Predikan 3 söndagen i fastan 2025

2 Mos 3: 1-8a, 13-15; Ps 103; 1 Kor 10: 1-6, 10-12; Luk 13: 1-9 eller 2 Mos 17: 3-7; Ps 95; Rom 5: 1-2, 5-8; Joh 4: 5-42

Kära medbröder och medsystrar,

Vi firar idag den tredje söndagen i fastan och närmar oss Påsken.

Kyrkan lär att all förlåtelse och frälsning till det eviga livet sker genom Jesus Kristus, Faderns Son. Det är det vi vill försöka förhålla oss till på nytt under fastan. En Frälsare var utlovad till Guds första egendomsfolk, judarna. Deras historia kan vi följa i Gamla testamentet. Han var den väntade Messias.

Från och med den nya tiden efter Kristi ankomst, utlovas världens Frälsare till alla folk. Därför skall vi, som Kyrkan uttrycker det i konciliets Lumen Gentium 16, förkunna budskapet till varje människa. Eftersom vi är döpta och lärjungar är vi budbärare. Kanske inte du och jag bokstavligen, men som Kyrka. Vi skall alltid vara beredda att bekänna vår tro inför varje människa.

Allas frälsning sker genom Gud som antagit mänsklig gestalt genom kvinnan, Maria. Det är Påskens universella betydelse, försoningsoffret för alla människors frälsning. Ordet ’frälsning’ har en djupare betydelse än ordet ’räddning’. Det syftar inte på en humanitär behovssituation utan om ett samvetets behov av befrielse från skuld.

Kyrkan lär också (LG 16) att också de som inte lärt känna Jesus omfattas av Guds frälsningsvilja. Den gudomliga frälsningsplanen är för alla människor. Man märker det i Jesu liv. När han enligt Lukas evangelium ”äter och umgås med syndare” (15:2), då förargar sig de skriftlärda, de ”bibelkunniga”. I det tillstånd de befinner sig i, deltar de inte i Herrens eukaristiska måltid. Inte ännu! Jesus ser särskilt till dessa människor, som kanske inte lever rättfärdigt som bröder och systrar i tron. Inte ännu!

Men Han är också deras Frälsare. Nu hörde de av många föraktade ”tullindrivarna och de som syndade mot Mose lag” ändå till Guds folk och hade någon kännedom om profeterna och lagen. Jesus går till dem. Men han går också till dem som är långt borta, i helt andra sammanhang, de som inte väntade på Messias. Också dem söker han, också till dem måste Kyrkan gå med sitt budskap om tron på Jesus, Faderns Son. Redan nu! Redan idag!

När dessa andra försöker leva ett gott liv och följer samvetets förmåga att skilja på gott och ont, har de kommit till ett förberedelsestadium att ta emot evangeliet. Kyrkan säger i Lumen Gentium 16 att de rörs av nåden mot ett erkännande av Gud som Skapare. Den katolska tron säger att den Helige Ande verkar bland alla i hela skapelsen som gåva, som nåd, till varje människa.

Vi bekänner det varje söndag och högtidsdag: ”Och på den Helige Ande, som är Herre och ger liv, som utgår av Fadern och Sonen, som tillsammans med Fadern och Sonen blir tillbedd och förhärligad och som talade genom profeterna’. (Credo).

Alla skall skiljas åt på domens dag, det tror vi alla. De rättfärdiga får leva med Gud medan de orättfärdiga döms till ett rättvist straff på grund av ohörsamhet till ett liv i evighet med Gud som skapat dem. I väntan på brudgummen, tröttnade och ”lät sina facklor slockna”.

De främsta teologerna har här konsensus om en kommande dom och att den enda Frälsaren på Domens dag är Kristus. Men vi ska här observera att flera framstående kristna teologer oväntat vill hävda allas slutliga frälsning och att eviga straff eller helvete inte finns. De menar att de eviga straffen bara förekom i Bibeln som varningar, inte som verklighet.

