Rätten till katolsk sexualmoral
Religionsfriheten ger oss katoliker rätten till en sexualmoral som reserverar den sexuella akten till äktenskapet och skyddar akten och dess frukt i barn genom äktenskapets sakrament. De ungas liv och utveckling till fria och ansvarsfulla människor går genom ett kyskhetslöfte som liknar de löften som män och kvinnor frivilligt avlägger inför ett katolskt ordensliv eller ett liv som katolsk präst. Den som bryter mot sina löften vet genom samvetet att ånger och omvändelse är helt nödvändigt. Efter rannsakan söker man bikta sig och ber om förlåtelse. Den troende får av prästen avlösningen om ångern är uppriktig och viljan till bot finns.
Om man i det icke religiösa eller det icke katolska livet som vuxen inte håller fast vid eller ser värdet i den katolska sexualmoralen, har vi som katoliker inga synpunkter på den inställningen, det vill säga vi skuldbelägger inte någon och uttalar oss inte om det som är deras moraliska val.
Om vi blir tillfrågade om vårt moraliska val svarar vi med den trohet vi bekänner oss till som katolska kristna. Alla har frihet till sina moraliska val och det omfattar samtidigt rätten till den katolska sexualmoralen. Vi vill behålla den och vi kan argumentera för den - om det krävs.
När man i det sekulära samhället, utanför den katolska gemenskapen, vill genomföra lagar om samtyckessex finns två förutsättningar som i ett sådant samhälle anses tillgodosedda och generellt genomförda och det är preventivmedlen som avkläder den sexuella akten dess livsskapande betydelsen och, i de fall de försummats i rätt tid, aborträttigheten. Samtyckessex är alltså en överenskommelse att akten inte har med barn och familjebildning att göra. I en mening är den alltså positiv eftersom sex under tvång, om omständigheterna kan bevisas., kan vara straffbart.
Om man bortser från preventivmedlen skulle ett samtycke aldrig vara rättvist eller jämlikt eftersom enbart kvinnan potentiellt kan få ansvar för en graviditet som mannen inte av naturliga skäl får. Hela förslaget om samtyckessex är alltså helt inriktat på den sexuella handlingen utan dess möjlighet till nytt mänskligt liv.
Skall människan med en sådan generell överenskommelse bli lyckligare och samhället stabilare? Ja, det anser nog många. Men de måste inte ha rätt i sin bedömning. Risken finns att sexualiteten blir förslavande och i längden meningslös. Man får som konsekvens ett åldrande samhälle med låga nya födelsetal, om ens födelsetal. Demografiskt ser det nu ut att stämma.
Det är till och med möjligt att samtyckessex utan barn får konsekvenser som hotar Homo sapiens som art. Det måste inte vara ångestframkallande men en realitet på sikt. Neanderthalarna var en livskraftig och utbredd människoart under mycket lång tid. Men den är borta. Den kommer aldrig tillbaka. Dess historia är fossilhistoria. Ska det vara Homo sapiens öde också? Dör hon ut är det hennes förnuft och vetande - sapiens - som upplösts. Hon blir en ny fossil art. Det måste då inför en sådan framtidsbild vara en rättighet att tro på, och tillämpa, rätten till den katolska sexualmoralen.
diakon Göran Fäldt
