partnerskapslagens försvinnande 2009 förändrades så att samkönade äktenskap likställdes med heterosexuella från och med 1 maj samma år. Regeringen var noga med att inte föreslå Riksdagen en ny Äktenskapsbalk utan en till den moderna tidens krav anpassad äktenskapslag. I princip infertila relationer jämställdes med äktenskap vars syfte också är barn. Även om det bara handlade om en förändring av en paragraf var det en historisk förändring av stor betydelse som berörde själva grunden för samhällets bestånd.

En av de farligaste – och därmed kanske den stora ödesfrågan för hela vår civilisation – konsekvenserna av den principiella åtskillnaden av sexualiteten från alstrandet av barn i äktenskapet, är de överblivna mänskliga embryon som ingen äger eller ansvarar för som mänskliga personer i livets första utvecklingsstadium som har rätt till liv och föräldrar.

För icke katolskt orienterade journalister kan förmodligen den senaste ”stormen i vattenglaset Katolska kyrkan”, om avskedandet av två eminenta teologer i moralläran vid Johannes Paulus II:s påvliga institut för äktenskapet, familjen och livet (anknutet till Lateranuniversitetet i Rom och till Katolska universitetet i Amerika, Washington D.C.), se ut som en typisk debatt om ”påvens skägg”, det vill säga debatt för några få utan allmänt intresse.

Antikens religion och mytologi, särskilt den grekiska, har vissa gemensamma drag med dagens genusideologi och hbtq rörelsen. Greker och romare normaliserade samkönade relationer genom individernas upphöjande till gudomar och till kult av dessa gudar och gudinnor.

Vad är det som händer i Johannes Paulus II:s påvliga institut för äktenskapet och familjen i Rom i dessa dagar sommaren 2019? Guds barn, som räddats tillbaka till Paradiset genom att bli delar av Kristi kropp i dopets renande bad, lever som Adam och Eva före syndafallet. De bär inte längre en skuld till Gud för sin olydnads skull. De rör sig i en frihet bara Gud kan ge och de får njuta av alla paradisets ljuvliga frukter. Men de får inte låta sig förledas av djävulens lockelser: ”Ni kan äta av kunskapens träd utan att dö. Det Gud sagt er är inte riktigt sant. Han vill bara tvinga er att lyda Honom”.