Kortpredikan 31 augusti 2022
1 Kor 3: 1-9; Ps 33: 12-15, 20-21; Luk 4: 38-44
Korinthierna har fått stora andliga gåvor, de har ”helgats genom Kristus Jesus”, men de har stannat på ”mjölkstadiet”. De tål ännu inte ”fast föda”.
Tecknet på detta är att de lever i ”ofördragsamhet och strid”, att de delar in sig i partier. En ”hör till Apollos”, en annan ”hör till Paulus”.
Idag kallas några ”progressiva” eller ”liberala”, andra ”konservativa” eller ”traditionalistiska”. – Sakfrågor kan vara nödvändiga att klargöra och ta ställning till, alltmer mera behöver vi gåvan att skilja mellan andarna, men det får aldrig glida över i partisinne. Allra minst i den katolska kyrkan. Monica gladde sig över att hennes son Augustinus hade blivit ”katolsk kristen”. Det räcker.
Barnen måste växa till och förstå att det är Gud som ger växten. Paulus och Apollos är tjänare och de behövs, men det är Gud som ger växten. Till mognaden hör att inte bli felaktigt beroende av den ena eller andra prästen, teologen eller påven.
Jesus själv lär sina lärjungar det när han inte bara kommer till människorna och botar de sjuka. Han lämnar dem också.
Han går till en ”enslig plats”, till andra platser eller till de hedningar som uppriktigt söker Gud, inte någon att beundra. Han söker sig till Fadern. De får leta efter honom. Gud drar sig undan den som blivit beroende av vissa upplevelser, platser eller personer. För att pröva dem och hjälpa dem att mogna och växa till.
Novismästaren skall pröva om novisen verkligen söker Gud.
Att en ledare sviker betyder inte att Gud överger sitt folk. Inte heller är det skäl att ifrågasätta tron på de ämbeten Gud har gett sin kyrka. De är ”Guds medhjälpare” och trons folk behöver dem. Det vi kan kräva är att de erkänner begångna svek och är trogna sitt uppdrag.
Herren döljer sig för att vi skall söka honom ännu mera. Så att vi renas från ”ofördragsamhet och strid”, inte kastas mellan olika lärovindar utan söker den fasta födan.
Insikten om att det endast är Gud som ger växten.
pater Ingmar Svanteson
