Predikningar Göran Fäldt

Två ord i läsningarna i dag på Johannes’ av Korset minnesdag passar in i budskapet om korsets väg till heligheten: Paulus vill inte presentera sig för de troende i Korint annat än som en lärjunge till den korsfäste Jesus Kristus. Evangelisten Lukas å sin sida återger Jesu egna ord om det sanna lärjungaskapet: ”Den som inte bär sitt kors och följer efter mig kan inte vara min lärjunge”.

Nu är vi i väntans tider, kära medkristna! ”Amen, kom, Herre Jesus,” är det sista ordet vi har i den Heliga Skrift, Uppenbarelseboken. Det är en bön av aposteln och evangelisten Johannes som av den Helige Ande upplysts om de yttersta tingen och om det som ska komma. För honom är allt annat i livet underordnat det budskap Anden uppenbarat.

Kära bröder och systrar, Tiderna har alltid varit fulla av allvarliga varningar, exempel på det hör vi idag både hos profeten Malaki, i brevet till församlingen i norra Grekland, Thessalonike, och i Lukas’ evangelium. På vilket sätt skulle de vara meningsfulla i vår tid nu och här? Tiderna och samhällena går alltid igenom olika faser och ser olika ut. Politisk oro, livsmedelsförsörjning och frihetliga frågor finns alltid men på olika sätt.

Kära bröder och systrar, Det är en sak att stå sörjande vid en välsignad grav på kyrkogården och be för en avliden mor, far, hustru, man, bror eller syster, barn eller nära vän, en annan sak att stå vid ett slagfält med stupade soldater, eller i en folksamling som gripits av panik och trampat ihjäl varandra. Vår tid har stor känslighet för döden som olycka, vi är medkännande och vill trösta, var än döden har drabbat människor, även dem vi inte har en relation till.

Kära medbröder och medsystrar, Det finns – enligt den helige Paulus – tröst och styrka att hämta ur Anden för varje troende kristen människa. Det här är en mycket viktig erfarenhet, kanske den viktigaste. Viktig därför att tidens svåraste prövningar och utmaningar ändå övervinns och livet får gå vidare. Det finns alltid ett hopp. Att Anden vädjar ”för de heliga så som Gud vill” betyder att det inte är en självklarhet att vi som kristna gör det Gud vill men att vi till slut ändå gör det, om vi märker att Gud vill något särskilt med oss.

Kära systrar och bröder, Vi hör idag hur aposteln Paulus undervisar sin älskade medbroder och medarbetare i evangeliets tjänst, Timotheos. Många människor har kommit på tro på Kristus genom dem och de har gått vidare från plats till plats och vunnit fler för Kristus. Det är också martyrernas tid i den unga Kyrkan. Paulus talar därför om att härda ut, särskilt om man måste sitta i fängelse för Jesu skull. ”Härdar vi ut ska vi också härska med honom; får vi dö med honom måste vi också leva med honom”, säger han.  Det gäller alltså att inte ge upp, utan fortsätta i Herrens efterföljd och hålla ut i trohet.

Varför känns det alltid skönt att återvända till lilla Thérèse? Skiljer hon sig på något sätt från Kyrkans alla andra helgon och kyrkolärare som firas traditionellt med bön om förbön hos Gud? Tänk bara på andra stora kvinnliga helgon och jämför dem med henne: S:ta Klara, S:ta Katarina av Siena, S:ta Birgitta av Vadstena, S:ta Faustina Kowalska, alla de stora vittnena som inte är karmeliter men ändå lika kontemplativa!

Vi är alla utvalda. Kära bröder och systrar! Det är viktigt att förstå vår utvaldhet på det rätta och ödmjuka sättet. Inte så att vi skulle ha särskilda förtjänster inför Gud som gjort Gud benägen att välja oss till sitt himmelska rike. Har vi förtjänster så har de kommit till efter det att Gud kallade oss och vi svarade med vår tro och med det förnuft som getts oss genom skapelseakten.

När vi umgåtts en tid med de helgon som är våra viktigaste ledsagare som ”himmelrikets lärjungar” frågar vi oss om vi verkligen förstår dem. Allt de gjort är så överväldigande och egentligen svårt att hålla ihop. Vi kan finna stöd i de underbara orden hos aposteln Johannes, ”Vi vet att vi har gått över från döden till livet, ty vi älskar våra bröder”; det  säger oss att det kanske enda sättet att förstå Kolbe är kärleken till medmänniskan. Vi kan vara säkra på att Kolbe levt denna kärlek. Hans helgonförklaring av Kyrkan är vårt bevis. Vi får, och vi kan, vörda Kristus i honom som fått efterfölja Mästaren in i det heliga korsets vishet och storslagna seger.

”Håll er därför vakna”, säger vår Herre. ”Ni vet inte när dagen och timmen är inne”. Theresia Benedicta av Korset är ett lysande exempel på den andliga vaksamheten som vår Herre alltid uppmanar oss sina lärjungar till. Senast nu i söndags predikades detta tema och förklarades genom Herrens liknelse om tjänaren som inte behövde tack för den tjänst han gjorde eftersom det var hans plikt