Vår sämsta ursäkt för dåligt katolskt liv - att skylla på sekulariseringen!

Vår sämsta ursäkt för dåligt katolskt liv - att skylla på sekulariseringen!

Det liturgiska firandet av högtider och helgon vittnar om det godas seger över det onda, enligt vårt synsätt. Vi får alltid fira något. Vårt hjärta slår inte ensamt utan tillsammans med mångas. Trons välsignelser ger vårt liv fullkomlig mening och hopp. Vi lär oss att tro och åsikt är väsensskilda ting. Sekularisering är åsikt, tro är vetskap. Den lär oss att alla ting, även jordiska, har Gud som källa och ursprung. Den lär oss att Gud är den ende och slutgiltiga domaren i allt som sker, övernaturligt eller naturligt.  Gud dömer ensam rätt i allt, stort som smått.

Skulle då sekulariseringen kunna bryta tryggheten och Guds sakramentala närvaro i vårt liv, som personer, som familjemedlemmar, som församlingsmedlemmar?

Det beror alltid på. Den kan skapa en viss oro och rädsla för framtiden men den kan aldrig ta ifrån oss löftena som Gud gett oss. ”Helvetets portar skall inte överväldiga Kyrkan”. Den skall bestå till tidens slut och den skall vara grunden för den nya Skapelsen i vilken Kristus Jesus är konungen och jungfru Maria drottningen. Det betyder födelse, liv, lidande, död och uppståndelse. Vi skall då inte förvänta oss något annat är korset och korsets väg för oss alla troende och döpta. Korsets väg är vishetens begynnelse.

Är sekulariseringen en stötesten för oss på vår väg måste vi ändå accepterad den som motkraft i Guds försyn.

På vilket sätt är då sekulariseringen ett problem? När vi försöker få ett svar på den frågan måste vi först se på vårt eget ansvar. Har vi själva bidragit till den? Ja, säkert. Vi måste erkänna att vi har gjort oss skyldiga till gärningar som strider mot vår tro och vår moral. Också judarna måste erkänna att de enligt Gamla testamentet har stridit mot Herrens bud.  Judarna dödade 75 000 perser under kung Xerxes tid i självförsvar och firar fortfarande festen Purim som åminnelse av sin seger. Boken Ester berättar om detta. Den amerikanske juden Peter Beinart påminner om detta folkmord i sin bok ”Att vara jude efter Gazas förstörelse”, 2025.

Hans syn är att de religiösa judarna straffas i världen med skoningslös antisemitism på grund av de politiska judarnas politik under Netanyahu. Det har därför blivit oerhört svårt att leva som ortodox jude i vår tid. Vi påminns också av våra egna historiker om korstågen, häxjakterna och religionskrigen efter Reformationen. Det gör det också ibland lika svårt för oss att leva troget som det kan vara för våra judiska bröder och systrar. Det kan vara svårt för oss att leva som kristna på grund av anklagelserna mot oss.

Idag har antisemitismen ökat väsentligt på grund av staten Israels krig mot palestinierna. Inte alla judar ställer upp på staten Israels politik men som judar jämställs de med sionisternas krigföring som rättfärdigas som nödvändigt försvar för staten Israels överlevnad. Den ortodoxa judendomen har egentligen samma problem som vi. Religionens helighet utmanas och i många fall undergrävs. Vi kristna förföljs idag på många sätt och på många olika platser. Våra bröder och systrar dör i stort antal på grund av hat och illvilja.

Som både judar och kristna måste vi leva troget vår religion. Vi följer Kristus på korsets väg. Det är verkligheten. Vi ska inte skylla ifrån oss – för judarnas del – på antisemitismen och för vår del – på sekulariseringen.

diakon Göran Fäldt

Diakon Göran Fäldt

diakon Göran Fäldt

 

Göran Fäldt är gift och ständig diakon i S:t Franciskus katolska församling sedan 1982. Han har i många år varit ordförande i Katolska utskottet för äktenskap och familj (KUÄF), som nu heter Familjeutskottet (FU) från nyåret 2023. Diakon Göran fortsätter nu som ledamot men inte som ordförande. 

Han gick i pension som lärare i Jönköpings kommun 2004. I församlingen inbjuder han två gånger om året  förlovade par till äktenskapsförberedande kurs inför parens vigslar. För en fördjupad förståelse av äktenskapets sakrament och för familjernas avgörande betydelse i Kyrkan och i samhället har han översatt flera verk av påvarna och andra specialister på äktenskapsteologins område.

Under 2018 kom en samlingsvolym på 12 skrifter ut från Katolska Utskottet för Äktenskap och Familj. Han ansvarade för den nordiska katolska familjekongressen i Jönköping i maj 2012 och är för närvarande engagerad i det nordiska familjerådet som utbyter erfarenheter och diskuterar utvecklingen i stiften på familjeområdet.

Som tidigare ordförande i Caritas Jönköping har han ofta haft tillfälle att stödja människor i nödsituationer och kunnat förmedla Caritasmedlemmars gåvor och engagemang för behövande. Han är inte längre aktiv i Caritas lokala arbete.

Predikningar och föredrag om till exempel encyklikan Humanae vitae (1968) är andra områden i hans liv. Han medverkar regelbundet med artiklar och bloggar i Katolskt Horisont och skriver ibland debattartiklar i Jönköpings Posten. Med sin hustru Lena har han levt i S:t Franciskus’ katolska församling sedan 1969 och varit ständig diakon sedan 1982.

Han var i flera omgångar ordförande i Jönköpings kristna samarbetsråd JKS och har suttit i styrelsen för den fristående föreningen Teologiskt Forum. I den rollen han haft glädjen att inbjuda kända katolska präster att föreläsa för teologiskt intresserade i Jönköping.