Vad betyder påvarna för blivande konvertiter?
Teoretiskt detsamma som för det folk som samlades utanför huset där apostlarna tagit emot den Helige Ande. De hörde bruset av vind och ord på sina egna språk. De kände igen sig. Det kände sig tilltalade. De blev någon från att inte ha varit någon speciellt.
Människor som ser och hör påvarna kan på ett oförklarligt sätt känna sig tilltalade - på sitt eget förevangeliska språk. Men alla har sin bakgrund och den blir sedan avgörande för om de ”ska gå med” eller inte. Går man med, bryter man på något sätt med sitt tidigare liv. Går man inte med, förblir man stående på den plats man planterats. Där är man ofta varken särskilt nöjd eller särskilt onöjd. Man är öppen för förändring eller tillsluten i sig själv.
Ingen människa är ett oskrivet blad. Blivande konvertiter till katolsk tro har alltid sin andliga och kulturbaserade historia. Aspiranter till katolsk tro säger, till exempel efter att ha läst om synder i katekesen två saker: ”Jag är i alla fall en fritänkare” och ”Jag har min syn i alla fall”.
Vad förväntar sig aspiranten få för svar? Instämmande med fritänkaren eller med den Katolska Katekesen? Ska man söka en kompromiss? Gjorde de nyfikna det på Pingstdagen i Jerusalem? Finns det inom den katolska tron någon slags teologisk plattform där motstridiga uppfattningar kan mötas och accepteras som lika berättigade?
Låt oss ta ett praktiskt exempel: en tänkt konvertit går första gången till bikt. Vad ska biktfadern säga om den biktande bekänner sig som syndare utan att bekänna specifika handlingar eller beslut? För vilka synder ber den biktande om förlåtelse? Personer med luthersk grundsyn i sin personliga historia identifierar sig kanske "oreserverat" som syndare fastän personen genom dopet befriats från arvsynden och kan ta emot Guds nåd i varje stund. Om den biktande inte gör skillnad på allvarlig synd och mindre allvarliga, som till exempel att ha fuskat med vissa uppgifter i inkomstdeklarationen eller vridit om armen på en person i vredesmod, eller utnyttjat ett visst övertag, vad ska prästen säga och vilken bot ska han anbefalla om den biktande ber om förlåtelse?
Eller om den biktande under flera års tid stulit ur församlingskassan och varit smart nog att inte bli upptäckt och därför inte polisanmälts? Budet "Du skall inte stjäla!" är ett av Guds tio bud som vi som kristna skall följa. "Håll buden", säger Jesus till den rike unge mannen som vill rättfärdiga sig själv inför Jesus.
Vad svarar vi på det om vi inte gör skillnad på allvarlig synd och små ovärdiga handlingar som ändå inte gjort stor skada som ett ont? Om gärningarna är utan betydelse, vare sig de är goda eller onda?
Nu betyder inte påvarnas framträdande samma sak som i början. Hela frågan har kommit till den existensiella nivån där den också hör hemma. Det är nu det avgörs om man ”ska gå med” eller stanna kvar i den miljö i vilken man ”en gång planterats”.
En aspirant till konversion till katolsk tro och lära tar till slut ställning i kraft av sin fria vilja. En ängel går före på vägen. Det är en himmelsk vän från dagen för dopet i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn.
diakon Göran Fäldt
