Vår sämsta ursäkt för dåligt katolskt liv - att skylla på sekulariseringen!
Det liturgiska firandet av högtider och helgon vittnar om det godas seger över det onda, enligt vårt synsätt. Vi får alltid fira något. Vårt hjärta slår inte ensamt utan tillsammans med mångas. Trons välsignelser ger vårt liv fullkomlig mening och hopp. Vi lär oss att tro och åsikt är väsensskilda ting. Sekularisering är åsikt, tro är vetskap. Den lär oss att alla ting, även jordiska, har Gud som källa och ursprung. Den lär oss att Gud är den ende och slutgiltiga domaren i allt som sker, övernaturligt eller naturligt. Gud dömer ensam rätt i allt, stort som smått.
Skulle då sekulariseringen kunna bryta tryggheten och Guds sakramentala närvaro i vårt liv, som personer, som familjemedlemmar, som församlingsmedlemmar?
Det beror alltid på. Den kan skapa en viss oro och rädsla för framtiden men den kan aldrig ta ifrån oss löftena som Gud gett oss. ”Helvetets portar skall inte överväldiga Kyrkan”. Den skall bestå till tidens slut och den skall vara grunden för den nya Skapelsen i vilken Kristus Jesus är konungen och jungfru Maria drottningen. Det betyder födelse, liv, lidande, död och uppståndelse. Vi skall då inte förvänta oss något annat är korset och korsets väg för oss alla troende och döpta. Korsets väg är vishetens begynnelse.
Är sekulariseringen en stötesten för oss på vår väg måste vi ändå accepterad den som motkraft i Guds försyn.
På vilket sätt är då sekulariseringen ett problem? När vi försöker få ett svar på den frågan måste vi först se på vårt eget ansvar. Har vi själva bidragit till den? Ja, säkert. Vi måste erkänna att vi har gjort oss skyldiga till gärningar som strider mot vår tro och vår moral. Också judarna måste erkänna att de enligt Gamla testamentet har stridit mot Herrens bud. Judarna dödade 75 000 perser under kung Xerxes tid i självförsvar och firar fortfarande festen Purim som åminnelse av sin seger. Boken Ester berättar om detta. Den amerikanske juden Peter Beinart påminner om detta folkmord i sin bok ”Att vara jude efter Gazas förstörelse”, 2025.
Hans syn är att de religiösa judarna straffas i världen med skoningslös antisemitism på grund av de politiska judarnas politik under Netanyahu. Det har därför blivit oerhört svårt att leva som ortodox jude i vår tid. Vi påminns också av våra egna historiker om korstågen, häxjakterna och religionskrigen efter Reformationen. Det gör det också ibland lika svårt för oss att leva troget som det kan vara för våra judiska bröder och systrar. Det kan vara svårt för oss att leva som kristna på grund av anklagelserna mot oss.
Idag har antisemitismen ökat väsentligt på grund av staten Israels krig mot palestinierna. Inte alla judar ställer upp på staten Israels politik men som judar jämställs de med sionisternas krigföring som rättfärdigas som nödvändigt försvar för staten Israels överlevnad. Den ortodoxa judendomen har egentligen samma problem som vi. Religionens helighet utmanas och i många fall undergrävs. Vi kristna förföljs idag på många sätt och på många olika platser. Våra bröder och systrar dör i stort antal på grund av hat och illvilja.
Som både judar och kristna måste vi leva troget vår religion. Vi följer Kristus på korsets väg. Det är verkligheten. Vi ska inte skylla ifrån oss – för judarnas del – på antisemitismen och för vår del – på sekulariseringen.
diakon Göran Fäldt
