Predikningar Göran Fäldt

Kära lilla barn, kära föräldrar, gudföräldrar och kära vänner, När vi ser in i det här barnets ansikte och försöker fånga blicken och få ett leende tillbaka, ser vi in i en framtid som ännu inte blivit verklighet. Det är klart att vi som kristna tänker på en lycklig framtid för barnet. Men vad menar vi med lycka egentligen?

Kära vänner, kära brudpar, Det har varit en glädje att få lära känna er som personer under en del av er förlovningstid som nu strax ska övergå till äktenskapstiden. Ni kommer att märka att de hänger ihop i enhet genom den kärlek ni redan visat varandra. Som förlovade har ni fått se fram emot en tid i livsgemenskap och som gifta får ni se tillbaka på förlovningstiden som en tid av ömsesidig längtan efter gemenskap.

Under pandemin är det många som börjar tänka på sitt eget liv och döden. Egentligen är det positivt. Man bör alltid ha det perspektivet framför sig för att vara tacksam över livets stora gåva. Det finns få saker i livet som vi inte kan påverka och tycka någonting om och fatta beslut om, även de svåra och nödvändiga besluten. Vi har en makt, vi kan bestämma. Men en sak i livet ligger helt utanför vår förmåga att styra och organisera, och det är döden. Även om vi vet att den kommer – någon gång – i någon form – känner vi oss oförberedda och totalt hjälplösa.

Kära familj, kära arbetskamrater och vänner till den bortgångne. Vi vet inte varför Gud kallat vår käre broder till sig i så ung ålder. Hade han inte behövts här bland de levande ännu en tid? Hans vänner behöver honom ju, han var ju förlovad och tänkte gifta sig. Men Gud ville annorlunda. Varför nu? Varför? Det var kanske en fråga de närmaste vännerna till den unge mannen som dött i Nain också ställde sig.

Vi lever i en tid av omvälvande känslor och kanske stor oro. Var och ens liv har blivit något av stort allvar. Hur påverkar döden oss i denna tid? Födelse – liv – död – uppståndelse – och nytt liv! Ja, det är allas vår lott, vårt mål i livet. En så stor och förunderlig sak det är att leva, att vara älskad. Vid vägens slut ser man landskapet i hela dess skönhet.

Kära bröder och systrar, när vi läser Johannes kända skrifter, Bestigningen av Berget Karmel, Levande kärlekslåga eller Själens dunkla natt och hans dikter, försöker vi kanske uppnå något av vad denne mystiker och kyrkolärare har uppnått. Det är gemensamt för alla de stora helgonen, Franciskus också, att de ger oss en målinriktning, en slags bild av fullkomlighet som är mer än ett ideal därför att det kräver det absoluta och fordrar de absoluta ansträngningarna.

Alla helgons dag är en särskild glädjens dag i Kyrkan. Vår tro firar sin största triumf. Vi upplever en stor glädje tillsammans. Det är Alla helgons minnesdag i Kyrkan. I den stora skaran i Paradiset, det himmelska Jerusalem, sjunger de alla tillsammans Guds lov, de som inte är helgonförklarade av Kyrkan men som också har nått målet. Alla tillsammans inför Gud! Guds älskade barn tillsammans i kärleken.

Den helige Fadern påven Franciskus har upprepat S:t Johannes Paulus II: s uppmaning till de kontemplativa karmeliterna, kvinnliga och manliga, att vara ljusfyrar i denna tids mörka natt för Kyrkan i världen. På olika sätt har Teresas döttrar och bröder kunnat bevara det ljus de två påvarna finner så avgörande, nämligen den outtröttliga tilliten till Guds kärleksfulla försyn och nåd. Jesus säger ju till alla sina efterföljare, ”Ni är världens ljus” (Matt 5:14).

Den helige Franciskus kan påverka oss på tre sätt: I: Han har valt att ställa sitt liv helt till förfogande för Kristus. II: Han levde bara på djupet av sig själv III: Han älskade Kyrkan som Kristus gjorde. Att säga så kan verka som ett försök att förenkla helgonet till tre begripliga aspekter eller synsätt. Men det är en illusion. Vart och ett av dess tre synsätt är utvecklingsbara och mycket större än vi först kan tro. Om vi väger ihop de här tre sidorna till en enda och får en bild av helgonet Franciskus så är meningen inte att teckna ett porträtt utan att lyssna och ställa oss frågan, hur blir vi påverkade?

Det finns åtminstone två sätt att betrakta ett helgon. Det första är nog för de flesta upplevelsen av en människas yttersta bestämmelse som en av Gud skapad varelse. Helgonet är en människa som vi alla – men som vi får tro har kommit hem till sin himmelske Fader och hos Honom får erfara ett tillstånd av fullkomlig lycka. Det lilla barnet, människan, får se sin Skapare. Det fyller oss med trons glädje.