Predikan 9 augusti 2023, S. Teresia Benedicta av Korset, jungfru och martyr, Europas skyddspatron

Hos 2: 14, 15cd, 19-20; Ps 45: 11-12, 14-17; Matt 25: 1-13

Kära medkristna,

Av de heliga vi firar i början av denna månad augusti är S:ta Teresia Benedicta och S:t Laurentius festdagar, medan S:t Dominikus, S:ta Clara, och S:t Maximilian Maria Kolbe är minnesdagar. Perioden under kyrkoåret inramas av Kristi Förklaring och Jungfru Marie Upptagning. Det är fest respektive högtid.

Vi har alltså rikliga tillfällen under den ljusa sommartiden att inför den kommande, mörka vintertiden att hämta kraft och inspiration för oss själva i det arbete vi har, och i den gemenskap vi har i firandet av Kristi offer i mässan.

Fest står högre än minnesdag men inte så högt som högtid. Fest ska prägla hela dagen. Motsatserna möts emellertid idag. Firandet av Teresia Benedicta av korset för oss tillbaka till minnena av brott mot mänskligheten under ett pågående krig. Förintelsens mörker från andra världskriget ställs mot glädjen över tron på Jesus Kristus och försoningen i Honom. Kan dessa motsatser någonsin förenas? Det är bara i Kristi kors dessa motsatser kan förenas och bära frukt. ”Herrens öga är vänt till dem som fruktar honom, till dem som hoppas på hans nåd. Han vill rädda dem från döden och behålla dem vid liv i hungertid” (Ps 33).

Vi har ju nåtts av en våg av ungdomlig entusiasm och evangelisk iver av alla unga som kommit hem igen efter världsungdomsdagarna i Portugal, i Lissabon, i slutet av juli och i början av augusti. Vi upplever stora kontraster.

S:ta Teresia Benedicta utmärker sig bland alla dessa stora helgon vi firar som Europas skyddspatron och jag tycker att det är det vi kan, och måste, ta fasta på just i den aktuella tiden med det överhängande hotet om djupa motsättningar och risk för storkrig i vår del av världen. Låt oss be om hennes beskydd!

De andra två kvinnliga skyddshelgonen för Europa är S:ta Birgitta av Vadstena och S:ta Katarina av Siena. Låt oss be också om deras hjälp! I de olyckliga spänningarna mellan åsiktsfrihetens Sverige och den kränkta muslimska världen, har vi också kunnat vända oss till ett annat stort helgon, den helige Charbel Makhlûf från Libanon, som vi firade den 24 juni, dagen efter S:ta Birgittas av Vadstena himmelska födelsedag.

Idag får vi i tro hoppas att den heliga Teresia hos Herren vädjar om hjälp i vår oro över den brutna freden i Europa. Att vi genom Kyrkans förklaring och helgonförklaringen får tro att hon finns bland alla de heliga som trätt fram inför Herren efter sin död som martyr firar vi som fest, därför att Kristi död och uppståndelse är segern över synden och döden. Allt vårt hopp står till Honom!

Även om vi firar Teresias dödsdag som en fest, kan vi inte annat än att känna djup sorg över bakgrunden till hennes martyrium. Vi bedrövas av människans förmåga att begå oerhörda brott mot oskyldiga medmänniskor. Det är fortfarande traumatiskt för oss att inse i vilken skala dessa brott har begåtts i det nazistiska Tyskland med stöd av den dåvarande statsmakten.  

Vi är medvetna om de ondskefulla brott som begåtts i de nazistiska tyska förintelselägren. Hur förfärande det än är, kan vi ändå känna tröst i denna sorg genom bevisen på helgonens trohet mot korset. Hur mycket betyder då inte också S:t Maximilian Kolbes offer av sig själv för en medmänniskas skull i Auschwitz? Det kommer alltid att vara ett stort exempel på att följa Kristus efter, i trohet och i självutgivelse.

Som judinna var Edith Steins liv hotat från den dagen då de antisemitiska lagarna trädde i full kraft på våren 1933. Samma år inträdde hon i karmelitorden och fick i klostret i Köln ordensnamnet Teresia Benedicta av korset. Hon hade då 11 år kvar att leva och under den tiden studerade hon sin läromästare i Karmel, Johannes av Korset. Genom den ariska raslagen var hennes golgatavandring påbörjad, tillsammans med miljoner judar i det av Adolf Hitler styrda tyska landet. Ideologiskt skulle Tyskland hotas i sin kristna grund. Biskopen av Münster, Clemens von Galen, anklagade nazisternas regering för att de skulle fördärva hela den tyska kristna grunden och kulturen. Han stod upp mot förräderiet mot sitt fädernesland med mod och kärlek till Kristus.

Vi kan känna tröst i S:ta Teresias’ vittnesbörd om korsets och lidandets kraft som efterföljelse av Kristus, Han som kallat sina efterföljare att acceptera korset och lidandet i tron på försoningen och uppståndelsen.

Läsningarna idag ur Matteus evangelium och profeten Hosea belyser tydligt vad lärjungaskapet hos Kristus innebär. Gud säger till Hosea att han ska ingå ett äkta förbund med honom i ”rättfärdighet och rätt, i kärlek och förbarmande” (2:20). Det kan bara förstås så att den Gud ingår förbund med har egen vilja och förmåga att välja. Gud vill ha ett förbund med den varelse Han skapat efter sin egen bild och lik Honom.

Jesu undervisning av sina lärjungar i liknelsen om de oförståndiga och de kloka unga flickorna som väntade på att möta brudgummen, han som är Kristus. Liknelsen säger oss att vi alltid måste vara beredda att möta Gud. I katolsk tro säger vi att vi måste vara ”konfirmerade”, alltså fullt medvetna om vårt eget behov av försoning med Gud och vår medmänniska. För att själva bli förlåtna för våra synder måste vi kunna förlåta dem som är oss skyldiga.

Vi som kristna måste alltså leva efter en rättfärdighet som Gud undervisar oss om. Det är så vi ska förstå naturlagen. Att ha olja i våra lampor är den kunskap Gud ger oss och som ska forma vårt samvete.

Teresia Benedicta var en sådan Kristustroende, väl förtrogen med Jesu undervisning och med ett samvete som format henne till likhet med Gud. Hennes vandring från barndomens initiation i judendomen till den kristna tron är ett tecken på hur stor Guds nåd är och hur den förvandlar människan till en ny skapelse i Jesus Kristus.

Europa brinner idag igen som det brann under nazismen. Endast kärleken, rättfärdigheten och förbarmandet kan släcka dessa dödande eldsflammor som djävulen tänt i människors hjärtan. Vi måste alla själva göra vad vi kan och tro på Guds kraft. När vi känner oss svaga och ofullkomliga kommer de heliga till vår hjälp med sina förböner inför Gud den Allsmäktige och rättvise domaren. Idag tänker vi på Teresias obarmhärtiga utsatthet som judinna och svåra prövningar och till slut död som kristen.

Hon försvinner från jordens yta genom gasning i Auschwitz den 9 augusti 1942 men uppstår med Frälsaren i evigheten. Må hon be om fred och försoning där hat och krig nu råder. Gud sträcker alltid ut sin hand till dem som ber om hjälp i nödens stund. Det ber vi om idag. Amen.

                                                                                           diakon Göran Fäldt