Det är då osäkert om dessa teologer uppfattat Kristi egna ord som äkta och sanna, när han talar om domen vid Människosonens återkomst i härlighet (Matt 25:31). De borde ha gjort det, eftersom de är utvalda och kallade. Det är Jesu ord som är sanningen, inte teologernas. De kommer att bli ett åtskiljande vid den yttersta domen. Han säger, ”Kom, ni som har fått min faders välsignelse och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse” (Matt 25:34) och sedan till dem som försummat kärleken till medmänniskan, och vägrat Gud, ”Dessa skall gå bort till evigt straff men de rättfärdiga till evigt liv” (Matt 25:46).

Kyrkan lär att det finns en möjlighet att några, som inte vill leva efter vad nåden leder dem till, medvetet väljer lögnen och synden. Då finns en allvarlig risk att de kan gå för evigt förlorade. Vilka de är kan vi inte veta. Bara Gud ser sanningen i varje människa. Därför upprepar Kyrkan ansvaret och förpliktelsen att förkunna frälsningens budskap till alla människor.

Gud vill inte att någon skall gå förlorad, men det finns de som vänder nåden och den helige Ande ryggen för att lita på sig själva och sin egen kraft. Ingen är förutbestämd för helvetet men alla är kallade till himlen. Varför måste då några dyrbara och älskade själar gå förlorade för Gud?

Alla möjligheter för Gud att rädda dessa själar genom sin barmhärtighet är uttömda. Här är det Gud som sörjer. Människan har missbrukat sin frihet, den hon behöver för att samverka med Guds nåd. Kristus säger på korset: ”Jag törstar!”

Kyrkan lär alltid detta: all frälsning ges genom Människosonen Jesus kallade Kristus som offrat sig för att alla skall kunna återlösas från sina synder och sin skuld.

Kvinnan vid Sykars brunn, som vi läst om idag, är ett exempel på att också de som inte hör till Guds folk, eller Kyrkan, rörs av nåden och kommer till tro på Skaparen. Mötet med Jesus är avgörande. När kvinnan gick in i staden för att berätta om mötet med en profet, Jesus, sade lärjungarna till honom, ”Rabbi, kom och ät” (Joh 4:31). Kvinnan får den allmänna nåden av den helige Ande, lärjungarna som har gemenskap med sin Mästare, ”Rabbi, kom och ät”, har möjlighet till den sakramentala nåden, den vi som kristna får genom kommunionen. Vi måste då inse och förstå att vi som upptagits i Kyrkans fulla gemenskap är särskilt utvalda till vittnesbörd om det frälsande budskapet i Jesus Kristus Faderns Son.

Alla vi kristna som tror på Jesus vet att vi har ett uppdrag från Gud. Det måste vara centralt i vårt liv att leva med Honom i ständig kommunion. Denna helighet i livet kommer från Gud och vi kan därför bli hans blodiga eller oblodiga vittnen för Hans namns skull, martyrer! Vi får leva med och genom Guds Messias, Jesus Kristus. Hans nåd uppfyller oss och sänder oss att predika evangeliet till varje människa. (Lumen Gentium 16) Vi är speciellt kallade och utvalda all leva i sann kommunion med ”Rabbi” Jesus för att med honom predika det glada budskapet till varje människa, som den samariska kvinnan vid Sykars brunn som Gud nådde fram till genom den allmänna nåden. Att den finns och att Gud låter den röra dem, oavsett religion, eller utan religion, till och med ”ateister”, som försöker leva ett liv i kärlek till andra som till sig själva, är uppenbarad sanning.

Vårt vittnesbörd skall dra dem närmare Gud, till sanningen och dopet i den Heliga Treenigheten. Vi har ett uppdrag därför att vi deltar i Herrens eukaristiska måltid. Vi är speciella.

Det är av det skälet vi har fastetiden som förberedelse till Herrens Påsk, till Hans seger över synd och död. Vi skall möta människor som kvinnan vid Sykars brunn, som var samarier och inte medlem av Israel, Guds folk eller i Kyrkan som är det nya gudsfolkets gemenskap i tro, hopp och kärlek. Vi skall möta många medan vi lever. Låt oss ta vara på varje möte, varje kontakt, varje människa som ännu inte känner Jesus vår Herre. Amen.

diakon Göran Fäldt