Predikan Kristus Konungens Dag 2022

Predikan Kristus Konungens Dag 2022

2 Sam 5: 1–3; Ps 122: 1–2, 4–5 (R. jfr 1); Kol 1: 12–20; Luk 23: 35–43

Kära Systrar och Bröder!

Hylla din Konung och Gud!

I dag är det kyrkoårets sista söndag, vi får lägga det gamla i Kristi konungsliga nåderika och kärleksfulla händer, och snart gå in i det nya – och vi får lita till att domen blir rättvis, och kärleksfull – Han som inte dömer oss efter förtjänst utan efter nåd, inte likt jordiska kungar och kejsare. Vi betonar Kristus som försonare, snarare än en sträng domare, inte en tyrann eller diktator som världens kungar kan vara. Vi står framför vår KUNG!

Judarna hade i sin historia olika slags kungar: de fromma och ogudaktiga; de som brydde sig om sitt folk och de som var riktiga tyranner! Men Gud själv slutade aldrig vara sitt folks kung, trots folkets synder. Ännu mera underbart är det, att Gud inte begränsade sitt kungavälde till det judiska folket. Israels Gud är allas Gud och Konung.

I samband med den babyloniska fångenskapen fick det judiska folket inte längre några kungar. Profeter bebådade då Messias, Guds trogne tjänare. Människorna längtade efter Messias ankomst. Messias föddes i Jesus. Men han liknade inte de andra jordiska kungarna. Hans makt och härlighet var nämligen inte från denna värld.

Dagens evangelium hänvisar till Jesu korsfästelse. Jesu triumf över det onda, över den Onde. Jesus verkar vara förlorad, svag, hjälplös. ”Hjälp” – just det ordet ”hjälp” förekommer fyra gånger i evangeliets text. ”Rådsmedlemmarna hånade honom och sade: »Andra har han hjälpt, nu får han hjälpa sig själv, om han är Guds Messias, den utvalde.«” ”Också soldaterna gjorde narr av honom. (…) »Om du är judarnas kung, så hjälp dig själv.« ”Den ene av förbrytarna som hängde där smädade honom och sade: »Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss.«

Men Jesus var inte hjälplös. Han visade sin gudomliga kärlek och sitt tålamod istället. Jesus kämpade starkt för att frälsa oss med sitt blod. I Jesus har Gud frälst oss. Den helige Paulus uttryckte det så:

”Han har räddat oss ur mörkrets välde och fört oss in i sin älskade sons rike, och genom Sonen har vi friköpts och fått förlåtelse för våra synder. (…) ty Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom och att genom hans blod på korset stifta fred och försona allt med sig genom honom och till honom, allt på jorden och allt i himlen.”

Hur skall vi leva enligt detta viktiga trosmysterium?  Jesus är vår Herre. Vår konung. Han är Herre över alla folk, alla länder, alla människor. Han regerar med kärlek och barmhärtighet i evigheters evighet. Vi skall leva med Jesu nåd i vårt liv, i våra familjer, i vårt land. Jesus välsignar oss när vi öppnar oss för hans välsignelse.

Utan Konungen Jesus finns ingen trygghet, ingen fred, ingen frälsning. Idag ger oss Gud svaret våra svåraste frågor eller oro. Svaret på, hur vi ska leva i dagens läge med krig, sjukdomar, lågkonjunktur, klimatkris och oroligheter – allt som hotar oss? Detta svar förkunnas i glädje. Här vågar vi kristna förkunna, och ropa ut från taken; Vi vet vem som är Konung – vi känner honom och han känner oss! Vi skall ”prisa Herrens namn” i Guds tempel.

Kära vänner! Är Jesus Kristus Din konung, i hela ditt liv, inom alla områden av ditt liv? Eller har du kanske bett Honom att abdikera för en annan konung och kejsare som du hellre vill lyda och följa? Med Kristus Konungens dag kommer vi till slutet av ännu ett liturgiskt år, ett år av Kristi efterföljande genom död till uppståndelse. Har detta år gjort någon skillnad i ditt engagemang för Kristus? Har det gjort någon skillnad på hur du lever ditt äktenskap och familjeliv? Har det gjort skillnad på hur din församling visar Kristus i världen runt omkring oss?
Det här är viktiga frågor att ställa när vi förbereder oss för att börja ett nytt år i vår tro, vår familj och vårt samhälle. Amen.

pater Rafał Zarzycki, gråbroder (OFMConv)

 

Vår Herre, Jesus Kristus är konungarnas Konung. Han ger oss trygghet, frid, och frälsning. Redan i dag.

Pater Rafał Zarzycki

Pater Rafał ZarzyckiJag föddes den 29 december 1969 i Koszalin i norra Polen, och växte upp med min äldre bror Paweł i en liten by där som heter Sianów. Mina föräldrar Weronika och Rajmund arbetade som hängivna apotekare. De var exempel och förebilder för mig; att vara disponibel och öppen för alla behövande. 

Jag hade den stora glädjen att få goda lärare. Redan som barn fick jag lära mig självdisciplin och känslighet genom att spela violin. Violinläraren prof. Józef Dąbrowski präglade min personlighet. Han visade att resultat kommer med hårt arbete och tålamod. Genom musiken lärde jag mig att uttrycka min egen själ, att öppna mig inför andra.  

Som tonåring träffade jag jämnåriga från den katolska trosrörelsen Ljuset-Livet. Deras exempel och förebild i tro på Gud och på kyskheten, räddade mig från påverkan av den marxistisk-materiella propagandan, som fanns överallt på den tiden. Samtidigt bestämde jag mig för att bli franciskan.

När jag avslutade novitiatet år 1989 återfick vårt land demokratin. Gränserna öppnades och Kyrkan sände ut många för mission. Jag sändes till Sverige direkt efter prästvigningen år 1995. 

Men min vistelse i Sverige hade två mellanakter. 1999–2001 blev jag kallad till katekesundervisning i en stor församling i Gdynia i Polen. 2001 kom jag tillbaka till Sverige och snart blev jag ansvarig för församlingen i Linköping. År 2004 blev jag kallad till Polen igen, som vice-rektor i vårt franciskanska prästsemiarium i Lodz-Lagiewniki och direkt därefter, år 2008–2020 följde tolv intensiva år i postulatet i Gniezno i Polen där jag blev ansvarig för Ordens kandidater. 

Jag brukar säga, att nu började min ”tredje apostoliska resa”. Med Guds hjälp och Eva-Lotta Svenssons korrektur och goda råd, förkunnar jag Guds Ord i franciskansk enkelhet, genom att skriva och förkunna Guds Ord i predikan på det vackra språket svenska.