Predikan Trettondedag Jul, Epifania - Herrens Uppenbarelse 2025
Jes 60: 1-6; Ps 72; Ef 3: 2-3a, 5-6; Matt 2: 1-12
Kära kristna,
Det är alltid viktigt att ta vara på julfirandet i alla dess former, mässorna, bönen, sången och – inte minst begrundandet i Guds Moder Marias tystnad inför födelsen. Man kan nog säga att Guds utvalda folk älskar julen. Kring högtiden Jesu Födelse samlas vi i hemmen och i kyrkorna och många besöker kyrkogårdarna och be för sina avlidna. Både den himmelska och den jordiska kyrkan samlas kring stallet i Betlehem och den heliga familjen i Nasaret. Och idag är vi åter i Betlehem, ”ingalunda ringast bland hövdingar i Juda, ty från dig skall det komma en hövding, en herde för mitt folk Israel”, skriver Matteus.
Jesu Kristi Födelse är den central händelsen för oss alla troende kristna och vi kan inte låta glädjen över Guds människoblivande gå över för snabbt. Vi behöver alla en mognad i tron, en sådan som S:t Paulus bekänner: ”Och när ni läser mitt brev kan ni förstå att jag har fått insikt i hemligheten med Kristus” (Ef 3:4).
Jultiden är kvar hos oss i Kyrkans firande ända till Herrens Dop då en ny tid i Kyrkans liv tar vid fram till fastetiden. Idag får vi beviset för att Jesus är en hövding, en konung för människor utanför det judiska folket, Guds första egendomsfolk. Det är de österländska stjärntydarna som kommer för att hylla judarnas nyfödde konung. I Europa kallas de Kaspar, Melchior och Balthazar och den som vill vörda deras reliker kan vallfärda till Köln i Tyskland och böja knä i katedralen. För böja knä de gjorde de tre vise männen, och dyrbara gåvor hade de med sig, guld, rökelse och myrra. I det gamla Persien, som vi tror var deras hemland, kallas de Hormizdh, Yazdegerd och Perozadh, och etiopiska kristna kallar dem Hor, Basanater och Karsudan.
De tre vise männen är själva så hyllade och älskade därför att de sökte sig till stallet i Betlehem med hjälp av en stjärna som visade vägen. Alla vi troende upptäcker en gemenskap med andra över alla gränser, bortom alla berg, öknar och djupa sjöar. Vi tackar de tre vise, magerna, för vad de givit oss!
Profeten Jesaja har förutspått denna nya tidsålder, Jesusbarnets tidsålder, Kristus konungens tidsålder: ”Alla samlas och kommer till dig. Res dig Jerusalem, ditt ljus är här. Herrens härlighet går upp över dig” (Jes 60:1, 4). Ja, det som profeten förebådade har blivit verklighet. Ett evigt och frälsande ljus har gått upp över vår värld!
Traditionen att hylla den nyfödde konungen tillsammans med de tre astrologerna, eller prästerna av en äldre religion, är mycket gammal i Kyrkan. De styrker oss i tron att Gud i tidens fullbordan vill samla jordens alla folk i en enda mänsklig familj med en enda gemensam Fader.
Det är denne nyfödde konung som, mer än trettio år senare, förklarar för Pilatus vad för slags konung Han är: ”Mitt rike hör inte till denna världen” och ”Du själv säger att jag är konung, jag har fötts och kommit hit till världen för denna enda sak: att vittna om sanningen” (Joh 18:36-37).
Här i Sverige och i Jönköping har man länge sjungit en hyllningssång med ord av Viktor Rydberg, som alla som gått i skola i Jönköping känner till:
”Gläns över sjö och strand, stjärna ur fjärran,
du som i Österland tändes av Herran.
Stjärnan från Betlehem leder ej bort, men hem.
Barnen och herdarna följa dig gärna,
strålande stjärna, strålande stjärna”.
Men poeten, och vår medsyster i den katolska tron, Greta Bergholmen har också vandrat – som vi – utmed Vätterns strand och upplevt ögonblick av dess skönhet, som hon skriver i en dikt:
”Regntunga dimmor
döljer Vättern idag.
Inte en fågels flykt
stör den ljudlösa stillheten”
Ja, också vi i Norden, den kalla stränga norden, har fått se ljuset och tror på det. Vi får dela hela världens glädje över den nyfödde Jesus, judarnas konung, Marias son!
Kära medkristna, låt oss fortsätta vårt julfirande med Jesusbarnet i vår själs begrundande och i vår bön om fred och samförstånd i framtiden! Jesus lever och kallar oss! Kom, ni Guds utvalda och älskade, kom, med de tre vise männen, och tillbe Herren: Han är vår Gud och Konung! Amen.
diakon Göran Fäldt
