Göran Fäldt

Religionsfriheten ger oss katoliker rätten till en sexualmoral som reserverar den sexuella akten till äktenskapet och skyddar akten och dess frukt i barn genom äktenskapets sakrament. De ungas liv och utveckling till fria och ansvarsfulla människor går genom ett kyskhetslöfte som liknar de löften som män och kvinnor frivilligt avlägger inför ett katolskt ordensliv eller ett liv som katolsk präst. Den som bryter mot sina löften vet genom samvetet att ånger och omvändelse är helt nödvändigt. Efter rannsakan söker man bikta sig och ber om förlåtelse. Den troende får av prästen avlösningen om ångern är uppriktig och viljan till bot finns.

Det liturgiska firandet av högtider och helgon vittnar om det godas seger över det onda, enligt vårt synsätt. Vi får alltid fira något. Vårt hjärta slår inte ensamt utan tillsammans med mångas. Trons välsignelser ger vårt liv fullkomlig mening och hopp. Vi lär oss att tro och åsikt är väsensskilda ting. Sekularisering är åsikt, tro är vetskap. Den lär oss att alla ting, även jordiska, har Gud som källa och ursprung. Den lär oss att Gud är den ende och slutgiltiga domaren i allt som sker, övernaturligt eller naturligt.  Gud dömer ensam rätt i allt, stort som smått.

Varför ska unga kvinnor förneka sig lycka och stolthet över familjebildning? Varför ska de under trycket av fri sex galenskapen utsätta sig för större risk för bröstcancer med p-pillret? Varför ska de utsätta sig för risken av ensamstående moderskap i ständig beroendeställning? Praktisk fattigdom! Varför ska de unga männen inte vara kvinnornas försvarare och beskyddare?

Frågan har två sidor: den personliga, svåra frågan om föräldraskapet och den rättsliga. Återblickar till tiden för den fria abortlagen 1974 visar att frågan om det ofödda barnets rättsskydd fortfarande var en central och för samhällets skull central fråga. Läkarkåren och barnmorskor var förfärade över lagförslaget och protesterade. När samma lag föreslogs och genomfördes i Frankrike (Simone Weils lag) protesterade tusentals jurister och sjukhusen vägrade att utföra aborter.

På något sätt verkar själva röstandet för medlemmar över 16 år vara det viktigaste. Är det ett elfte Guds bud eller ett nytt första? ”Kom ihåg kyrkovalet och tacka Gud för demokratin”, manar kyrkoledningen. Alla vet från början att en röst inte åstadkommer något i sak, eftersom man röstar på dem som tyckt till i vissa frågor och bildar en värderingsgemenskap.

Staten själv jagar inte brottslingar och fördömer dem. Det är samhällsinstitutionernas sak. Det hör till rättsstaten att åtala, försvara och döma i domstol. Allmänheten dömer inte men den kan ledas in i fördömande genom kontroll och arkivering av personliga uppfattningar, som i fallet STASI i det tidigare Östtyskland. Hela den östtyska befolkningen visste vilka uppfattningar de skulle ha om de ville leva ett normalt liv som medborgare. Till slut uppfördes en järnridå mot väst som inte ålade medborgarna ”de rätta värderingarna”.

Skolor gör det inte, sjukhusen gör det inte, kommunen själv gör det inte. De politiska partierna gör det inte heller. De visar hänsyn och visar att samtycke är grundläggande för alla former av överenskommelser. Skolorna har lärt sig av de principiella misstagen på 70 - 80 – talen då lärare ålades att gå ut och demonstrera på gatorna med sina klasser och protestera mot diktaturerna.

Vi berömmer oss ofta i Sverige för att ha mötesfrihet, yttrandefrihet och åsiktsfrihet som grundläggande för det demokratiska samhället. Det är historiskt sett Franska revolutionens samhälle och Upplysningstidens filosofier som lagts till grund för den mediapolitik som vi alla vant oss vid.

En aspekt som kommer bort i framtidsutsikterna är hur de unga i den kommande barnfattiga generationen kommer att uppleva omgivningens förväntningar och krav på dem. De ska inte bara leva livet själva utan också ta socialt och ekonomiskt ansvar för föräldrar och den stora åldershöga befolkningen omkring dem. Hur kommer de att uppleva en situation som de inte själva bidragit till utan som är föräldrarnas familjesyn och det som avgjort?

Jag skickar ibland anpassade inlägg till en större dagstidning. De tackar alltid nej. Prenumeranter på Katolsk Horisont får däremot tillfälle att fundera med andra underlag. Här är ett:  Priderörelsen är inte representativ för vad folk i allmänhet tänker. Den är visserligen stark men inte möjlig utan de moderna preventivmedlen som skiljer sex från barnafödande och föräldraskap.