Predikningar Göran Fäldt

Kära medkristna, Bland oss katolska kristna talas det ofta om tidens utmaningar. En rapport från USA säger: ”Under en viss period aborterades en fjärdedel av graviditeterna, en tredjedel av alla barn föddes till ensamstående mödrar, och hälften av alla äktenskap slutade i skilsmässa. Två tredjedelar av ungdomar och vuxna, som dömts för allvarliga brott, kom från hem med bara en förälder”. Saknar vi hos oss dessa utmaningar? Nej, de saknas inte! På vilket sätt är vi då kallade att ingripa?

Kära bröder och systrar, Den katolska katekesen säger om homosexualiteten något som inte stämmer med vad vår tids reformivrare inte slutar att föra fram: ” Homosexualiteten antar mycket olika former under tidernas lopp och i olika kulturer; dessa handlingar är i högsta grad klandervärda och felaktiga. De strider mot den naturliga lagen och stänger av den sexuella akten från att ge liv” (2357).

Kära bröder och systrar i Herren Jesus! Läsningarna ur Aposteln Jakobs brev under fem söndagar i rad leder oss in i det dagliga kristna livet i Jerusalem medan ännu apostlarna levde. Den helige Aposteln, bror till Johannes aposteln och evangelisten, pekar på hur viktigt det är för alla de nyomvända att tillämpa trons sanningar i relation till sina medmänniskor. Det han säger idag om att inte göra skillnad på människor utan visa dem respekt och framhålla rättvisans principer är fortfarande lika stark undervisning för oss idag som det var i Kyrkan under den första tiden i Jerusalem.

Kära bröder och systrar i Herren Jesus! ”Allt det goda vi får kommer från ovan från himlaljusens fader”, säger aposteln Jakob i sitt brev. Vi får alla något gott från Gud. Olika, men från samma himmelska källa. Det är ljuset från Gud! Vem är denne apostel som var S:t Johannes’ evangelistens bror och som var utvald att se Jesu förklaring på Berget Tabor?

Kära bröder och systrar i Herren Jesus! Förbundet Gud ingår med Israel kan bara betyda en enda sak, men en livsavgörande sak, att Gud ser till var och en för sig men samtidigt till var och en som medlem i ett folk. Hur ska den här gemenskapen bestå? Ni som är unga pojkar och flickor vet ju att era lärare vill hålla ihop klassen, hålla ögonen på klassen men också på er som enskilda, ni lär er något som fungerar lika bra i fotbollslaget eller handbollslaget eller basketlaget. Det finns en ledare som kämpar för laget men inget lag skulle vara ett bra lag om inte varje spelare visste att han eller hon kände verkligt stöd som enskild person.

Kära medkristna, Den första läsningen denna söndag talar om Visheten. Den är som ett rum, en rymd eller en avskild plats där den låter sig uppsökas och finnas. ”Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sina sju pelare”, säger författaren till Ordspråksboken. Men vad är Visheten om den också skapar något som inte fanns. Är Visheten en egenskap hos Gud? I så fall lyssnar vi som om vi lyssnade, eller försöker lyssna, till den Helige Ande.

Kära bröder och systrar, kära unga och kära barn, När vi idag firar högtiden Jungfru Marias Upptagning i himlen blir orden i Uppenbarelseboken de första som upplyser oss om de yttersta tingen. De måste därför angå oss alla. De kan föra oss närmare mysteriet människans slutliga öde eller bestämmelse. Aposteln och evangelisten Johannes har fått en vision av det övernaturliga och av en verklighet som människan inte har kunnat påverka. Låt oss en gång till lyssna till hans ord.

Kära medkristna, När vi idag den 14 augusti i denna församling firar prästen och martyren S:t Maximilian Maria Kolbe som fest är det viktigt att försöka ha ett helhetsperspektiv på hans liv och vad han fortfarande betyder i Kyrkan. I Motala har han fått ett kloster uppkallat efter sig och där firar helgonets ordensbröder också fest till hans minne. Han är skyddshelgon för radioamatörer, knarkare, politiska fångar, familjer och fångar. Det vittnar om det stora inflytandet som lever än idag och vittnar om hans kärlek till Gud. Inte bara Gråbröderna vördar honom som helgon utan hela den katolska världen. Vad var det då som var så märkligt med honom?

Kära bröder och systrar i Herren Jesus! Idag lyssnar vi som varje helgdag till tre läsningar ur den Heliga Skrift. Den första väljer Kyrkan ur den Första kungaboken i den hebreiska bibeln. Eftersom vid läser den hos oss i den kristna kyrkan måste den ändå ha betydelse för oss, som inte är judar, men som ser oss som fortsättningen i Guds plan för sitt folk och till slut som vittnen för hela världen. Den andra är ur ett brev till den kristna församlingen i Efesos som judarna inte räknar som en del i sin bibel men som ändå talar till dem som de första mottagarna av Guds löfte om en Messias, en frälsare för hela det judiska folket. I Efesos fanns både judar och kristna.

Kära bröder och systrar, Det var påven Sixtus II – också han martyr (258) – som kallade den vördade diakonen Laurentius till Rom från Toledo i Spanien för att ägna sina krafter och Kyrkans medel åt de fattiga och mest behövande. Ett av de märkligaste kännetecknen på de kristnas liv och engagemang under denna fornkyrkliga tid var just barmhärtighetsgärningar mot fattiga och sjuka människor. Synen på varje människas värdighet som har karaktäriserat själv förkunnelsen av evangeliet och missionen till alla folk har överallt uppfattats som en nyhet, något man aldrig tänkt på. Man kan se effekten av den kristna synen på medmänniskan i de många kyrkor som fått namnet S:t Lars eller Laurentius och i hur älskat namnet Lars alltid varit i vårt land.