Predikan Juldagen 2024

Jes 52: 7-10; Ps 98; Heb 1: 1-6; Joh 1: 1-18

Kära bröder och systrar,

Idag är vår väntan över och vi får sjunga ut i glädje och stora förhoppningar om framtiden: ”Nu har Kristus kommit, han som världen frälsar, strålande som solen, skönt i ljuset änglar sjunger ’Gloria, gloria, gloria in excelsis Deo’.

Det stora mysteriet fyller oss med förundran, vad ska denna Födelse betyda för oss, i vår fattiga jordiska tillvaro, ska vi verkligen få glädja oss redan nu över den himmelska eviga glädjen hos Gud?

Fadern har visat oss sin kärlek, den Son han älskar som Fader, har Han låtit komma till oss, vi som är så vana med nyheter på mobilen och dataskärmen, vi delar allt med andra, vi säger ”share”, och nu förstår vi det, Fadern delar Sonen med oss. ”I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud” (Joh 1:1).

Vi får ”dela” Gud med herdarna på jorden och änglarna i himlen. Vilket underbart och häpnadsvärt tecken ”Detta är tecknet när ni målet hinner, lindad i en krubba ni en nyfödd finner. Inför Honom fall då neder, i all sorg Han tröst bereder, ’Gloria, gloria, gloria in excelsis Deo’.

Kära bröder och systrar, över hela jorden kommer den stora nyheten: ”Ordet fanns i begynnelsen hos Gud, allt blev till genom det och utan det blev ingenting till av allt som finns till”. Vi får vara med i detta stora mysterium. Vi är till och med mitt i detta glädjens mysterium. I hela universum är vi själva ett mysterium, vi lever, våra tankar är som speglar i universum, vårt hjärtas bultande, våra blickar som möts, finns till i Ordet som är Gud, ”Ordet som är liv och människornas ljus” (Joh 1:4).

Se er omkring, kära bröder och systrar, allt ni ser, alla ni ser finns därför att Ordet finns av evighet och för att Ordet blev människa som vi.

Vårt liv är både glädje och sorg, vi får njuta av livet men vi måste också känna smärta och bedrövelse, vi är alla syskon på jorden och vi har ansvar för varandra, de som måste lida mycket, de som saknar allt, särskilt värme och kärlek. Redan i morgon firar Kyrkan minnet av den första kristna martyren, diakonen Stefanos! Innan han dödades med stenkastning vittnade han om Kristus, och i det ögonblicket utropade han: ”Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida” (Apg 7:56).

”Kort är glädjens högtid, snabbt den går till ända. Snart ska sorg och smärta till oss återvända”, sjunger vi under julnatten. Men ändå: hoppet överger oss aldrig, Gud är med oss, Gud älskar oss, Gud som är kärleken, kallar på oss: ”Kom till stallet, se vem som kommit, se Maria och Josef, hur de ler mot det nyfödda barnet, när barnet ser på dem, försvinner all oro, all sorg och bedrövelse, Livet har kommit, Gud är människa och delar sitt liv med oss. ”Nu har Kristus kommit, han som världen frälsar, strålande som solen, skönt i ljuset änglar sjunger ’Gloria, gloria, gloria in excelsis Deo’.

Ja, nu har Kristus kommit, född av en jungfru, barn i en mänsklig familj. Låt oss jubla och vara glada! Omfamna varandra i glädje och tacksamhet över Guds stora verk, Amen.

diakon Göran Fäldt