Du skall inte begå äktenskapsbrott – Guds sjätte bud

Du skall inte begå äktenskapsbrott – Guds sjätte bud

Vad händer med pojkar efter föräldrars skilsmässa, och med flickor? I praktiken ser många moderna kristna budet som ett gammalt bud som var gällande under Mose tid. För många är det en chock att upptäcka att Katolska kyrkan upprätthåller budet som bud också idag.

I vår tid, då nästan alla lever i en relation med någon annan, tycker man att ett brott mot budet om äktenskapsbrottet och efterföljande skilsmässa blivit en social nödvändighet och som också accepteras generellt i åtminstone västerländska samhällen.

Man tycker att paren lyckas väl eller ganska bra med sina uppbrott och sina nya samlevnadsformer. För ett par hundra år sedan var det kanske högst 30 % av befolkningen som kunde hoppas på äktenskap och dess försörjningsplikter. Många levde ensamma hela livet.

Även om man nu lätt skiljer sig och gifter om sig, och kanske skiljer sig och gifter om sig igen, har man knappast ”problem” med sjätte budet. Det finns de som till och med ser ett värde i omgifte som personlig utveckling. Samlevnadsterapeuter utesluter inte heller att otrohet ”kan vara en bra sak”.

Det är ingen ny företeelse heller. Förr fanns en accepterad syn på älskare och älskarinnor utanför äktenskapet – så länge man höll på den ”yttre fasaden”, på vad som var det respektabla och moraliskt rätta. Man kan kanske ändå säga att barnen hade det bättre ställt då så länge föräldrarna hade gemensamt hem och höll tyst om sin känslomässiga olycka. Idag skrivs barnen in i föräldrarnas schema för gemensam vårdnad. De får finna sig i det.

Idag är man alltså öppen för skilsmässan och ny partner och tänker inte på sjätte budet, ”Du skall inte begå äktenskapsbrott”. Det som inte följs upp lika överseende och positivt är barnens känslomässiga situation efter föräldrarnas uppbrott och nya partners. Man antar att de finner sig med tiden och hoppas föräldrarna är lyckliga med sina beslut. Psykologiskt och andligt ”utvecklas” de och man ser ett värde i att ”lida och tiga” så länge relationerna inom familjen ändå fungerar ”hjälpligt”.

Men vad är det egentligen som sker i barnens liv när föräldrarna begår äktenskapsbrott, skiljer sig och gifter om sig, eller flyttar ihop. Hur går det för flickorna, hur går det för pojkarna? Hur påverkar det deras framtidssyn och tanke på äktenskap? Även psykologer kan nog erkänna att något i barnens behov av trygghet försvagats eller ”gått upp i rök” efter föräldrarnas skilsmässa. Lärarna i skolan stöttar så gott det går men observerar skilsmässobarnens förändrade koncentration och studieresultat.

Men när det gäller pojkarna finns det dolda verkningar av föräldrars skilsmässa som slår mig med fasa, om mina iakttagelser nu stämmer. Det finns pojkar som i uppväxtåren drar sig undan till sin egen värld och glider undan de vanliga kompisgängen. De är tystlåtna och inåtvända och undviker allt som kommer dem för nära. Vad försiggår i deras självvalda isolering? Ingen vet egentligen.

Efter skolskjutningen i Örebro i januari 2025 funderar alla, skola och myndigheter, hur man ska kunna upptäcka framtida massmördare i tid. Man kommer till slutsatsen att alla måste dela ett ansvar för en svårfångad grupp av ungdomar men samtidigt att man aldrig kan få några garantier att förhindra våldsdåd i tid. Man kan inte i ett demokratiskt land ha ungdomar under övervakning som om de var djur eller fysiska objekt.

Det slår mig att Timothy McVeigh i Oklahoma USA 1995 och Bering Breivik i Oslo och Utöya 2011 både var barn till föräldrar som skilde sig när barnen var små. Om man alltså i vuxenperspektivet kan se tämligen lugnt på ”brottet mot sjätte budet” och skilsmässa och omgifte, så måste det vara en helt annan sak i barnperspektivet. På något sätt offras barnens bästa för föräldrarnas otrohet och nya partners. De har ”rätt” till en nystart – till vilket pris som helst! Kostnaden för denna ”rätt” till fritt val efter ett äktenskap kan vara katastrofala, som Oklahoma, Oslo/Utöya och Örebro visar. Det handlar om flera hundratal döda människor och ännu fler traumatiskt skadade för hela livet.

Det finns alltså allvarliga skäl för att förstå Sjätte budet som bud och levnadsregel. Det ska inte vara så lätt att gifta sig på den första kärlekens impulser. De unga – i vår liberala tid – måste lära sig vad äktenskap och familjebildning betyder, inte bara för dem själva utan för hela samhället, eller avstå. ”Drop in” kommer alltid förr eller senare betyda ”drop out” – om inte värre saker. Vuxna ska inte leka med sina barns framtid som om de hela tiden ska kunna anpassa sig till deras individualistiska krav!

diakon Göran Fäldt

Diakon Göran Fäldt

diakon Göran Fäldt

 

Göran Fäldt är gift och ständig diakon i S:t Franciskus katolska församling sedan 1982. Han har i många år varit ordförande i Katolska utskottet för äktenskap och familj (KUÄF), som nu heter Familjeutskottet (FU) från nyåret 2023. Diakon Göran fortsätter nu som ledamot men inte som ordförande. 

Han gick i pension som lärare i Jönköpings kommun 2004. I församlingen inbjuder han två gånger om året  förlovade par till äktenskapsförberedande kurs inför parens vigslar. För en fördjupad förståelse av äktenskapets sakrament och för familjernas avgörande betydelse i Kyrkan och i samhället har han översatt flera verk av påvarna och andra specialister på äktenskapsteologins område.

Under 2018 kom en samlingsvolym på 12 skrifter ut från Katolska Utskottet för Äktenskap och Familj. Han ansvarade för den nordiska katolska familjekongressen i Jönköping i maj 2012 och är för närvarande engagerad i det nordiska familjerådet som utbyter erfarenheter och diskuterar utvecklingen i stiften på familjeområdet.

Som tidigare ordförande i Caritas Jönköping har han ofta haft tillfälle att stödja människor i nödsituationer och kunnat förmedla Caritasmedlemmars gåvor och engagemang för behövande. Han är inte längre aktiv i Caritas lokala arbete.

Predikningar och föredrag om till exempel encyklikan Humanae vitae (1968) är andra områden i hans liv. Han medverkar regelbundet med artiklar och bloggar i Katolskt Horisont och skriver ibland debattartiklar i Jönköpings Posten. Med sin hustru Lena har han levt i S:t Franciskus’ katolska församling sedan 1969 och varit ständig diakon sedan 1982.

Han var i flera omgångar ordförande i Jönköpings kristna samarbetsråd JKS och har suttit i styrelsen för den fristående föreningen Teologiskt Forum. I den rollen han haft glädjen att inbjuda kända katolska präster att föreläsa för teologiskt intresserade i Jönköping.