Predikningar Göran Fäldt

Kära bröder och systrar i Kristus Jesus, vår Herre! Vad vill Jesus säga till oss idag? Kyrkan låter som alltid på söndagarna och helgdagarna tre bibliska texter bli en enhet, eller ett samlat budskap. Predikantens uppgift är att försöka få fram budskapet till de troende som i tro lever dag och natt inför Gud som lever med dem och för dem i sin gudomliga kärlek. Ur Gamla testamentet talar i dag en av de fyra stora profeterna, Hesekiel. Han var känd för att predika Israels ruin. Folket förflyttades till Babylon, alltså till det stora tvåflodslandet i öster.

Kära bröder och systrar i Kristus Jesus, den Uppståndne och levande Frälsaren! Läsningarna idag säger oss: Se upp så att den Onde inte får er på fall med sitt smickrande och sina löften om fördelar och bekvämligheter! Vi har än en gång hört om syndafallet i Edens lustgård, det jordiska paradiset. Adam och Eva faller, men vi förstår att Gud inte vill överge dem. ”Herren Gud ropade på mannen: ’Var är du’”. Som en far ropar till sina älskade barn. Var är ni? Kom tillbaka!

Kära bröder och systrar, kära unga, kära barn i familjerna, På Olivberget strax utanför gamla Jerusalem står idag ett kapell. Pilgrimerna samlas där för att vara på den plats där Herren Jesus Kristus steg upp till himlen, fyrtio dagar efter uppståndelsen. ”När han hade sagt detta såg de hur han lyftes upp i höjden och ett moln tog honom ur deras åsyn” (Apg 1:9). Hur gärna skulle vi inte själva vara på den platsen. Våra blickar skulle vändas mot himlen. En sista skymt av Herren innan han lämnar oss. Hans sista ord till oss som tror på Honom: ”Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen” (Mk 16:15).

Kära familjer, barn och unga! Vi tror på Gud. Eller hur? Gud finns. Det är väl sant? Jo visst är det sant. Lika sant som att jag står här och ni sitter där. Gud älskar oss. Gud har skapat både jord och himmel, allt som finns, som lever och andas, kommer från Gud. Det tror vi på, inte sant! Var finns Gud? Det finns dom som använder kikare och tittar ut bland stjärnorna på natten. Ser de Gud? Nej, det gör de inte. Men när jag känner att pappa och mamma älskar mig, då vet jag att Gud finns. Han är osynlig, men man märker att Han är med oss hela tiden.

Kära bröder och systrar, Den heliga, katolska och apostoliska Kyrkan är alltid missionerande. Det betyder först och främst att alla som hör till den Kyrka Kristus grundat och som leds genom den Heliga Ande under Kristus som är dess Kyrkans huvud, är utsända som vittnen om den Uppståndne där de lever och är verksamma. Han är själv den gode Herden. Vi är fåren. ”Jag är den gode herden och jag känner mina får och de känner mig” (Joh 10:14), säger Han. Bara den katolska kyrkan med aposteln Petrus som ställföreträdare är uppbyggd för en mission i hela världen. ”För mina får på bete”, säger Jesus till Petrus (21:17).

Kära bröder och systrar, När Jesus en gång fick frågan varför hans lärjungar inte fastade som Johannes’ lärjungar gjorde, svarade Jesus: ”De fastar inte så länge de har Brudgummen hos sig”, men sedan, ”när Brudgummen inte är kvar hos dem, då fastar de”. Jesus sade också: ”Människan ska inte leva bara av bröd utan av varje ord som utgår från Guds mun”. Tiden efter påsken har för lärjungarna blivit en slags fastetid då de livnär sig på de ord Herren säger till dem. Det är när de tar emot det sanna ordet som underverken sker.

Kära bröder och systrar, Idag får vi fira det enastående ögonblicket då Ängeln Gabriel sänds av Gud att ställa sig inför den utvalda kvinnan och säga till henne att hon ska föda en son och att hon ska ge honom namnet Jesus. ”Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig!” (1:28). Den utvalda kvinnan är jungfru Maria. Allt som sker efter denna bebådelse förändrar människosläktets hela framtid och eviga frälsning. Vårt liv som kristna och troende är uppfyllt av denna hälsning och av det som sedan sker. Vi kan alla säga att hela vårt liv hänger på detta ängelns budskap, Marias bebådelse och hennes svar.

Kära bröder och systrar, Barmhärtighetens söndag den Andra Påsksöndagen är en dag under året då Guds barmhärtighet öppnar sina portar och låter förlåtelse för svåra synder strömma över alla djupt ångerfulla hjärtan. Vi får tro och lita på att Guds förlåtande barmhärtighet fullständigt saknar gränser. Det får oss att inse att våra onda gärningar, som av Guds rättvisa kan förlåtas om vi ångrar dem och erkänner vår skuld, bara överträffas av den gudomliga kärleken.

Idag får vi fira Herrens uppståndelse från de döda. Graven där han låg är tom och änglar visar platsen där kroppen legat. Maria Magdalena möter Herren på morgonen i närheten av graven. Hon verkar missta sig på person. Hon tror att det är en trädgårdsmästare. Hon ser alltså Jesus men tror inte. Petrus och Johannes tror inte heller på Uppståndelsen. Något händer: Jesus uttalar Maria Magdalenas namn, det har omedelbar effekt: hon tilltalar honom med igenkännande, ”Rabbouni”! Rösten har övertygat henne.

Mycket folk befann sig i Jerusalem för högtiden. Så snart de hörde att Jesus var på väg, tog de sig en annan väg för att hälsa honom, som Israels konung. När Jesus satte sig på åsnan, kom folket ihåg Skriftens ord: ”Frukta inte, dotter Sion. Se din konung kommer sittande på en ungåsna” (Joh 12:15). Jesus låter detta ske helt medvetet. Folket får hylla honom som man hyllar en konung. Fariseerna däremot såg sig återigen som förlorare i folkets ögon. De kunde bara konstatera att ”alla sprang efter” Jesus. ”Välsignat är vår fader Davids rike som nu kommer. Hosianna i höjden!” (Mk 11:9-10), ropade folket.