Predikningar Göran Fäldt

Kära bröder och systrar i Herren, kära barn och unga!

När vi idag får frambära en rekviemmässa för Joseph Ratzinger, gör vi det först och främst som en tacksägelse i förening med vår egen biskop och kardinal Anders som firar rekviemmässan för honom i morgon tisdag 3 januari kl. 17 i S:t Eriks domkyrka.

Kära bröder och systrar, Vi firar Guds Moder Marias Högtid på årets första dag: ”Var hälsad, heliga Moder, det barn du fött är för alltid konungen över himmel och jord.” Så vill Kyrkan hälsa henne när det nya året börjar och vi är fulla av förhoppningar och förväntningar. Vi kommer till kyrkan på årets första dag för att vittna om vår tro och be Gud att ”detta det största som hänt”, ska följa oss varje dag under det kommande året som en påminnelse om Guds eviga kärlek till oss och hans vilja att befria oss från det onda.

Kära kristna i familjerna! Det finns en viss likhet mellan Paulus’ syn på familjelivet och hur vår tids familjeterapeuter arbetar. Även om psykologerna har tagit över mycket av den själavårdande insatsen i familjerna och i samhället så är det inte mycket som skiljer i sak: ”Som Guds utvalda, heliga och älskade skall ni alltså klä er i innerlig medkänsla, vänlighet, ödmjukhet, mildhet och tålamod” (Kol 3:12), säger aposteln och vilken modern familjepsykolog skulle invända mot dessa råd.

Kära alla bröder och systrar, kära alla ni barn och unga som kommit hit i tro och tacksamhet över Guds frälsningsverk! Den största dagen av vår frälsnings historia är på väg att avslutas i vinternattens mörker. För många av våra medbröder och medsystrar är det verkligen mörkt, kallt och skrämmande i världen. Men Gud stiger in i vår värld för att möta oss alla, personligen med sitt gudomliga förtroende för sin skapelses mästerverk. Han känner oss, bättre än vi känner oss själva, och tror på att vi som hans älskade skall svara honom i tillbedjan och tacksägelse.

Profeten Jesaja får tala i Herrens vår Guds namn och utlovar det tecken vi som kristna vittnar om genom vår tro och vårt liv: ”Den unga kvinnan är havande och skall föda en son, och hon skall ge honom namnet Immanuel, ’Gud med oss.’” Vi bär detta tecken inom oss som en skatt. När denna son med namnet Immanuel kommer i tiden har det troende judiska folket levt av tron och på löftet om denna Frälsare i omkring åtta hundra r. Det är den ungefärliga tiden mellan Jesajas tid och Jesu tid.

Två ord i läsningarna i dag på Johannes’ av Korset minnesdag passar in i budskapet om korsets väg till heligheten: Paulus vill inte presentera sig för de troende i Korint annat än som en lärjunge till den korsfäste Jesus Kristus. Evangelisten Lukas å sin sida återger Jesu egna ord om det sanna lärjungaskapet: ”Den som inte bär sitt kors och följer efter mig kan inte vara min lärjunge”.

Nu är vi i väntans tider, kära medkristna! ”Amen, kom, Herre Jesus,” är det sista ordet vi har i den Heliga Skrift, Uppenbarelseboken. Det är en bön av aposteln och evangelisten Johannes som av den Helige Ande upplysts om de yttersta tingen och om det som ska komma. För honom är allt annat i livet underordnat det budskap Anden uppenbarat.

Kära bröder och systrar, Tiderna har alltid varit fulla av allvarliga varningar, exempel på det hör vi idag både hos profeten Malaki, i brevet till församlingen i norra Grekland, Thessalonike, och i Lukas’ evangelium. På vilket sätt skulle de vara meningsfulla i vår tid nu och här? Tiderna och samhällena går alltid igenom olika faser och ser olika ut. Politisk oro, livsmedelsförsörjning och frihetliga frågor finns alltid men på olika sätt.

Kära bröder och systrar, Det är en sak att stå sörjande vid en välsignad grav på kyrkogården och be för en avliden mor, far, hustru, man, bror eller syster, barn eller nära vän, en annan sak att stå vid ett slagfält med stupade soldater, eller i en folksamling som gripits av panik och trampat ihjäl varandra. Vår tid har stor känslighet för döden som olycka, vi är medkännande och vill trösta, var än döden har drabbat människor, även dem vi inte har en relation till.

Kära medbröder och medsystrar, Det finns – enligt den helige Paulus – tröst och styrka att hämta ur Anden för varje troende kristen människa. Det här är en mycket viktig erfarenhet, kanske den viktigaste. Viktig därför att tidens svåraste prövningar och utmaningar ändå övervinns och livet får gå vidare. Det finns alltid ett hopp. Att Anden vädjar ”för de heliga så som Gud vill” betyder att det inte är en självklarhet att vi som kristna gör det Gud vill men att vi till slut ändå gör det, om vi märker att Gud vill något särskilt med oss.