Göran Fäldt

Jag undrar om våra insiktsfulla domare, åklagare och advokater själva har någon högre uppfattning om sanningssägandet i domstol än vad som framgår strikt juridiskt. Det är ju uppenbart att det ljugs. Hur förhåller sig de som är satta att döma till lögner i rättsprocesser? Mened finns visserligen som dom, men saknar man en moralisk dom över osanningar, som i andra länders rättsskipning kallas trots mot domstol och som har en viss straffsats?

Det har varit en mycket särskild upplevelse att delta och tjänstgöra som diakon i en rekviemmässa för Joseph Ratzinger med prästerna, diakonbroder och församling i S:t Franciskus’ församling. Vi fick göra det den 2 januari vid aftonen. Det var först och främst en tacksägelsegudstjänst i förening med vår egen biskop och kardinal Anders som firar rekviemmässan för honom på tisdagen 3 januari i S:t Eriks domkyrka i min hemstad Stockholm.

Kyrkan – i vedertagen definition – Svenska kyrkan, är egentligen nyckeln till det flytande begreppet ”svenskhet” och ”det svenska systemet”, nyligen aktualiserat av installationen i Uppsala domkyrka av Jönköpingssonen Martin Modeus som ärkebiskop. Kyrkan ska finnas till som en oas eller en fristad för människors olika behov och med staten dela många mål som social rättvisa och jämställdhet.

Föredrag om boken ”Genusfrågorna” Är genusteorierna en lösning? Först några ord om författarna till de texter som översatts till svenska i Utskottets skriftserie n:r 7.

Jesus ger oss rollen att vara tjänande. Tjänandet kan bara vara det ödmjuka ansvarstagandet av ett av Gud givet uppdrag. Som kristna är vi kallade till tjänst, inte till makt. Den här grundläggande instruktionen, ”att vara de andras tjänare”, hjälper oss att förverkliga budet att ”älska sin nästa som sig själv (Matt 22:37-39). Den är också en hjälp att undvika frestelser till att felaktigt utöva makt. Makt kan definieras som handlingar som går utöver en gräns. Håller man sig innanför gränsen känner man ansvar och gör så gott man förmår mot andra.

Jesus ställer alltid den andra människan rakt framför oss och säger till oss: ”Ni kan inte avvisa den andre!”. Alla som mött Jesus på sin personliga  Damaskusvandring vet att tiden efter den avgörande händelsen har en fortsättning som kanske inte alls är så självklar som den första händelsen/erfarenheten. Alla döpta kommer någon gång, förr eller senare, att kompromissa med sin kallelse och ”privatisera” sin katolska tro, eller för de judiska brödernas och systrarnas del, moselagen. Paulus är ett av de stora exemplen på livsavgörande val och beslut efter mötet med Gud.

Vad säger Jesus om fariséernas surdeg? Han kallar deras rättfärdighet ”hyckleri”. De ställer sig in hos folk genom sin överlägsenhet i kunskaper om Skriften, Torah (jfr Lukas 12:1-3). Lyssna till vad de säger men gör inte det som de gör, för de säger en sak och gör en annan, är Jesu varning. Jesus lär oss ju också att inte döma, som i evangeliet för 30 söndagen under året, ”Jag tackar dig, Gud, för att jag inte är som andra människor, tjuvar och bedragare och horkarlar eller som tullindrivaren där” (Luk 18: 11). Denne farisé gjorde sig en bild av sig själv som var överlägsen den korrupte tullindrivaren. Jesus förklarar dock i liknelsen vem som är rättfärdig och vem som inte är det. Men ”döm inte, så blir ni inte dömda själva”, manar han (Matt 7:1).

Om man med skepticism i det andliga och religiösa livet menar en mer återhållsam, eller disciplinerad, hållning i troslivet, skulle man kanske tycka att vi katoliker är mer skeptiska än våra protestantiska bröder och systrar. Vi förknippar ju gärna den protestantiska kristendomen med en ofta smittande lovsångstradition och ett ivrigt bibelläsande som är känslomässigt förenande.

De ungas syn på sexualitet, preventivmedel, barn och abort, grundläggs i Sverige och i många andra länder av skola och ungdomsmottagningar alldeles i början av deras första upptäckt av sig själva som sexuella varelser. När föräldrar, med principiellt ansvarstagande som kristna, ligger lågt i sin egen undervisning av sina barn på området kyskhet, respekt för könens olikhet och karaktär, blir den ”offentliga” sexualundervisningen med viss sannolikhet normerande för de ungas framtid. Vi måste erkänna att det är ett verkligt problem, både för enskilda, familjer, församlingar och i förlängningen, samhället.  Problem är emellertid till för att lösas, liksom prövningar för att övervinnas.

Om vi får vår ängel redan vid konceptionen, alltså från vårt livs första ögonblick, så behöver vi inte i tron vänta på födelsen för att komma under ängelns beskydd. Jag har skrivit så ofta och så mycket om försvaret av det ofödda livet men lika ofta och lika mycket oroat mig för de aborterade barnen eller missfallsbarnen eller de dödssjuka barnen och deras eviga bestämmelse.