Dehumaniseringens onda är demonernas hat
När en ny påve tar vid i den obrutna apostoliska successionen kan man vänta sig nya angrepp från demonernas sida. Må Gud beskydda påve Leo XIV (2025-). Må Ärkeängeln Mikael försvara oss och Sankt Josef beskydda kyrkan påve Leo!
Påve Leo XIII (1873 - 1903) har under en mässa känt sig frysa till is. Det sägs ”att han kollapsat efter en gastkramande vision av demoniska krafter som angrep Kyrkan och världen i en våldsam andlig kamp”. Påven skrev som ett svar på den syn han upplevt den nu kända bönen, ’Helige Ärkeängel Mikael, försvara oss i striden…’
Ja, stöt tillbaka demonerna i den avgrund ur vilken de emellanåt dyker upp!
Demonerna angriper människan och Gud i mänsklig gestalt, Jesus Kristus.
Demonerna angriper människan, hennes natur och värdighet. Inte nog med att de ivrar för p-piller som indirekt dödar mänskliga varelser i deras sköraste och ur könstillhörighetens avgörande utvecklingsfas, nu kommer snart statligt understödda kemiska metoder för att döda spermierna, efter behov, och förhindra barns födelse. Lyckliga de få, som överlever det moderna samhällets dehumaniserings metoder: juridiskt könsbyte, kliniskt könsbyte och läkarassisterat självmord på begäran, aborter som ska skrivas in grundlagen i flera länder. Alla dessa så kallade reformer beskrivs som progressiva, alltså positivt framtidssträvande. Men vari ligger det positiva? Det är en dödsmask man konstruerar!
Varför vill människan förstöra sig själv?
De nya lagförslagen är i själva verket dehumaniserande. De är angrepp på människans väsen. Också provrörsbefruktningen och den besvärliga fertilitetsbehandlingen presenteras som progressiva framgångar i samhället, när de i stället fragmentiserar och avpersonaliserar hela samhället. Demonerna upphetsas av dessa ”framgångar” i de gamla kristna ländernas nya sekulära moral. Politierna vill framstå som ”snälla” men vägrar att ge skäl för sina projekt andra än att de tycker att det vore bra med förändringar i förhoppningen att väljarna i en demokrati ska låta dem genomföra sina lagförslag!
Varför ska man i Sverige belöna och gratulera aktivister som rättfärdigar aborter?
Inställningen i hela Katolska kyrkan är att ett lands påstådda fattigdom eller materiella rikedom, eller en kvinnas oönskade graviditet, aldrig kan rättfärdiga mord på det ofödda barnet. Även om man från vissa organisationer, och kyrkor, vill lyfta fram och med priser belöna dem som arbetar för kvinnors och flickors reproduktiva hälsa och rätt till abort, inser man, med sitt samvetes hjälp, att man bryter mot livets lag och ikläder sig ansvar för sin inställning. Att i sådana situationer handla mot sitt samvetes ”nej, gör det inte”, innebär synd. Det är allvarlig synd som måste förlåtas genom bikt.
Kvinnan som finner sig vara havande med ett barn men inte kan eller vågar tro sig kapabel till moderskap, särskilt utanför ett ansvarstagande äktenskap, fattar sitt beslut tvingad av omständigheterna. Kyrkan försöker på olika sätt stödja och hjälpa den kristna kvinnan i hennes oönskade situation men utan att rekommendera abort. Det finns hos kvinnan, som beslutar sig för abort, skäl man måste respektera och förstå. Ändå kan man inte som kristen föreslå abort som lösningen på ett allvarligt etiskt problem. De däremot, som utan att själva stå inför ett tungt framtidsproblem, för andra förordar och stöder beslut till abort, har större skuld än kvinnan som ser sitt liv hotat av ansvaret för ett nytt barn. Likaså har den som utför aborten större skuld än den som begär den. Gud ser alltid till det oskyldiga barnets själ.
Gud förlåter också allvarliga synder!
I hela Katolska kyrkan finns övertygelsen att Gud förlåter också allvarliga synder. Också aborter kan förlåtas men bara om beslutet till abort ångras som synd eftersom handlingen alltid innebär dödande av en oskyldig individ. Att rättfärdiga aborter som en rättighet kräver varken ånger eller behov av förlåtelse. Det är människor som fattar sådana beslut som är i ännu större behov av barmhärtighet och förlåtelse, inte av utmärkelser och priser.
Vi är inte rädda! Vi har tron!
Dehumaniseringens onda är demonernas hat. S:t Mikael, beskydda oss och bevara oss för all mänsklig förnedring och slutliga undergång!
”Så kan man så småningom upptäcka att Gud i sin allsmäktiga försyn kan få något gott ut ur följderna av allt ont, till och med något moraliskt ont, förorsakat av hans skapade varelser” (Katolska kyrkans katekes, 312), säger Katekesen. Demonerna kämpar alltså på sin sida för att åstadkomma det onda, men till slut förgäves. Deras slutna vrede och giftighet motsvaras i människors anleten av skam.
Vi låter oss inte skrämmas av demonernas oljud. Vi är inte rädda! Vi har tron!
diakon Göran Fäldt
