Kyrkans undervisning om påskaftonen
Skillnaden mellan dem som dött före Kristi död, nedstigande i dödsriket och uppståndelse, och dem som nu dör är att de som nu dör efter Kristi försoningsdöd för alla människor inte väntar på frälsningen och himmelriket utan genom föreningen med Honom som Frälsaren, möter Gud omedelbart.
Vad innebär Jesu Kristi nedstigande i helvetet?
De som dött före Kristi död och uppståndelse väntade levande i dödsriket på sin befrielse, som Katekesen lär, ”Detta är de dödas lott i väntan på Frälsaren. Det finns ingen skillnad mellan onda och rättfärdiga (jfr Ps 89:49, 1 Sam 28:19, Hes 32:17 - 32) – men det innebär inte att deras öde är exakt detsamma, vilket Jesus visar i liknelsen om den fattige Lasaros, som får komma till ’Abrahams sköte’” (KKK 633).
När Jesus som Gud Sonen och som människa nedstiger i dödsriket besegrar han döden och djävulen som har döden i sin makt, som det framgår av Hebreerbrevet 2:14 ”Då nu barnen är av kött och blod måste han på samma sätt bli människa, för att han genom sin död skulle göra dödens herre, djävulen, maktlös och befria alla dem som genom sin fruktan för döden varit slavar hela sitt liv”.
Katekesens undervisning
Katekesen lär – och det är Katolska kyrkans odiskutabla lära – att de rättfärdiga befrias och förs upp ur dödsriket medan de fördömda blir kvar för att uppstå med de rättfärdiga på Domens dag vid Kristi Andra ankomst i härlighet. Katekesen säger: ”Jesus steg inte ned i dödsriket för att befria de fördömda och heller inte för att förstöra fördömelsens helvete (jfr Benedictus XII, Skrivelsen Cum dudum; Clemens VI, Brevet Super quibusdam), utan för att befria de rättfärdiga som gått före honom” (KKK 633).
Martin Luthers slutsats
Kyrkans lära kan då jämföras med uttalande i Luthers Concordia, som (i översättning från engelskan) säger:
“Vi tror helt enkelt att hela personen, Gud och den mänskliga varelsen, nedsteg till helvetet efter begravningen, besegrade djävulen, förstörde helvetets makt, och tog ifrån djävulen all hans makt” (Artikel IX).
Detta senare uttalande kan vara förklaringen till att de som hävdar allas slutliga frälsning (Apokatastasis) inte ser någon grund för tron att helvetet och de eviga straffen existerar (eller som alternativ, att ”helvetet är tomt”).
diakon Göran Fäldt
