Predikan 1 söndagen i fastan 2025
5 Mos 26: 4-10; Ps 91; Rom 10: 8-13; Luk 4: 1-13
Kära medbröder och medsystrar, kära barn i familjerna,
Idag är det första söndagen i fastan och vi har hört hur Jesus själv fastade fyrtio dagar ensam i öknen. Men var han verkligen ensam i den nakna öknen, så glödhet på dagen och så iskall på natten? Nej, någon annan som inte fastade, men som ville förgöra Jesus, var också i samma öken under tiden Jesus var där.
Vem var denne någon. Ja, han har många namn, men det spelar mindre roll. Det som är viktigt med denne någon är att man aktar sig för att vara i hans närhet. Man skall aldrig umgås med djävulen. Varför? Man kan aldrig omvända honom och tro honom om gott. Jesus har inte vandrat omkring med djävulen och diskuterat livet med honom. Till varje förslag från djävulen har Jesus sagt nej. Djävulen vill ha ett deal med vår Herre. Det finns fördelar. Det låter lockande, eller hur? Men svaret är alltid, nej. Inget deal! No deal!
Får han grepp om oss svaga människor är det slut med oss. Det finns en chans på miljonen att man kan ta sig ur hans fällor. Är man fast, vad väntar då? Förtryck, plågor och lidanden. Det har vi hört om i 5 Moseboken idag. Djävulen har sina martyrer som ställer upp på hans onda förslag. Det första han riktar in sig på är vårt samvete.
En författare skriver: ”Ditt samvete är ett litet trick. Det finns inte fast du kanske tror att det finns och om du tror att det finns ska du ta ut det i dagsljuset och jaga det tills du får död på det, för det finns inte mer än ansiktet i spegeln eller i din skugga bakom dig” (Flannery O’Connor, Wise Blood, sid 166). Författaren talar här med djävulens röst. Men samvete är något Gud ger oss när han skapar oss. Det försvinner inte, det dör inte för Gud har gett oss det som gåva.
Vi minns hur Petrus ville försvara Jesus mot prästerna och de skriftlärda som ville döda honom. Jesus hade då sagt till sina lärjungar att han skulle bli dödad i Jerusalem och bli uppväckt på tredje dagen” (Matt 16:21). Jesus svarade: ”Håll dig på din plats, Satan. Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds utan människors” (16:24). När Jesus uttalar dessa ord vänder han sig till Petrus, som just bekänt tron på Jesus som Messias, och därför fått ”nycklarna till himmelriket” (16:19). Jesus upptäcker att djävulen talar genom Petrus. Han fördömer honom inte.
Så nära kommer alltså Gud till oss och samtidigt visar vi oss oförstående. Det är en brist hos oss som kan vara vår undergång.
Men Herren hör våra rop och ser hur vi förtrycks, plågas och lider” (5 Mos 26:7). ”Åkallar vi honom får vi hjälpen”, säger S:t Paulus till de kristna i Rom (Rom 10: 13). Det är vår räddning och skall vara vårt hopp så länge vi lever. I farans stund är Gud oss närmast och kallar på oss att lita på Honom.
Det är djävulen som vill dra med oss i sitt hat mot Gud och få vårt sällskap i helvetet. Tre gånger faller Kristus med korset på sina axlar på vägen till kalvarieberget i Jerusalem. Djävulen försöker i sitt ursinne och raseri skada honom till döds.
Vi kan kanske tycka att vi inte är så dumma att vi låter oss luras till allvarliga synder, men, låt oss tänka efter: De stackare som valt bort Gud och ersatt Gud ned högmod har ju en gång varit oskuldsfulla som vi, men ändå avfallit från den sanna tron. Hur ska de vinnas tillbaka? Hur kan det bli möjligt? De vinns tillbaka i Jesu heliga namn!
Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad (Rom 10:11). Alltså är denna värld befolkad av både helgon och syndare. Men lyssna noga: varje helgon kan tappas sin gyllene krona och falla och varje syndare resa sig ur sitt elände. Under fastetiden ser vi oss i vår andliga spegel. Har vi guldkronan kvar på huvudet eller har den fallit av? Är vi fullkomligt ärliga kan vi alltid lita på Guds barmhärtighet och hjälp. Ty ”Herren är min tillflykt och min borg” (Ps 91). Amen.
diakon Göran Fäldt
