Abortfrågan i perspektiv

Frågan har två sidor: den personliga, svåra frågan om föräldraskapet och den rättsliga. Återblickar till tiden för den fria abortlagen 1974 visar att frågan om det ofödda barnets rättsskydd fortfarande var en central och för samhällets skull central fråga. Läkarkåren och barnmorskor var förfärade över lagförslaget och protesterade. När samma lag föreslogs och genomfördes i Frankrike (Simone Weils lag) protesterade tusentals jurister och sjukhusen vägrade att utföra aborter.

Det absolut värsta med abortlagen är att det ofödda barnet inte har status som person i vardande utan en förhandlingsbar biologisk produkt som en del av moderns biologiska kropp. Skolan fick som uppgift att avdramatisera aborterna för de unga genom att för årskurs 8 visa ett embryos litenhet på bild. Det skulle inte finnas några från staten och samhället moraliserande synpunkter utan enbart sociala och psykologiska.

Med abortlagen förändras hela rättsväsendet i grunden. Det visar sig att problemet kan passera ganska obemärkt eftersom det ofödda livet inte syns. Däremot är det fullt möjligt att fördöma folkmord - som Stalins på de jordägande ryska bönderna - och Hitlers på livsodugliga, orena raser och undermänskliga varelser, eftersom de kan ses med ögonen. Likväl kan aborterna, med det omfång de fått efter abortlagen och abortlagarna, också beskrivas som folkmord. Antalet dödade ofödda överstiger nu med råge de sammanlagda offren under Stalins och Hitlers maktutövande. Den politiska makt som inte erkänner abortlagarnas karaktär av mord på oskyldiga underkänner sig som representant för folket. Man omdefinierar rätten.

Två vändpunkter: USA:s Högsta domstol underkänner den federala abortlagen och Frankrikes parlament gör abortlagen till en grundlagsskyddad lag.

Vi ser en svag ljusning på himlen och ett motsvarande mörker på samma moraliska himmel. I olika grad drar människor en dom över sig.

diakon Göran Fäldt