Medborgare i Sverige är sådana - de vill vara regisserade
I världens mest sekulariserade land är man ändå alltid rädd att göra fel. Man vill veta hur man ska uppträda, vad man ska säga och tycka. Det är ”svenskt” att tycka om att vara regisserad, då kan man ju inte göra så mycket fel och klarar sig igenom alla åsiktskontroller.
Staten utnyttjar denna foglighet genom att reglera all moral och all konsumtion och all produktion. Staten skapar ett ramverk för alla och beskattar allt. Som belöning för all foglighet premierar den goda staten vissa sociala projekt med miljontals kronor som kan sökas och fås, om medborgarna i någon föreningsform intuitivt lär sig att hitta rätt inom det övergripande ramverket. Det spelar sedan ingen roll om pengarna utnyttjas eller inte. De har tjänat sitt signalsyfte.
Så är det i världens mest sekulariserade land – eller som Katarina Barrling kallar det – ”Världens mest protestantiska land”. Nyckeln till välbefinnande ligger i att frivilligt låta sig regisseras – som skådespelare på teatern. Ingen ska behöva komma undan! Eller som redan Shakespeare sa i Macbeth: ”Slockna nu du lilla ljus! Livet är bara en vandrande skugga, en stackars skådespelare som struttat omkring på scenen och underhåller publiken sin korta timma för att sedan aldrig höras mer. Livet är bara en liten saga uppläst av en dåre, fullt av ljud och gnissel, en roll som ingenting betyder” (Akt V, scen V, fri översättning).
Om vi bara ber bönen Fader vår som Jesus av Nasaret lärt oss, behöver vi inte regisseras av andra utan har den frihet vi behöver: ”Fader vår, som är i himlen, helgat vare ditt namn, tillkomme ditt rike, ske din vilja, så som i himmelen, så och på jorden”.
Friheten hänger alltid på en skör tråd, staten kan nämligen utan kostnad för medborgarna beordra en ny Bibelöversättning! Må Gud, genom vår nye påve Leo, stärka oss i vår av Gud givna frihet!
diakon Göran Fäldt
