Vilka egenskaper ska makarna i äktenskapet utveckla?
Det första man ska tänka på är vilket syfte en sådan utveckling ska ha. För vem är den god, vem är mottagare och hur ser man resultatet?
En jämförelse med den enklaste lilla trädgård är bra att göra: Vilken plats har vi för fruktbärande buskar, plommonträd, äppelträd och päronträd, vilken jord har vi för kryddor och grönsaker? Det inser man snart att det handlar om en lång process, från planering av de små eller stora ytor man förfogar över, till val av växter, inköp, plantering och bevattning.
På samma sätt med de personliga egenskaperna hos mannen och kvinnan i äktenskapet. Vilka är de, vad tjänar de till, hur vårdar man dem och ”levererar” dem till det gemensamma bästa i familjen?
Om syftet med utvecklingen är gemensam och förstådd, är det andra man ska tänka på ”hur man utvecklar dem”. Det tredje är, ”Vad får det kosta?” och det fjärde, ”Hur ska det ”löna” sig?”
Det finns möjligheter som alla kan förfoga över och som är gratis men som är ”vårdkrävande”. Vi kommer till det. Vi kommer till de mänskliga dygderna, de av Gud givna andliga krafterna som är det lyckliga livets DNA.
Hur placerar man in dygderna i den egna personens liv och hur får man dem att samverka med den andra personens dygder som lever i äktenskapet?
Vi ställer först frågan: Vilka är de tre viktigaste förutsättningarna för ett lyckligt äktenskap?
Svar:
1 Är vi försörjningskapabla när vi gifter oss?
2 Relationen man och hustru.
3 Barnen, hur många?
Om någon av dessa förutsättningar saknas, vad gör vi då? Vi väntar. När förutsättningarna är tillräckligt uppfyllda, då gifter vi oss!
Hur var det nu med de där dygderna som är gratis men som är ”vårdkrävande”? Vilka är de?
Svar:
Det finns tre teologala dygder, tron, hoppet och kärleken, som ingjuts i människans själ genom dopet i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn.
Ur dessa dygder kommer andens frukter, som Kyrkan betraktar som dygder eller goda egenskaper, kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, välvilja, mildhet, trofasthet, ödmjukhet, avhållsamhet och kyskhet (jfr Galaterbrevet, 5:22-23).
Ja, sätt bara igång och planera vill jag säga till paren som går min äktenskapsförberedande kurs. Vilken glädje det är när jag ser utvecklingen fungerar och frukterna kommer!
Vilken smärta och sorg det är när jag förstår att utvecklingen egentligen går bakåt.
Men det underbara och positiva är att äktenskapen kommer till och att familjer med barn kommer till och ger hopp för framtiden för oss alla! Jag har många par att be för! Under de senaste 12 -13 åren har jag haft samtal med 75 par! Jag blev förvånad själv när jag häromnatten bläddrade igenom ”vigselboken”.
För en del har jag representerat Kyrkan vid deras vigsel, för de andra har jag följt dem med min bön.
”Våga tro!” var rådet S:t Johannes Paulus II riktade till de unga. Det är en början. Något nytt kommer till! Älska det! Uppoffra för det! Tänk på vilken familj ni vill ha när ni uppnått högre ålder och ser tillbaka på livet som Gud gav – gratis! Ni ska vara stolta över ert arbete i Herrens vingård och möta Honom med bröllopskläderna tvättade och strukna!
Det är inte alltid Kyrkan förstår hur och när hon, som de troendes andliga Moder, ska hjälpa till och uppmuntra. Om paren måste se över sina allmänna förutsättningar och på rätt sätt vårda relationen i kärleken, måste Kyrkan också se över sin fostrande och stödjande roll. Hon behöver reflektera över sina egna källor i Bibelns underbara värld och i traditionen som vittnar om den absoluta troheten mot Kyrkans Herre.
Det är bra för paren och också för Kyrkan själv!
diakon Göran Fäldt
