Predikningar Göran Fäldt

Kära bröder och systrar, Skulle vi inte alla vilja följa med Herren till himmelen? Jo, svarar vi, men inte just nu. Kommer vi ihåg liknelsen om lärjungarna som hade alla möjliga ursäkter för att inte följa Jesus då han kallade dem? Låt mig bara säga farväl av min far först, eller jag måste bara sköta om min gård först, sedan kommer jag. Jag vill bara först begrava mina föräldrar, alla hade sina skäl, mänskliga skäl. Samma sak för syndarna. Till och med kyrkoläraren Augustinus som var ung och levde syndigt liv, sa ja till att omvända sig.

Kära medkristna, I hela världen jublar folk, män, kvinnor och barn, och kanske allt levande, fiskar, fåglar’, husdjur och rovdjur. Vi har fått en ny påve, en påve som är som ett lejon, en Leo, han som nu sitter på aposteln Petri stol och talar till hela världen om fred och god vilja till alla. När ett lejon ryter om natten, hörs det genom skogar och dalar, över sjö och flod, och upp på bergen. Lejonet samlar sin familj till jakt. När Petrus talar som apostel, då viskar den helige ande i människans hjärta, du är en människa, vad drömmer du om, vad får du göra och vad får du inte göra?

Kära medkristna, Vi påminns denna femte Påsksöndag om tre viktiga ting: att (1) behålla tron, att (2) leva med Guds utvalda folk och (3) att förstå vad som sker med oss som kristna med Jesus som vår förebild. Vi kan sammanfatta det som ”Tron”, ”livet på vår plats”, ”vår verkliga identitet”. Vi står på samma grund men har olika hus. Hade det varit en vanlig söndag, även en vanlig femte påsksöndag, hade vi haft mycket nog att tänka på och be om. Vi skulle reservera tid för bön under den kommande veckan då vi försöker förverkliga något av vår kallelse.

Kära bröder och systrar, ”Hylla Herren hela världen, tjäna Herren med glädje” så börjar psalmen 100 i bibelns Psaltare. Den psalmen är kort, bara fem verser. Den slutar så: ”Herren är god, evigt varar hans nåd”. Ingen kunde väl veta vad påve Leo skulle predika om fredagen 9 maj, dagen efter valet. Men han ville också börja i glädjens tecken och citerade en annan psalm: ”Jag vill sjunga en ny sång till Herren, ty han har gjort under”.

Kära bröder och systrar, Vi får tacka Gud för så mycket i livet. Vi har fått vår plats på jorden och solen går upp över oss varje dag. Apostlarna mer än andra har tackat Gud, de har mött Jesus och blivit vän med Honom. Så stora ting har skett under tiden de levt tillsammans som ett litet ”gäng”. Kanske glömmer vi att de levt tillsammans i en högst mänsklig vänskap, som goda kamrater som delat det enkla livets alla detaljer: äta, dricka, göra sig i ordning, skölja sig i rent vatten i bäckarna, plocka frukt från träd och buskar, vila tillsammans, bli trötta tillsammans, känna krafterna återvända.

Kära bröder och systrar, Idag får vi fira den andra söndagen i Påsken som den vita  söndagen, eller Barmhärtighetens söndag. Där vi är och där vi lever, är det fortfarande Påsk och hela den här tiden påverkar oss på olika sätt. De två helgonen som vi tänker särskilt på, Thérèse av Jesusbarnet och Faustina Kowalska,  har också firat påskoktaven som vi och lyssnat till Jesu ord till apostlarna. De dog unga och kände inte varandra och hade mycket olika livserfarenhet innan de gick i kloster. De gravar ur vilka de en dag ska uppstå ligger i Lisieux i norra Frankrike och i Krakow i Polen. Många troende besöker deras gravar och ber där om deras förböner.

Kära medvandrare mot Emmaus, Ja, vi är ju nu i samma situation som lärjungarna som mötte Kristus som uppstånden på vägen utanför Jerusalem. Det var på kvällen samma dag som han uppstått. Petrus och Johannes hade sett den tomma graven och Maria från Magdala, Johanna och Maria, Jakobs mor (Luk 24: 10) hade mött honom tidigt på morgonen då de var på väg till graven med kryddorna de gjort iordning för den döda kroppen. Vad hade de väntat sig? De hade väntat sig den vanliga situationen när någon de kände dött. Av kärlek till den Jesus de känt ville de göra honom den sista tjänsten inför begravningen.

Kära bröder och systrar under Stilla veckan, När oljevigningsmässan idag firas med vår biskop och många av hans präster och diakoner i domkyrkan S:t Erik, får vi här hemma följa Jesus genom de ord Skriften ger oss: profeten Jesaja förutsäger Messias ankomst i världen som ett ljus för andra folk, inte bara det judiska folket utan för alla folk. Jesus är Guds Son som sänts ut i världen för att rädda världen och världens alla folk. Som människor kommer vi alla att kunna ta vår tillflykt till den utlovade Messias som vår frälsare. Räddningen ska ske genom ett försoningsoffer för människors alla synder mot Gud och mot medmänniskor. Vår skuld är så stor att vi aldrig själva skulle kunna uppväga den genom ett offer.

Kära bröder och systrar, Det är en nåd för oss att varje Palmsöndag följa Jesus på vägen från Pilatus’ domstol till korset på Kalvarieberget utanför Jerusalem. Det är en nåd som för oss närmare vår Frälsare och stärker oss i vår tro på Honom. Här under dessa timmar då Jesus först rider in i staden på en ung åsnas rygg och tar emot folkets hyllningar och sedan förkastas och döms till döden, utspelar sig också vårt eget drama. Vi lever, förkastar oss själva, återvinner oss själva och uppstår i tron på Jesus. Vi pånyttföds genom Honom, vi omformas genom Honom och vi följer Honom som den Gode Herden som leder oss genom den trånga porten till det öppnade Paradiset.

Det är idag dagen före dagen före Palmsöndagen och Johannes evangelisten låter oss känna på stämningen bland judarna i Jerusalem när Jesus är där. Platsen är på östra sidan om templet. Judarna hade stenar i händerna. Alla befinner sig i den så kallade Salomos pelarhall. Det är den årliga tempelinvigningsfesten (10: 22), som drar mycket folk. De ansätter Jesus.