Familjestorleken i fokus
En aspekt som kommer bort i framtidsutsikterna är hur de unga i den kommande barnfattiga generationen kommer att uppleva omgivningens förväntningar och krav på dem. De ska inte bara leva livet själva utan också ta socialt och ekonomiskt ansvar för föräldrar och den stora åldershöga befolkningen omkring dem. Hur kommer de att uppleva en situation som de inte själva bidragit till utan som är föräldrarnas familjesyn och det som avgjort?
Ska vi ”oroa” oss över effekterna av de nu historiskt låga födelsetalen? Vi som lever nu, särskilt de äldre, känner sig nog inte så berörda, men för de yngre finns större anledning till oro eftersom de tänker på sina egna barn, om de har några eller hoppas få.
Hur kommer de att se framåt mot sin egen ålderdom om deras familjesituation ser ut som den idag, eller värre, ur demografisk synvinkel. Nu talas det om nödvändigheten av ett mer familjevänligt samhälle. Lätt att önska men svårt att åstadkomma.
Den bild av framtidens befolkning med minskande födslar och med kvinnor som oftare säger helt nej till att få barn, är naturligtvis oroade om den är sann. Saker och ting kommer att ske som ingen kan veta något om och därför bör man inte se den nedåtgående kurvan som säker. Benägenheten att få barn och bilda familj kan öka och förändra befolkningsutvecklingen. Men dagsläget ser dystert ut. Ändå har vi i vårt land barnbidrag och flerbarnstillägg som andra länder bara kan drömma om.
Vad är det då som förklarar det stora underskottet i födslar. De barn vi får är friska och väl utvecklade i allmänhet och det borde vi vara stolta över. Föräldrar kan lita på samhällets stöd och hjälp under barnens hela uppväxttid. Jämställdhet mellan könen hos oss är i jämförelse med andra kulturer till fördel för benägenheten att få fler än ett eller två barn. Ändå händer det inte. Varför?
En förklaring kan vara den moderna synen på sexualiteten och därigenom på familjeplaneringen. Ett samhälle som genom sin egen struktur lätt överför sina socialpolitiska värderingen får till slut det samhälle det har som mål. Då kan vi våga dra slutsatsen att vårt samhälle – och de flesta i den västerländska sfären – faktiskt fostrar till färre födslar och senare födslar med ofrivillig infertilitet som en normal företeelse. Samhället har här resurser att hjälpa till men inte ens det räcker för att bryta den nu historiska nedgången med barn i parrelationerna. Metoderna är inte heller etiskt försvarbara eftersom IVF sorterar bort mänskliga embryon i processen.
Man kan inte förneka att det allmänna bruket av födelsekontroll haft ett avgörande inflytande på benägenheten att få barn och välja familjebildning med flera syskon. Risken är alltså stor om lagar faktiskt införs för kontroll av familjeplaneringen. Fler och fler inser nu att p-piller stödet globalt inte bara handlat om kvinnofrågan utan om befolkningsfrågan och hela framtiden. P-pillerpolitiken skiljer sexualiteten från fortplantningen, förändrar relationen man - kvinna och tar ifrån familjerna hemmets betydelse där modern är hjärtat och kärleken och mannen huset försörjningen och stabiliteten. Staten ersätter hemmet!
Kvinnorna litar inte längre på att deras relationer ska vara trygga i hela livsperspektivet. Männen prioriterar inte familjelivet utan drömmer om sina egna projekt. Sammantaget är alltså förutsättningarna för större och barnrikare familjer en bristvara även om statens bidragssystem är generösa och preventivmedlen billiga och lättåtkomliga.
Vi bör alltså vara ”oroade” över den aktuella utvecklingen men inte så mycket för de ekonomiska förutsättningarna utan över synen på sexualiteten i relationerna. Många unga kvinnors syn på sig själva och moderskap kan bli avgörande. Det är där det har hänt något vars konsekvenser man först nu börjar förstå. Vi kan vänta oss en hel civilisations kris. Staterna prioriterar jämlikhet, individuell frihet och socialt status. Förskolor måste sedan läggas ner och skattemedel överföras till äldreomsorgen. Samhället ska bygga upp försvaret och den inre sociala freden, men var finns människorna som skall förverkliga politikens utopia? Vi får vänja oss vid tanken att vi står inför en allvarlig civilisationskris.
diakon Göran Fäldt
