Göran Fäldt

Det förefaller mig som om det finns en vattendelare mellan ska vi säga, en kontinental förståelse av samvetet och en nordisk. Eller för att komma till saken: en katolsk och en protestantisk samvetesuppfattning. Kyrkan eller Luther? Erasmus eller Thomas Hobbes? Det finns en möjlighet till jämförelse i synen på naturlagen, men inte ett parallellt synsätt.  Vi kommer till det längre fram.

Det finns flera skäl att acceptera registrering av tredje kön i det statliga personbeviset. Som katoliker har vi alltid ett ansvar också i det politiska samfundet. Det finns många frågor på den ”politiska agendan” som kan vara känslomässiga fällor eller fallgropar. Det är viktigt att vi står för den katolska tron men samtidigt att vi inte överreagerar utan verkliga argument.

I sin bok ”Tanke och dröm” talar Svante Nordin om den nya äktenskapssynen som klarnar på 1920-talet. Det stämmer väldigt väl som en vattendelare i svensk äktenskapssyn. Om det var början på en utveckling från den hittills enda gemensamma oupplösliga äktenskapssynen, från katolsk medeltid till luthersk nutid, till vår tids relativiserade syn på vigsellöftena och föräldraansvaret för barnen födda i äktenskapet, är kanske tidens individanpassade ”tankar och drömmar” inte bara ”början till något nytt utan kanske början till ett slut”, för att apostrofera Winston Churchills tal vid krigsförklaringen mot nazismen och Hitler.

Det har ofta sagts att Kyrkans sociallära är hennes ’bäst bevarade hemlighet’. När den nu återigen ”läckts” ut i form av dokumentsamlingen från Veritas Förlag (Stockholms katolska stift, 2019) finns det all anledning att inte se bönelivet och eukaristifirandet i församlingarna som något skilt från de dogmatiska förklaringarna till det kristna bidraget till den politiska sfären och arbetet för de sociala strukturerna.

Om individualismens magkänsla och subjektiva övertygelser har Alan Bloom sagt att det motsvarar "en för alla ogrundad grund för moralisk beslutsamhet, tillräcklig i sin minsta tankeverksamhet för att underkänna alla andra skyldigheter och lojaliteter" (Tre påståenden om äktenskapet, Katolska utskottet för äktenskap och familj, sid 10, 2011).

I min blogg ”Politiska framsteg? Fyra områden som skadat Sverige” har jag utgått från att se den civilrättsliga utvecklingen för familj och äktenskap från 1800-talet och framåt som ”framsteg”. Det gäller jämbördigt status för man och kvinna om de ingår ett juridiskt förbund som äktenskap. Gör de det inte behövs ingen reglering varken för mannen eller kvinnan.

Den som har ”lång erfarenhet” av att leva i Sverige vill gärna ha en förklaring till varför det blev som det blev. Låsningen till frågan om NATO är bara ett exempel på motsättningar mellan vänster – höger under hela 1900-talet. Inte ens om den frågan till slut blir löst, upphör motsättningarna. Det finns andra sätt att exemplifiera samma hårda, ja rent fientliga motsättningar inom landet. Med min ”långa erfarenhet” urskiljer jag fyra tydliga områden.

Hur har det blivit så att traditionell syn på relationen man och kvinna varje år sommartid ska utmanas i offentlig manifestation för könsneutral ”kärlek”? Varför har det inte kunnat fortsätta att höra till det privata området utan basuneras ut som ett allmänt för alla öppet område? Det är inte överallt som sådana manifestationer accepteras utan anses brista i respekt för hundratusentals människors religiösa uppfattning. En konstutställning i Europaparlamentets hus i Bryssel, Belgien, har till exempel i år framkallat kritik från konservativa politiker i Italien för att framställa hädiska avbildningar av Jesus Kristus och apostlarna.

Det här är det grovmaterial Herren vår Gud och Skapare som själavårdare börjar med i vår motsägelsefulla natur. Det är inte bara vår ”natur” som uttrycker sig så. Man kallar det också ”samvetet”. Samvetet är i högsta grad missförstått. Samvetet har, som Allan Bloom påpekat (The Closing of the American Mind, 1987), blivit en ”slags stark känsla, en intuition, en ärlig åsikt”. I katolska kretsar ”flyttades tyngdpunkten i moralteologin genom en viss allergisk motvilja bort från lagen i riktning mot personlig frihet, individen och ”samvetet”, skrev han också (jfr Tre påståenden om äktenskapet, Katolska utskottet för äktenskap och familj, 2011).

Den svenska brottsbalken ska ses över efter en utredningstid och prioritera straffskalorna. Riksdagen förväntas fatta beslut så snart det är möjligt med tanke på den allmänna utvecklingen i landet med ökad kriminalitet. Problemet med att se straffet, eller straffen, som en ”form av upprättelse”, är att domen inte i sig själv ses som upprättelse. Det innebär att kraven på straffen vägs in i rättegången och bidrar till rättviseaspekten. Jag tror att det är en farlig väg och skrev i en tidigare blogg: ”Den öppnar vägen för sårade människors behov av hämnd. Att en sådan hämnd också kan legitimeras framgår bland annat i den nordamerikanska rättigheten för anhöriga att, om de önskar det, bakom glasrutor se den dömde avrättas”.