Göran Fäldt

Medvetenheten om ett möjligt moderskap vaknar tidigt i varje ung flickas liv. Frågan är om hon är trygg eller inte i sina tankar om framtiden. Sexualiteten spelar tidigt in som en ofta livsavgörande naturlig egenskap. Bara den egna modern kan ge henne den tillförsikt hon behöver. Omvänt kan en mors liv få den unga flickan att vilja fly, fly långt bort, för att ändå inte kunna undfly sitt livs mening. En katolsk ung flicka mognar långsamt och insiktsfullt. Hon tänker mer och förstår mer än de unga pojkarna i hennes ålder och i religionen.

Diskrimineringsombudsmannen - DO - har svarat på ett brev från mig med frågan om jag verkligen ska behöva stå som ”juridiskt kön, man”, på vissa informationssidor på internet. Någonstans har tydligen ägaren till internetsidan hämtat uppgiften men inte angett källan.

Katolska biskopskonferensen i Europa har nyligen gjort ett uttalande till försvar för kvinnors rätt att välja bort abortalternativet och rätt till socialt och ekonomiskt stöd från de olika samhällena som också visar på olika inställning till aborterna. Konferensen säger att kvinnor aldrig ska behöva känna sig tvingade att göra abort.

Som kristna är vi flyktbenägna. Det var Petrus också när han ville undgå kejsar Neros förföljelser. Enligt legenden möter han Kristus vid Roms stadsport och frågar honom vart han är på väg, Vart går du, herre? När Jesus svarar att han ska gå tillbaka till Rom för att korsfästas igen, vänder Petrus om på sin flyktväg och går tillbaka för att korsfästas för sin tro och sitt vittnesbörd också han. Var står vi själva inför tidens utmaningar. Det är en ödesfråga! Vart är människan på väg? Har vi redan mött HAI?

De säger oss att framtiden är oviss. Det är ett nytt inslag i samhällsdebatten som redan länge varit upptagen med klimatförändringen och ekonomiernas inriktning mot en ny form av krigföring och med omnämnande av kärnvapen. Mot den bakgrunden kan de låga födelsetalen uppfattas som en lugn och icke våldsbetonad utveckling. Men dess långtidseffekter är både oroande och allvarliga eftersom de berör allt vi är och har. Förskolor läggs ner. Trygghetsboende för de äldre planeras överallt.

Kvinnor är i vår tid mer framträdande än män. Media väljer hellre kvinnor än män i nyhetsförmedling och i samhällskommentarer. På alla områden gör kvinnor insatser som betyder något. De tycker också om att synas och höras. Det gäller också det som händer i Kyrkan. Men det måste finnas en balans mellan det kvinnliga och det manliga. Vad ska man i så fall göra i Kyrkan för att det inte ska slå över för mycket åt ena eller andra hållet? Vad händer i samhället om kvinnor inte längre vill vara framträdande som hustrur, mödrar och barnens första uppfostrare? Vad sker med Kyrkans missionerande genom evangeliseringen om det inte finns levande familjer?  Varje god mor är en framstående teolog.

Protestanter är ibland oförsiktiga i den ekumeniska strävan att återvinna förlorad kristen enhet. De sätter upp spärrar och delar oss. Vi tror att Maria medverkar i frälsningsmysteriet genom sin jungfrulighet och sitt unika moderskap med Jesus. Det är inte vårt sätt att hålla protestanter utanför. Det är inte spärrar i ekumeniken. Vi tror att ingen synd kommit vid Marias odödliga själ. Vi tror att hon medverkar i Kristi universella frälsningsverk med sin moderliga förbön för alla som dras till Kristus vår ende Frälsare genom den Helige Andes nåd.

Den äkta samhörigheten mellan man och hustru är alltid exklusiv och ömsesidig. De som är gifta men förälskar sig och blir otrogna har också en samhörighet men den är oäkta och leder till fördärvet. De otrognas samhörighet är inte kärlek utan begär. Den relation de väljer förslavar dem och driver dem till gärningar de skäms för. De otrognas samhörighet blir ibland beundrad och empatiskt applåderad men den gräver en djup grav för den äkta kärleken och förgiftar vänskaper. Falska vänner säger alltid att den oäkta samhörigheten är gränsöverskridande och värd att delas med andra. Äkta vänner säger inte mycket men gratulerar inte den oäkta samhörigheten. De lider tyst med de otrogna.

Det finns bara ett hopp för framtiden och det är sammanhållna familjer med föräldrar som goda föredömen. Barn som får lära sig att goda dygder är som praktiska fungerande verktyg att bygga livet med utvecklas som personer. De ser sig själva som något att vara stolt över. Problemet i dagens samhälle är ofta den dåliga självbilden, den de unga skäms för.

När vi talar om sekularisering av hela samhället finns risken att vi betraktar det som en process utanför Kyrkan som vi inte behöver motsätta oss. Men är det rätt inställning? Vi har ju sett att äktenskapet till exempel i stora drag har gått från sakrament till civilt kontrakt. Ska vi bara säga att det är samhällets problem inte vårt? Eller ska vi fortsätta att säga att äktenskapet – och i dess mest meningsfulla konsekvens med familj – är hela samhällets grund? Jag tror att vi måste visa det utåt, även om nutidsandan går åt ett annat håll. Det finns en djupare historisk grund än nutidsandan.