Predikan 2 söndagen efter Jul 2025

Syr 24: 1-2, 8-12; Ps 147; Ef 1: 3-6, 15-18; Joh 1: 1-18

Kära medkristna,

Det var en gång en ung man som ärvde mycket pengar, mer än han själv skulle kunna arbeta ihop. Han vände sig till sin bank och bad om råd för att investera sina pengar med vinst. Banken sa: ”Spara först!” ”Det var ett dåligt råd”, sa den unge mannen och gick ut, och tvärs övergatan och in till en fastighetsmäklare. Där fick han rådet att köpa ett fint gammalt slott i utlandet med vingårdar. ”Satsa ditt arv och du blir miljonär på rika gäster på slottet och kan exportera lyxviner till rika kineser”, sa mäklaren.

”Det var ett bra råd”, sa den unge mannen och investerade hela arvet i det gamla, fina slottet.

Den unge mannen hade en barndomsvän som levde på Försäkringskassan för han var lat. Han gick till sin gamla farfar och bad om råd. Farfar sa: ”Sköt dig väl och sök ett hederligt arbete, så får du se”. Så gjorde också den unge mannen.

Efter några år möttes de gamla barndomsvännerna på gatan i hemstaden. Han som ärvt mycket pengar och köpt slott hade förlorat allt genom lyxliv i några månader. Nu var han på väg till Försäkringskassan för att be om bidrag och till Skatteverket för att be om uppskov med sina skatteskulder.

”Så illa det har gått för dig, gamle vän”, sa den unge mannen, som hade skött sig väl och blivit omtyckt på sin arbetsplats. ”Följ med hem till mig, så får vi prata gamla minnen”, sa han och hämtade sin bil och de åkte hem till mannen som hade arbetat ihop till ett eget hem.

Han hade bildat familj och levde lyckligt med sin vackra hustru och de fem snälla barnen som hälsade så artigt på den ruinerade stackars barndomsvännen till pappan, att han började gråta. Hans sorgsna, tunga ögon lyste upp, när han fick sitta ned vid familjens bord. Tårarna torkade upp.

Kära medkristna, nu frågar vi oss hur vi kan vinna vishet i vårt liv. Historien om de två barndomsvännerna är ju en historia om vishetens betydelse.

Syraks bok har idag talat till oss: ”Jag rotade mig hos det folk han förhärligat – Herrens arvslott blev min egendom” Det är Visheten som talar. Gud lägger visheten som en gåva i det folk han samlat kring sig. Människorna i det folket ärver visheten. De blir personligen ägare av visheten. När de tillämpat vishet i livet, ger de det vidare till nästa generation och de i sin tur till nästa. Så länge de kommer ihåg att visheten är en gåva från Gud, går det dem väl. När de glömmer vem som är givaren, går det illa för dem.

Gud talar alltid till oss genom sitt ord. I efesierbrevet säger han något viktigt, som vi ska ha med oss på vår pilgrimsvandring genom livet: ”Gud har förutbestämt oss till att få söners rätt genom Jesus Kristus och förenas med honom”.

Kära medkristna, kan vi verkligen vara förutbestämda till en sådan härlighet? Jo, men frågan är bara om vi sköter oss väl, så som det anstår dem som förutbestämts till vishet.

Det är alltså Guds vilja och plan för oss som hör till hans utvalda och arvtagare. Det är så bestämt av Gud att vi skall vara förenade med Jesus Kristus Faderns enfödde Son! Vilket enastående rikt arv Gud ger oss att förvalta genom att sköta oss väl och få ett gott anseende bland människor vi arbetar med.

Vi som nu har firat Jul och Kristi födelse har fått något MYCKET mer än pengars värde. Jungfru Maria Guds Moder är Vishetens säte och från hennes Sons förening med Fadern och Anden strömmar den sanna Visheten.

Vi får visheten redan som barn genom dopet och den Första Heliga Kommunionen. Gud investerar visheten i sina barn, inte som guld i skattkammaren, utan som nåd och liv i överflöd.

Den själ som ödmjukt lyssnar till Gud bär vishetens frukter, liksom den högmodiges vissnar till ingen nytta. Om barnen lyssnar till Gud kommer de att växa i vishet. Gör de det inte, går de vilse och gömmer sig.

Det är Guds vilja och beslut att alla skapade mänskliga varelser skall lära känna Gud. Att inordna sig i Guds plan är vishet. Att vägra kan innebära helvetet. Den högsta visheten är att få känna Fadern, som vi ber till i bönen Fader vår. Jesus har uppenbarat Fadern för oss genom sitt liv bland oss och genom sin undervisning. Lukas har sagt det i evangeliet: ”Den ende sonen själv gud och alltid nära Fadern, har förklarat honom för oss”.

”Ett barn är oss fött, en son är oss given och på hans skuldror skall herradömet vila”, har vi sjungit i tacksamhet och glädje också i år (Cecilia, 249: 1).

God Jul och Gott Nytt år, önskar vi er alla! Amen. God Jul och Vishetens gåvor till er alla! Amen.

diakon Göran Fäldt