Predikan 26 söndagen under året 2022

Am 6:1a, 4–7; Ps 146:7–10 (R. 1b); 1 Tim 6:11–16; Luk 16:19–31

Kära Systrar och Bröder!

Dum tempus habemus, operemur bonum!

Medan vi har tid, låt oss göra det goda!

Till skillnad från de skriftlärda och fariséerna, som föraktade syndare, sökte Jesus de förlorade. Han var ju en läkare för de sjuka, inte för de friska. Tre liknelser: en om det förlorade fåret, den andra om den förlorade drakman och den tredje om den förlorade sonen, visar hur viktiga de förlorade är för Gud och hur Gud gläder sig över deras omvändelse.

I dagens Bibeltexter finner vi varningar för fel attityd i mötet med våra medmänniskor. I den gammaltestamentliga läsningen är profeten Amos mycket skarp i sin kritik av sociala missförhållanden. Arkeologiska fynd från nordriket Israels huvudstad Samaria berättar bland annat om de rikas lyxliv och om en stark militär närvaro där.

Lika farlig som det avskyvärda sättet att behandla andra på, är missbruk av rikedomar. Dagens texter höjer ett varningens ord och finger till oss alla. Ordets liturgi låter oss denna söndag betrakta Jesu liknelse om den rike mannen och om tiggaren Lasaros.

Skillnaden mellan den rikes rikedom och på tiggarens, är mycket stor. Den rike ”klädde sig i purpur och fint linne”. Den rödvioletta färgen av ”purpur” var dyr och passade förmöget folk, kungligheter. ”Fint linne”, av växten lin, var och är också mycket dyrt.

Förutom kläder levde den rike mannen ett liv i prålighet och överdåd. Vi kan ju bara fantisera om hans hem, hans måltider, hans kläder och hans fester, eller hur. Han ”levde i fest och glans var dag,” står det ju. Fest och glans! Glädje, prakt och festmåltider! Mannen var alltså enormt rik.

Men i judarnas ögon var rikedom inte någon synd! Tvärtom, det var ett tecken på Guds välsignelse. Vad Guds ord fördömer är kärleken till pengar, till det materiella. Inte pengarna i sig, alltså. Man kan inte tjäna både Gud och sina rikedomar. Här måste vi alla välja. Den bibliska läran är, att man verkligen är rik när man delar sina materiella och andliga välsignelser med de behövande. Med varandra. Många bibliska karaktärer var ju rika, som t ex Josef av Arimatea som levde på Jesu tid. Men den rike från Jesu liknelse brydde sig inte ett dugg om tillståndet för sin fattige och sjuke granne som ”låg vid hans port”.

Tiggaren var ”full av sår och önskade att han fick äta sig mätt på resterna från den rike mannens bord. Hundarna kom till och med och slickade på hans sår.” Hundar var ju för judar orena djur. Men nej, inte ens smulorna, resterna unnade han Lasaros under sitt liv. Så tiggaren upplevde fattigdom, hunger, sjukdom och förödmjukelse.

När de båda männen dog begravdes den rike, men i liknelsen står det inte ett enda ord om den fattiges begravning. Härmed betonas kontrasten på livets status av de båda. Den rike mannen var utfattig i sitt hjärta!

Och gapet mellan dem efter döden blev ännu större! Medan tiggaren ”fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida” ”pinades” den rike i ”dödsriket”. När den rike mannen fick se tiggaren ”långt borta” hos Abraham uttrycks hans lidande dramatiskt med hans egna rop: ”Fader Abraham, förbarma dig över mig och skicka Lasaros att doppa fingerspetsen i vatten och fukta min tunga, jag plågas här i lågorna.”

Dessa ord visar samtidigt, hur själviskt den rike betraktade andra - även efter döden. Här ber nu den rike mannen Abraham, att han skall låta Lasaros doppa sin fingerspets i lite vatten för att fukta hans tunga, och att därefter skicka hem honom till sitt fadershus, för att varna sina fem bröder och få dem att omvända sig nu, medan tid är. Den rike behandlade Lasaros som en springpojke. Till och med nu skulle Lasaros gå hans ärenden!

En annan intressant detalj är att den rike mannen kände till namnet på tiggaren som brukade ligga vid hans dörr och väntade på medlidande. Men den rike mannen är här i berättelsen namnlös. Det säger mycket om hur den rike mannen hade försummat Guds Ord. Hur kunde han vara så hård och hjärtlös när han levde? Själva namnet Lasaros var en påminnelse om Guds närvaro.  Det kommer från det hebreiska Eleazar som betyder "Gud har hjälpt" eller "Gud hjälper". Lasaros är symbol för alla hjälplösa och sjuka, utsatta och övergivna människor. Från hans namn kommer ordet ”lasarett”, alltså sjukhus.

Kanske ville Jesus genom namnet Eleazar betona, att tiggaren i alla svårigheter och prövningar hade satt all sin tillit till Gud? Till skillnad från den rike säger Lasaros inte ett enda ord. Tiggaren litade på Gud, utan att vilja rättfärdiggöra sig själv. Den rike talar många ord men han är självisk, och litar inte på Guds ord som förmedlades av Mose och profeterna, och som alltid hörs genom Guds Ords förkunnelse.

Intressant blir ju också detta, att Jesus inte nämner den rike mannens namn. Menade Jesus kanske att om någon glömmer Gud blir han själv bortglömd av Gud? Men… är det möjligt att Gud som är barmhärtig glömmer någon?

Jesu tre liknelser: om det förlorade fåret, om den förlorade drakman och om den förlorade sonen visar hur mycket viktiga de förlorade är för Gud och hur Gud gläder sig över deras omvändelse. Men… om någon förnekar Gud och inte bryr sig om andra och missbrukar ägodelar – då riskerar han eller hon att förlora den eviga lyckan!

Jesus varnar i liknelsen oss för girighet. Jordiska rikedomar kommer att vara värdelösa i evigheten. Vi får ingenting ta med oss dit vi går. Jesus uppmanar oss till omvändelse medan det fortfarande finns tid. Efter döden kan inget mer göras, och möjligheten att leva ett liv enligt Guds vilja måste därför tas tillvara nu. I dag. Och Lasaros skall en dag öppna himmelens dörr för oss om vi hjälper honom, gör det lilla vi kan för honom, nu på jorden – medan vi alla lever – medan tid är.

Den helige Franciskus från Assisi lämnade allt det jordiska för himmelrikets skull - och för Guds kärleks skull. Också han lämnar en varning inspirerad av Bibelns ord: “Fratres, dum tempus habemus, operemur bonum!” “Bröder, medan vi har tid, låt oss göra det som är gott!”

Amen.

pater Rafał Zarzycki, gråbroder (OFMConv)