Vi har inte rätt att strida mot skapelseplanen
"Det här handlar inte bara om att motverka homosexualitet, utan om kriget mot Gud och den naturliga ordningen. Att acceptera dessa ideologier är att kliva in på dödens väg, ” säger Kardinal Robert Sarah i sin bok, ”Gud eller inget” (Dieu ou rien).
Är detta en slags krigsförklaring – och i så fall mot vem? Hur ska man förhålla sig till frågan om sexualiteten i vår egen samtidskultur i väst? För många är Kyrkans undervisning kränkande och i strid mot Jesu kärleksbudskap. Låt oss bara tänka efter!
Ingen har rätt att ifrågasätta enskilda homosexuellas eller homosexuella pars tro och sätt att tillbe Gud. De själva måste ändå veta att homosexuella handlingar, eller samliv och boende, inte har stöd vare sig i katekes, Bibel eller katolsk morallära. De accepterar i de flesta fall att deltagande i sakramenten inte är möjligt och att de därför lägger sin situation i Guds händer och ber på annat sätt som uttryck för sin tro. De jag känner - och har känt - har vad jag förstår aldrig menat att deras praktiserande av katolsk tro genom söndagsmässorna (som är ett bud) skulle vara ett sätt att rättfärdiga deras syn på mänsklig sexualitet. Det är ju nu uppenbart att det pågår en strid mellan ont och gott mellan människor men också mellan goda och onda okroppsliga varelser i den osynliga världen. Kanske bör man sätta in hela den inflammerade frågan i det perspektivet?
De finns de som upprörs av vad Kardinal Sarah skriver och säger. Han varnar för att strida mot naturlagen som är en uppenbarad sanning. Han varnar - som en S:t Paulus - för att rättfärdiga synderna - vare sig vare sig de är homosexuella eller heterosexuella eller självtillfredsställande. Synd utesluter alltid från sakramenten - vilka synder det än handlar om - men omvändelsen i förlitande på den gudomliga barmhärtigheten återför den syndande själen till frid och oskuld.
Även om den vägen verkar svår, finns den och den som söker kan finna - utan andras förslag till omvändelseterapi. Respekt och empati, bön och omtanke är den enda fruktbärande pastorala inställningen i kärlekens teologi. Den uppriktiga bikten botar de svåraste såren. Det är katolikers ständiga erfarenhet.
Kardinal Sarah säger också i anslutning till sin bok: ”Bara tanken att elegant presentera Kyrkans offentliga undervisning men skilja den från pastoral praxis är en slags heresi eller schizofren sjukdom som är farlig, eftersom den anpassar sig till omständigheter, allmänna opinionen eller starka lidelser. Jag hävdar därför högtidligt att Kyrkan i Afrika med full kraft motsätter sig varje uppror mot Jesu undervisning och Kyrkans läroämbete… Kyrkan i Afrika tänker hålla sig till Guds och Kyrkans oförändrade lära i Herren Jesu namn”.
För min del tror jag att heresier i vår tid utspelas just inom synen på vad människan är. Det är därför det angår så många och orsakar så skarpa motsättningar.
diakon Göran Fäldt
