Emil Doepler, "Bonifacius", ca. 1905 (foto: Public Domain)

Han är känd som "Tysklands apostel" men han föddes i England. Han levde i en tid som de flesta vet lite om: den så kallade "mörka medeltiden" (som på sätt och vis egentligen inte var så "mörk").

Bonifatius föddes någon gång omkring år 675 och led martyrdöden år 755. Hans födelseplats är också okänd, även om de flesta tillskriver den Exeter eller åtminstone Devonshire-regionen i England, som ligger på den lilla delen av västra Storbritannien som sträcker sig ut mot Irland. Han kom från en adlig familj men visade tidigt talang för lärdom och en önskan att ägna sig åt det religiösa livet. Eftersom den främsta formen av katolskt religiöst liv på 600-talet var benediktinerorden, gjorde han sitt yrke, tog hand om klosterskolan och prästvigdes omkring 705.

Även om hans naturliga förmågor och övernaturliga framsteg kan ha präglat en kyrklig karriär i England, kände Bonifatius länge en kallelse att bli missionär och fortsätta att evangelisera tyskarna. Till slut fick han tillstånd.

Den region som vi idag kallar "Tyskland" hade tidigare evangeliserats, men tron hade inte slagit djupa rötter och många hade gått vilse. Kom ihåg att detta var århundraden av stor social omvälvning och omvälvning. Historiker brukar citera år 476 e.Kr. som det år då det västromerska riket slutligen kollapsade, även om det hade slagit tillbaka mot germanska invasioner längs sina norra gränser tidigare. Medan det östromerska riket fortsatte i Konstantinopel (fram till 1453, då muslimerna erövrade staden), föll det som hade varit Västeuropa sönder. Transport, kommunikationer och regering upplöstes. Folk anklagar kyrkan för att roffa åt sig makten, men sanningen är att kyrkan var den enda överlokala organisationen i Västeuropa som hade ens i närheten av att försöka sätta ihop Humpty Dumpty (eller åtminstone lappa ihop honom), en process som skulle få sitt första uttryck i kröningen av Karl den store till tysk-romersk kejsare år 800.

Men det ligger ett århundrade in i framtiden, och Tysklands länder behövde fortfarande evangeliseras. Dyrkan av de fornnordiska gudarna hade återvänt. Hedendomen var utbredd.

Bonifatius gjorde sin första resa år 716 till Friesland, ett område som löper längs Nordsjökusten i det som idag är Tyskland och Nederländerna. Han var snart tillbaka i England och i och med den lokale abbotens död försökte vissa hålla Bonifatius hemma genom att välja honom till efterträdare. Han vägrade och försökte återvända till Tyskland. Den här gången gjorde han det via Rom, efter att ha fått påven Gregorius II:s förmågor för kyrkligt arbete öster om Rhen. (Rhen hade varit den gamla romerska kejserliga gränsen: du kan fortfarande hitta ruiner av romerska befästningar söder om den, t.ex. Augusta Raurica nära dagens Basel i Schweiz.)

Tyskarnas apostel täckte stora delar av det tyska territoriet: Bayern, Thüringen, Friesland, Hessen. När Gregorius III blev påve sökte Bonifatius hans godkännande för sitt arbete och fann sig själv utnämnd till ärkebiskop med befogenhet att upprätta andra stift. Under de följande två decennierna arbetade Bonifatius outtröttligt för att organisera kyrkan i Tyskland, och stötte då och då på konflikter med biskopar i etablerade stift. Han sammankallade också synoder för att etablera en kyrklig disciplin i Tyskland. År 747-48 utnämnde påven Zachary Bonifatius till ärkebiskop av Mainz och primas i Tyskland, och medan han fortsatte att hantera inomkyrkliga strider, lyckades han till slut försona de tyska biskoparna med Rom. Bonifatius var också till stor del ansvarig för benediktinerklostret i Fulda.

Bonifatius sista hopp var att åter omvända friserna – Nordsjöregionen där han först kom in i den germanska världen – till tron. År 754 avgick han som ärkebiskop av Mainz och begav sig norrut som missionär. När han samlade konvertiter till konfirmationen år 755 mördades han och någonstans mellan 35-52 kamrater av lokala hedningar. Hans kropp fördes tillbaka för att begravas i Fulda, där den finns kvar än i dag. S:t Johannes Paulus II besökte hans grav under sin pilgrimsfärd till Tyskland 1980.

Vi vet relativt mycket om Bonifatius arbete i Tyskland eftersom han var föremål för ett antal vitae, eller "liv" – biografier – som skrevs om honom på hans tid eller relativt samtida därefter.

Vårt helgon avbildas i konst av Emil Doepler (1855-1922), en tysk illustratör. Illustrationen, från 1905, visar Sankt Bonifatius med ett krucifix i ena handen och en yxa i den andra vid sidan av ett fällt träd.

"Donars ek" (Tors ek) var en stor ek i Geismar, nära Fritzlar, i Hessen, centrala Tyskland. Träddungar var platser där tyska hedningar samlades för att be och tillbe, och detta träd var tillägnat Tor (vissa säger Jupiter). När Bonifatius bestämde sig för att rensa platsen förväntade sig den germanska stammen vi ser i bakgrunden att Thor skulle skicka en blixt ner över biskopen. Istället, med bara några få hugg med sin yxa, föll den enorma eken ner och splittrades i fyra bitar. Bonifatius använde sitt virke för att uppföra ett katolskt kapell på platsen. Fällningen av trädet bidrog till att utrota hedendomen i den delen av Tyskland. Yxan som Bonifatius använde för att fälla trädet är en typisk del av helgonets ikonografi.

(För en mer detaljerad levnadsbeskrivning av den helige Bonifatius, se här. För texter från hans tid om Sankt Bonifatius, se här.)

John Grondelski

John Grondelski (Ph.D., Fordham) är tidigare biträdande dekanus vid School of Theology, Seton Hall University, South Orange, New Jersey. Han är särskilt intresserad av moralteologi och Johannes Paulus II:s tänkande. [Notera: Alla åsikter som uttrycks i hans bidrag till National Catholic Register är uteslutande författarens.]

Till svenska, juni 2025, Eva-Lotta Svensson

Inlägget kommer från sidan www.ncregister.com

Direktlänk till inlägget klicka här