augusti 2022

Korinthierna har fått stora andliga gåvor, de har ”helgats genom Kristus Jesus”, men de har stannat på ”mjölkstadiet”. De tål ännu inte ”fast fö­da”. Tecknet på detta är att de lever i ”ofördragsamhet och strid”, att de de­lar in sig i partier. En ”hör till Apollos”, en annan ”hör till Paulus”.

Vi känner Pauli undervisning om kyrkan som Kristi kropp. Människan infogas som en lem i den kropp som har Kristus som huvud. Huvudets tankar styr och formar hela krop­pens liv. Redan i början av det första brevet till korinthierna skymtar den hisnande avsikten fram. Aposteln säger: ”vi tän­ker Kristi tan­kar”. Det kan bara ske genom Guds Ande. Ingen utan Guds An­de vet vad som finns i Gud. Ingen utom Sonen. Och Sonen upplyser genom sin Ande.

Himlen har landat. Mitt i en tid där de flesta blivit blinda och döva för himlen och det eviga livet står kyrka och kloster som vittnes­börd om just det. När detta kloster invigdes utropade en av klostrets vän­ner: ”Him­len har landat!” Hans glada och frimodiga utrop får en tydlig be­kräftelse och förklaring i da­gens andra läs­ning ur Hebreerbrevet. Den klarsynte förfat­taren talar om var vi be­finner oss när vi kommit till ett kloster och särskilt till dess heli­ga mäs­sa. ”Ni har kommit till Sions berg, den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem.” Himlen har landat.

Kyrkan kommer ihåg Augustinus mor Monika, hon som ivrigt bad för sin son. Med sina böner ”förföljde” hon honom på hans irrvä­gar. När hon tvivlade fick hon denna tröst: ”Vad skall det inte bli av en sådan tå­rarnas son?” Själv menade han att hans mors för­böner spelade en roll för hans omvändelse. Hon grävde inte ner sitt pund.