Predikningar Göran Fäldt

Kära bröder och systrar, när vi nu går in i en tid av förberedelser för att möta Jesus Kristus i firandet av hans födelse som människa genom jungfru Maria, bör vi först besinna vilka vi är, och vad vi är. Inför Gud är vi, för att låna profeten Jesajas ord, ”leran som är formad av hans hand”. Det är ord som gör det helt klart för oss att vi inte kan vara vår egen skapelse, utan att vi kommer av Gud.

Kära brudpar, kära föräldrar till brudparet, kära syskon och vänner till brudparet, För oss alla är det en stor glädje att se er två tillsammans här idag inför Herrens altare i kyrkan. Om en liten stund kommer ni att vara gifta människor, ni två ska vara man och hustru och ni ska ge varandra välsignade ringar som symboler för era trohetslöften.

Kära bröder och systrar, Det var ett förväntansfullt, troende folk som fick uppleva den första invigningen av den katolska församlingskyrkan här i Jönköping den 28 november för 49 år sedan. Efter många år av prövningar hade vi som katolska kristna äntligen ett eget andligt hem att samlas i. Biskop John Taylor av Stockholm invigde och välsignade. Det var en stor fest, glädjen var gemensam, familjerna med barnen, prästerna och folket, tacksamheten var stor för alla välsignelser och lyckönskningar från kristna grannar, gåvor från katoliker i utlandet.

Vi förbereds på Matteusevangeliets ”Människosonens dom” genom bilden av Herren Gud i Hesekiels bok som den som, ”vallar sina får” och ”vårdar sig om sin lilla hjord” (34: 12). I Nya testamentet möter vi sedan Människosonen som den Gode Herden (Joh. 10:11), han som ”ger sitt liv för fåren”. Vi förstår alltså att Herrens omvårdnad om sitt folk är utan gräns. Varför skulle han annars säga att han skall ge sitt liv för de mänskliga fåren som Han ”vallar”, alltså för på bete, så att de kan leva. Just de orden om offrandet för folkets räddning, ges oss inte idag på högtiden Kristus Konungen.

Kära bröder och systrar, kära barn i familjerna, Jesus Kristus har mycket att säga oss genom sina liknelser och inte minst i den vi hört idag. Han säger att vi alla, inte bara vi kristna, har fått vissa gåvor av Gud. Vi är de där tjänarna som skulle sköta en egendom, när ägaren var bortrest. När ägaren kommer hem igen vill han veta hur tjänarna tagit hand om hans affärer. Jesu ord kan också förstås som uppmaningar till oss att använda våra personliga egenskaper till något gott.

Kära bröder och systrar, kära barn i familjerna, Kära medkristna, dessa är de första buden: Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn. Tänk på att hålla sabbatsdagen helig. Visa aktning för din far och din mor. Håller vi dem har vi också fått vishetens gåva. Att det är en bättre gåva än aldrig så många intyg och betyg och stöd från Försäkringskassan, det förstår vi när Bibeln säger om vishetens gåva: ”Den som ligger vaken för hennes skull är snart utan bekymmer (15)”.

Kära bröder och systrar, kära barn i familjerna, Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd, säger Herren. Visst är det skönt att av Herren själv få veta att Han älskar ödmjukheten hos oss, varför skulle Han annars upphöja oss? Herren Jesus själv är ju som en levande bild av ödmjukheten i allt Han gör och säger. Aldrig upphöjer han sig över andra utan ger oss förebilder i ödmjukhet. När Pilatus säger till honom efter förhöret i residenset, ”Du är alltså kung?” (Joh. 18:37), svarar han ”Du själv säger att jag är kung”. Och i stället för att säga till Pilatus: ”Jag är också din verklige konung och jag har makt över dig”, säger Han ”Jag har fötts och kommit hit till världen för denna enda sak, att vittna för sanningen” (18:37b).

Kära bröder och systrar, kära barn i familjerna, Söndagens undervisning talar om Guds bud och sanningen. Det största budet är ”att älska Herren, vår Gud, med hela vårt hjärta och med hela vår själ och med hela vårt förstånd”, säger Jesus (22:37). Det finns ett andra bud som är knutet till det första, ”kärleken till nästan” (22:39), säger Jesus. Hur hänger nu dessa två ihop?

Kära bröder och systrar, kära barn, Vad ska vi ha till middag idag? Eftersom alla i familjen vet vad alla tycker om att äta, gör man måltiden tillsammans, även om inte alla lagar maten. Den kristna katekesen, trons viktigaste innehåll i det skrivna ordet, är också en slags måltid man gör tillsammans, även om inte alla har ordet. ”Vad ska vi tro idag?” Allt smakar inte lika bra, men tro måste vi, lika mycket som vi måste äta. Också det som inte smakar bäst!

Kära bröder och systrar, Vi är här tillsammans i en och samma tro, det är det första och viktigaste vi ska tänka på. Tron på Kristus som vår Herre och Frälsare förenar oss i kärlek till varandra. När profeten Jesaja på sin tid talade till folket om Gud, påminde han om det lidande och den förnedring deras förfäder hade gått igenom som prövningar. Hur allvarligt hade det varit för dem?