Predikningar Göran Fäldt

Kära medbröder och medsystrar, kära barn i familjerna, Idag är det första söndagen i fastan och vi har hört hur Jesus själv fastade fyrtio dagar ensam i öknen. Men var han verkligen ensam i den nakna öknen, så glödhet på dagen och så iskall på natten? Nej, någon annan som inte fastade, men som ville förgöra Jesus, var också i samma öken under tiden Jesus var där. Vem var denne någon. Ja, han har många namn, men det spelar mindre roll. Det som är viktigt med denne någon är att man aktar sig för att vara i hans närhet. Man skall aldrig umgås med djävulen. Varför? Man kan aldrig omvända honom och tro honom om gott. Jesus har inte vandrat omkring med djävulen och diskuterat livet med honom. Till varje förslag från djävulen har Jesus sagt nej. Djävulen vill ha ett deal med vår Herre. Det finns fördelar. Det låter lockande, eller hur? Men svaret är alltid, nej. Inget deal! No deal!

Syr 27 : 4-7; Ps 92, 1 Kor 15: 54-58; Luk 6: 39-45

Kära medbröder och medsystrar, kära barn i familjerna, Idag den 8 söndagen under året lyssnar vi till Biskop Anders’ herdabrev till fastetiden som börjar med Askonsdagen nästa vecka. Herdabrevet är skrivet så att det innehåller något för alla. Det läser vi alla med tacksamhet!

Den här söndagen har Gud något att säga oss om kärleken till vår nästa. När vår Herre säger att vi ska älska också våra fiender, invänder säkert många. Vi har ju rätt att försvara oss mot en ond angripare. En fiende kan vara någon eller några som visserligen är emot oss men som inte står med vapen i hand för att döda oss. Ett exempel på barmhärtighet mot en fiende har vi i berättelsen om David och Saul. Kungen Saul hade blivit smord av Guds profet Samuel men han hade fattat hat till David för hans seger över filistéernas Goliat. Läsningen i dag visar att David hade tillfälle att döda sin fiende men han avhöll sig och skonade kungen. David hade ett särskilt skäl. Han sa till sin tjänare: ”Du får inte dräpa honom. Vem kan ostraffat bära hand på Herrens smorde?”

Kära medkristna, Herren är ”med på de rättfärdigas väg”, säger psalmisten idag, men ”de gudlösas väg leder till intet”. Det är livet som ett korthus som faller ihop vid minsta stöt. Den rättfärdiges väg talar Jesus om i sin predikan inför folket på berget: ”Saliga är ni som nu är fattiga, saliga ni som nu gråter, saliga ni när man för mitt namns skull hatar er och stöter bort er” (Luk 6:22).

Kära bröder och systrar i Kristus Jesus, Läsningarna denna söndag börjar med den helige profeten Jesajas syn av Herren Gud. Vi kan behöva denna syn för att sätta in händelserna i vår tid i evighetens perspektiv. Jesaja levde några hundra år efter Kung David och Kung Salomo under vars tid templet i Jerusalem uppfördes. När Jesaja kallades av Gud fick han denna syn: ”Herren satt på en hög och upphöjd tron och hans mantelsläp fyllde templet. Serafer stod ovanför honom, var och en med sex vingar, med två skylde de ansiktet, med två skylde de kroppen och med två flög de” (Jes 6:1-2).

Kära medkristna, Jesu frambärande i templet är en händelse som bara Sankt Lukas berättar om i Nya Testamentet. Vi får lyssna till hur Josef och Maria uppfyller den judiska lagen och kommer till Herrens tempel för helga sin son åt Gud. De gör som deras föräldrar gjort och deras föräldrar i sin tur också gjort, när tiden för reningen efter födseln av ett barn var inne. De medförde gåvor som lagen föreskrev. De hade tidigare tagit emot gåvor av de tre vise männen, konungarna från Österlandet, guld, rökelse och myrra. De mindes hur herdar utifrån landet hade kommit till stallet i Betlehem och berättat om änglarna som sjungit i den mörka natten.

Kära medkristna, O ljuva sakrament! Så sjunger vi gärna under tiden för bönen om allas enhet i Kristus. Vi längtar säkert många av oss att våra andra bröder och systrar också ska vilja sjunga så med oss. Låt oss ta denna söndags läsningar som källa till inspiration på vägen till det gemensamma målet, himlen! Vi har just lyssnat till profeten Nehemja. Han har talat till de församlade i den judiska synagogan och använt lagboken. Folket sitter och lyssnar, precis som vi i den heliga mässan (Neh 8:2). Vi frågar oss: vilket är viktigast – den celebrerande prästen som person eller eukaristin han firar? En mycket viktig och svår fråga. Eukaristin är central därför att Herren Jesus kommer till oss genom den. Men prästen agerar också I Kristi person. Man kan inte säga att det ena är viktigare än det andra, båda är lika viktiga och lika nödvändiga.

Kära kristna bröder och systrar, För bara en vecka sedan följde vi i mässans läsningar Jesus till Johannes och dopet i Jordan. Idag är det andre store Johannes vi följer, nu till bröllopet i Kana. Kana ligger nära Nasaret i Galileen och där finns idag Bröllopskyrkan i Kana.  Det är en franciskansk kyrka som bara används för bröllop och den är mycket populär. Den är byggd på platsen för det bröllop som evangeliet av Johannes aposteln och evangelisten berättar om. Johannes Döparen och Jesus var barndomsvänner och Aposteln Johannes var först lärjunge hos Johannes Döparen innan han kallades av Jesus och blev en av apostlarna.

Kära kristna, Mycket folk har vandrat ut till Johannes för att låta döpa sig i Jordanflodens vatten. Lukas säger att ”allt folket” lät döpa sig. Också Jesus blev döpt, säger Lukas. Nu är tiden inne för att fira Herrens dop. Vår första fråga är varför Jesus låter döpa sig. Han har ju ingen synd och behöver inte dopet för sin omvändelse. Svaret ger Lukas i evangeliet. Jesu dop är den första offentliga uppenbarelsen av Treenighetens mysterium. Här talar Fadern, här nedstiger Anden, här börjar Jesu offentliga mission. Han samlar lärjungar, han predikar en ny omvändelse.

Kära kristna, Det är alltid viktigt att ta vara på julfirandet i alla dess former, mässorna, bönen, sången och – inte minst begrundandet i Guds Moder Marias tystnad inför födelsen. Man kan nog säga att Guds utvalda folk älskar julen. Kring högtiden Jesu Födelse samlas vi i hemmen och i kyrkorna och många besöker kyrkogårdarna och be för sina avlidna. Både den himmelska och den jordiska kyrkan samlas kring stallet i Betlehem och den heliga familjen i Nasaret. Och idag är vi åter i Betlehem, ”ingalunda ringast bland hövdingar i Juda, ty från dig skall det komma en hövding, en herde för mitt folk Israel”, skriver Matteus.