Predikningar Göran Fäldt

Kära bröder och systrar, kära barn i familjerna, Jesus Kristus har mycket att säga oss genom sina liknelser och inte minst i den vi hört idag. Han säger att vi alla, inte bara vi kristna, har fått vissa gåvor av Gud. Vi är de där tjänarna som skulle sköta en egendom, när ägaren var bortrest. När ägaren kommer hem igen vill han veta hur tjänarna tagit hand om hans affärer. Jesu ord kan också förstås som uppmaningar till oss att använda våra personliga egenskaper till något gott.

Kära bröder och systrar, kära barn i familjerna, Kära medkristna, dessa är de första buden: Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn. Tänk på att hålla sabbatsdagen helig. Visa aktning för din far och din mor. Håller vi dem har vi också fått vishetens gåva. Att det är en bättre gåva än aldrig så många intyg och betyg och stöd från Försäkringskassan, det förstår vi när Bibeln säger om vishetens gåva: ”Den som ligger vaken för hennes skull är snart utan bekymmer (15)”.

Kära bröder och systrar, kära barn i familjerna, Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd, säger Herren. Visst är det skönt att av Herren själv få veta att Han älskar ödmjukheten hos oss, varför skulle Han annars upphöja oss? Herren Jesus själv är ju som en levande bild av ödmjukheten i allt Han gör och säger. Aldrig upphöjer han sig över andra utan ger oss förebilder i ödmjukhet. När Pilatus säger till honom efter förhöret i residenset, ”Du är alltså kung?” (Joh. 18:37), svarar han ”Du själv säger att jag är kung”. Och i stället för att säga till Pilatus: ”Jag är också din verklige konung och jag har makt över dig”, säger Han ”Jag har fötts och kommit hit till världen för denna enda sak, att vittna för sanningen” (18:37b).

Kära bröder och systrar, kära barn i familjerna, Söndagens undervisning talar om Guds bud och sanningen. Det största budet är ”att älska Herren, vår Gud, med hela vårt hjärta och med hela vår själ och med hela vårt förstånd”, säger Jesus (22:37). Det finns ett andra bud som är knutet till det första, ”kärleken till nästan” (22:39), säger Jesus. Hur hänger nu dessa två ihop?

Kära bröder och systrar, kära barn, Vad ska vi ha till middag idag? Eftersom alla i familjen vet vad alla tycker om att äta, gör man måltiden tillsammans, även om inte alla lagar maten. Den kristna katekesen, trons viktigaste innehåll i det skrivna ordet, är också en slags måltid man gör tillsammans, även om inte alla har ordet. ”Vad ska vi tro idag?” Allt smakar inte lika bra, men tro måste vi, lika mycket som vi måste äta. Också det som inte smakar bäst!

Kära bröder och systrar, Vi är här tillsammans i en och samma tro, det är det första och viktigaste vi ska tänka på. Tron på Kristus som vår Herre och Frälsare förenar oss i kärlek till varandra. När profeten Jesaja på sin tid talade till folket om Gud, påminde han om det lidande och den förnedring deras förfäder hade gått igenom som prövningar. Hur allvarligt hade det varit för dem?

Kära bröder och systrar, kära barnfamiljer, Så här dagarna innan Kyrkan inleder den emotsedda synoden i Rom läser vi evangeliet om vingårdsarbetarna och om den olika lön de får av ägaren till jorden där vinträden växte. Det förstår vi ju så snart vi hör hur ägaren belönar sina arbetare att han har en metod som inga fackföreningar i världen skulle godkänna. Några av arbetarna protesterar också och säger: ”De där som kom sist har bara hållit på en timme och du jämställer dem med oss som slitit hela dagen i solhettan” (20:12).

Kära bröder och systrar, Aposteln Petrus’ fråga till Jesus handlar inte bara om förmågan att förlåta utan också om det orätta i en broders gärningar. Vad för slags orätt Petrus menar får vi inte veta men det måste handla om något allvarligare än dåligt humör, fräckhet eller något som bara irriterar. En orätt handling måste vara något som objektivt sett är fel och som alla skulle tycka vara fel. Ändå är Jesu svar tydligt. ”Jag säger dig, förlåt, inte sju gånger utan sjuttiosju gånger”.

Kära medkristna, Man kan inte jämföra vår tid med äldre tider och tro att det var lättare då att leva det kristna livet. Det finns alltid de utmaningar som fick S:t Paulus att utropa, ”anpassa er inte till denna världen”. Men några jämförelser kan vara på sin plats: före radio, teve, mobil och internet, hade Kyrkan nästan all kommunikation. Klockringningarna, predikstolarna, böckerna.

Kära bröder och systrar, kära barn, idag får vi tacka Gud igen för allt han ger oss och allt han gör för oss. Vi har sjungit detta tack många gånger. ”Nu tacka Gud allt folk med hjärtans fröjd och gamman för stora ting som han gör med oss allesamman.” (Cecilia 5). Under veckans gång har vi nog alla upplevt stunder av besvikelse och stunder av ny kraft, ser vi tillbaka på hur vi haft det, måste vi erkänna att det goda och ljusa alltid funnits där som en slags hälsning från Gud: Ge inte upp, mitt barn, jag är med dig!