Göran Fäldt

Om ’Apokatastasis’. Det tycks idag finnas en återkommande debatt om begreppet ”Apokatastasis”, som jag tror skulle kunna översättas med ”återupprättande av ett ofördärvat urtillstånd”. Det kan påminna lite om förkristna filosofiers förståelse av världens utveckling i cykler, från en livlös och tom urtillvaro till en växande och fruktbärande tillvaro och till en tredje gyllene slutcykel och sedan en förlust av guldåldern och därefter samma cykel som återkommer.

Frågan om sexualitetens betydelse i det kristna perspektivet har gått från ett tystnadens tabu till den ogenerat öppna diskussionen om privatlivet och ibland om vilket moraliskt eko det har i församlingarna. Frågan leder vidare till trohet i äktenskapet, vad man menar med äktenskap och mellan vilka, om kusinäktenskap och ceremonifrågor som brudöverlämnandet. Till sist berör frågan samhällets underskott på barn enligt befolkningsstatistiken. Men det har också påverkats av det problemfyllda och gåtfulla nya området val av könsidentitet.

Varje katolsk förälder med barn i skolåldern kan nu förbereda sig på den undervisning i skolplanen som i alla ämnen och med alla lärare ska handla om sexualitet i alla aspekter, sociala´, psykologiska, relationella, hälsa och ohälsa, preventivmedel och aborter, men också ömsesidig respekt som tonåringar kan förstå den. den äldre ”Sex och samlevnadsundervisningen” har fått ett nytt namn och är nu kunskapsområdet ”Sexualitet, samtycke och relationer” och började gälla 2022.

Frågan om sexualitetens betydelse i det kristna perspektivet har gått från ett tystnadens tabu till den ogenerat öppna diskussionen om privatlivet och ibland om vilket moraliskt eko det har i församlingarna. Frågan leder vidare till trohet i äktenskapet, vad man menar med äktenskap och mellan vilka, om kusinäktenskap och ceremonifrågor som brudöverlämnandet. Till sist berör frågan samhällets underskott på barn enligt befolkningsstatistiken. Men det har också påverkats av det problemfyllda och gåtfulla nya området val av könsidentitet.

Motsatsen har framförts i media som en demografiskt odiskutabel sanning. Men det är ju med sådana alarmistiska uttalanden som med alla närmast desperata förslag att globalt bromsa in klimatförändringen. De vill inte erkänna variationer i planetens händelser. Då blir ett eller det enda svaret på ökad världsbefolkning färre barn – överallt! Men var slutar det? En tvinande homo sapiens stam som går samma öde till mötes som till exempel Neandertalarna.

Jag har inte läst rapporten från kommissionen som kardinal Sean O'Malley nyligen presenterat, ursprungligen på uppdrag av påven Franciskus. Man kan i media få intrycket att det är första gången Vatikanen tar upp frågan till allmän granskning, vilket inte stämmer eftersom frågan hör till de mest livligt uppmärksammade och diskuterade under flera tiotal år.

Som Katolsk Horisont uppmärksammat har ”nästan 500 brittiska präster har undertecknat sitt fulla stöd för läran i Humanae Vitae. Präster i hela landet har undertecknat dokumentet när nu encyklikans 50-årsjubileum närmar sig. Humanae Vitae har bekräftat traditionell kristen lära om familjen och sexualiteten och upprepat Kyrkans totala motstånd till artificiell kontraception” (Flera hundra präster undertecknar fullt stöd för Humanae Vitae | Katolsk Horisont). Det är inte det enda tecknet på att oppositionen mot encyklikan inte avgjort frågan och inte heller vunnit över den Heliga Stolens obrutna försvar av en av Kyrkans mest debatterade frågor efter Andra Vatikankonciliet.

När vi firar Alla Helgons högtid glömmer vi inte alla de som levt äktenskapet som kallelse och burit kärlekens frukt i barnen. Guds första uppdrag till människan ”Var fruktsamma och föröka er”, är Hans odödliga ord i den Heliga Skrift (1 Mos 1: 28a). De som hörsammar Faderns ord gör Guds vilja och litar på Honom. Men hur många vågar göra det i våra dagar? Till och med Sveriges statsminister oroar sig offentligt över att färre barn föds i vårt land än kanske någonsin tidigare.

De flesta äktenskapsrådgivare, och parens pastorala beledsagare, börjar sin verksamhet i fel ände. De går den pastoralpsykologiska vägen över personlighetsanalyser och relationspedagogik. De vill tala om hur man löser oundvikliga konflikter i äktenskapet och talar om andra pars erfarenheter. Allt det kan vara bra men det är inte den religiösa vägen till äktenskapet som ett bröllopsmysterium.

Jag annonserar varje år ut kurser och samtal för par som vill gifta sig. Någon har bett mig berätta vad jag anser nödvändigt i samtalen med paren. Ibland måste man planera på olika sätt beroende på parens arbete och kanske resor. Ibland går det på lördagar ibland måste man ta till vardagskvällar. Ibland kan det finnas barn med i bilden om föräldrarna inte haft möjlighet att gifta sig först. Då måste man hjälpa till och göra det bästa av situationen!