Predikan 25 mars 2025, Jungfru Marie Bebådelsedag – Herrens Bebådelse

Jes 7: 10-14; Ps 40; Heb 10: 4-10; Luk 1: 26-38

Kära kristna,

Idag kan vi i vår tro uppleva en stor glädje som när en familj får veta att en hustru väntar barn. Guds folk tar emot det lyckliga beskedet om en kommande födelse. Maria blir havande och skall föda en son, den utlovade Messias. Det är den händelse som blivit en folklig tradition i många kristna länder, Angelusbönen, inramad av klockringning, morgon, middag, kväll, före och efter de heliga orden i Gabriels bebådelse till Jungfru Maria.

Bebådelsen till jungfru Maria är första akten i det historiska dramat, Inkarnationsmysteriet, det stora mysteriet, när Gud den evige och allsmäktige blir människa.

Det är uppfyllandet av Guds löfte om en Frälsare efter Adams och Evas synd: ”Kvinnan såg att trädet var gott att äta av; och hon tog av frukten och åt. Hon gav också åt sin man som var med henne, och han åt” (1 Mos 3:6).

De båda åt av kunskapens träd som Herren Gud förbjudit dem att äta av. Det var den allvarligaste synd en skapade människa kan begå, svårare än mord, äktenskapsbrott, frosseri och hädelse, en direkt och medveten olydnad mot Gud som skapat människan av kärlek!

Men Gud sade till ormen, djävulen, som bedragit Eva och Adam: ”Jag skall väcka fiendskap mellan dig och kvinnan, mellan din avkomma och hennes” (1 Mos 3:15). Kvinnan, som Gud nämner i den Heliga Skrift, är jungfru Maria, och hennes avkomma är Jesus. Hon skall sedan i historien påminna alla folk om det som skett henne, i uppenbarelser från himlen, i Lourdes, Fatima, Medjugorje, Garabandal, Zeitoun, Akita och många andra platser.

Bebådelsen som vi idag firar som högtid är den händelse i historien som inleder en ny tid, människoblivandets tid som varar till denna första skapelses slut; därefter kommer den nya skapelsen, där djävulen är besegrad och med honom synden och syndens lön som är döden.

Redan Jesaja profeterade om Herrens födelse genom en jungfru: ”Se, den unga kvinnan skall bli havande och föda en son, och hon skall ge honom namnet Immanuel” (7:14). Jesaja kände väl till löftet i första Moseboken. Hos Lukas uppenbaras Guds plan i verkligheten: ”Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus” (1:31). Det som var förebådat skulle nu ske.

Ängeln Gabriel kommer med ett bud från Herren själv. Det Gud en gång lovat de första människorna var en Frälsare. Den utlovade Frälsaren är Faderns Son, Jesus sänd av Gud till Maria, Han är Livets bröd och den andliga födan för oss i vår tro.

Maria, Hans Mor, förblir jungfru. Hon har bara ett moderskap. Hela hennes liv, och S:t Josefs med henne, är vigt åt Gud och Guds frälsningsplan.

Begynnelsen till detta barmhärtighetens frälsningsverk är Marias bebådelse; Marias ”Ja” till Guds budbärare, blir också vårt ”ja” till Gud. Vi får leva av Livets träd och äta oss mätta av den föda Gud vill ge oss.

Paulus säger om vår gemensamma historia som troende kristna: ”Kristi kärlek manar oss!” Vi får vandra i gemenskap som ett nytt folk, ett folk som väntar allt från Gud och som upplever hans befriande kraft varje dag.

Det är vårt mål, vår kallelse till Gud. ”Se, jag är Herrens tjänarinna, må det ske med mig som du har sagt”. Vi är nu själva Herrens tjänare och tjänarinnor med ett budskap till världen: Gud vill rädda er från den eviga döden, som är syndens straff. Tro på Gud! Amen.

diakon Göran Fäldt