Predikningar Göran Fäldt

Kära bröder och systrar, Den allvarliga strid som pågår i Kyrkan handlar om den traditionella katolska tron och förändringar i det moraliska livet; det handlar om Bibelns ord om människan och det moderna samhället. Traditionell katolsk tro säger om våra handlingar som kristna: en god handling är bara god om allt i den är gott; en ond handling är inte mindre ond om det i den också finns något som är gott.

Kära bröder och systrar, Tiden efteråt måste ha varit så annorlunda. Fram till skärtorsdagens kväll då Jesus firade den måltid med lärjungarna som blir Kyrkans eukaristi, mässan, så länge denna skapelse består, var en tid då de upplevde att de hade ett centrum, en ledare, en lärare och vän – vad de än gjorde fanns han alltid där. Jesus var alltid där.

Kära bröder och systrar, Tron på uppståndelsen vilar på tron på Gud som ”inte är en Gud för döda utan för levande” (Markus 12:27). Många i det judiska folket hoppades på uppståndelsen – men utan att ha några verkliga bevis på vad det skulle innebära. Egentligen har vi samma situation i vår tid och i vårt samhälle, människor hoppas på en uppståndelse men menar i de flesta fall ”ett evigt liv”.

Kära bröder och systrar, Varje äktenskap kan genomleva någon slags grundläggande kris som en tid kan hota dess inre enhet. Vad det beror på är inte lätt att förklara. Det två människor, en man och en kvinna, samtyckt till i frihet och med förståelse för äktenskapets syfte och mening är en sakramental förening som mannen och kvinnan inte får bryta. Ändå gör många det.

Rosenkransens första mysterium är just denna högtids tecken på de troendes barnlika förtröstan till Marias förbön och hjälp för att kunna vara Herren Kristus trogna. För väldigt många troende börjar varje ny dag med Marie Bebådelse. Att anförtro sig till Guds Moder Maria är en så djup och levande tradition i Kyrkan att man nästan kan säga att den identifierar Kyrkan. Ja, varför inte? Har inte Gud gett oss Maria för att vi ska finna vägen till hennes son, Jesus? Kristi Kyrka är ett med Maria.

Det krävs kall oförskämdhet för att kunna påstå att hela Kyrkan ska anpassa sig till världen och uppge traditionen med det prästerliga celibatet och, för de gifta, den tungt vägande kontinuerliga sexualmoralen och äktenskapet mellan man och kvinna. Ändå är det sådana ambitioner vissa biskopskonferenser vågar visa upp i vad man kallar fullständig enhet och i samverkan med katolska lekmannaorganisationer. Denna fräckhet mitt i ansiktet på trogna katoliker är en djävulens rökridå för att dölja sanningen, trons sanning och moralens sanning.

Kära bröder och systrar i Jesus Kristus, Fastetiden närmar sig och vi kan fråga oss på vilket sätt den kan föra oss närmare Gud. Vi kan lyssna mer till Guds ord under vardagarna, vi kan be mer tillsammans i familjen, vi kan avstå från en del lyx, vi kan vara mer uppmärksamma på andra. Framför allt rannsaka våra samveten, komma till klarhet om vad som är olämpligt i vårt liv, eller olämpligt i relation till andra. Vi kan be Jesus att visa oss en bra fastetid som är ett sätt att vandra korsets väg i vårt eget liv.

”Låt ärans konung draga in! Vem är han, ärans konung? Det är Herren Sebaot, han är ärans konung”. Orden från psaltaren passar precis in på denna fest under kyrkoåret, Kyndelsmässodagen, Herrens frambärande i Templet. Ärans konung är Herren, Jesus Kristus, född i ett jungfruligt äktenskap av Maria, fostrad och försörjd av Josef, ärad och hyllad av Österns vise män, lovsjungen och förkunnad av änglaskarorna.

Kära bröder och systrar i Herren Jesus Kristus, Trettondag Jul är en åminnelse av Herrens uppenbarelse för hedningarna. Veckan som följde gjordes tidigt i firandets historia till en tacksägelsevecka för Jesu födelse genom Maria och avslutades med åminnelsen av Herrens dop. Denna dag blev en ännu tydligare minnesdag som festdagen Herrens Dop, efter liturgireformen 1969 som genomfördes efter konciliet.

Kära bröder och systrar i den heliga jultiden. Vi är alla förbundna med Jesus genom trons gåva. Tron får oss att utropa ”Jag vill se Gud”. Gud är vårt allt. Gud är vårt liv, Gud ger oss kärlekens Ande. I dag, på Herrens Uppenbarelses högtid, visar oss Paulus i brevet till folket i Efesos att vi inte är ensamma att leva med Gud och leva för Hans rike bland människor.