Predikningar Göran Fäldt

Kära kristna bröder och systrar, kära barn och unga, ”Ingen har någonsin sett Gud”, säger Johannes i sitt evangelium. Nej, men måste man se kärleken för att förstå att den finns? Naturligtvis inte, man vet ändå att kärleken finns och man förbereder sig för att möta den och när man har mött den vill man behålla den. I den första läsningen ur Bibeln i dag hör vi talas om visheten. Också om den kan vi fråga oss: har någon sett den? Finns den? Den svarar för sig själv: ”Av evighet från begynnelsen är jag skapad av Honom och jag skall aldrig någonsin förgås” (24:9).

Kära kristna familjer, Under hela kyrkoåret firar vi ett stort antal helgondagar och med dem grunden för vårt firande, Guds människoblivande i Jesus Kristus. Ingen högtid, ingen fest, inga minnesdagar kan firas på begripligt sätt utan att gå tillbaka till källan, Jesus Kristus. Det är tron på honom som är det enda som verkligen förenar oss i Kyrkan. Alla sakramenten pekar på Honom och för tillbaka till Honom. Allt utgår från Honom, tron, hoppet och kärleken kommer från Honom och återvänder till Honom för att förnyas och bekräftas.

Kära bröder och systrar, kära barn och ungdomar. Den helige Stefanos var, vad vi vet, den förste martyren i den unga kristna kyrkan i Jerusalem. Kyrkan har mycket tidigt i sin historia velat fira hans martyrium som en fest, alltså en högtid som först inbjuder till vördnad för helgonet men som också påminner varje kristen om att han eller hon är kallad att gå korsets väg efter Jesus själv. ”Den som inte tar sitt kors på sig och följer mig kan inte vara min lärjunge”, säger ju Jesus. Alla skall inte bära samma kors. Men ett kors måste alla bära, även barn och ungdomar, bär kors. Små kors, men kors!

Kära bröder och systrar, Johannes av Korset kan verkligen representera många människor i vår värld och vår historia som genom svåra livsomständigheter reser sig till en anmärkningsvärd höjd av mänsklig värdighet och andlig rikedom. En antifon på minnesdagen säger ”Han öppnade sin mun i bön och Herren fyllde honom med ande och kunskap om Gud”. En annan antifon tycks kunna sammanfatta hela hans liv: ”Herren gav honom rikedomar ur ett stort mörker och en stor skatt som var undangömd”.

Kära bröder och systrar, kära barn i Herren. Varför skulle den här tiden vara annorlunda? Är inte alla tider likadana i vardagslivet? På arbetet och i skolan är det alltid samma sak. Uppgifterna ändras men platsen är densamma. I huskyrkan, i det kristna hemmet däremot, är väntetiden fram till Jesu födelse mycket speciell. Vi tror på ett löfte, en annorlunda händelse, som om vi väntade en kär gäst som ska besöka oss. Våra olika huskyrkor gör sig i ordning på olika sätt för att välkomna den efterlängtade gästen. I den stora gemenskapen, den där huskyrkorna samlas på söndagarna, är tiden som nu börjar mycket speciell.

Kära bröder och systrar i Kristus Konungen, De bibliska referenserna till högtiden Kristus Konungen vittnar om ett ledarskap på det världsliga området i Guds namn. Andra Samuelsbokens författare placerar in de första kungarna i Israels historia efter befrielsen från Egypten, Saul och David, som ledare för hela Guds folk, både för deras inre ordning och tillväxt och för det rent militära försvaret mot angränsande folk som när som helst kunde finna anledning att anfalla Israel. Folket uppfattar detta ledarskap som ett gudomligt uppdrag för kungen: ”Du skall vara herde för mitt folk, du skall vara Israels furste” (2 Sam 5:2). Folket sluter upp bakom sin kung som en garant för allas religiösa förbund med Gud.

”I dag har räddningen nått detta hus – han är också en son till Abraham” (Luk 19:9). Kära bröder och systrar, kära barn i vår församling. Det finns många därute, på gatan, i affärerna, på bussen eller tåget, eller i bilen och på cykeln, på skolgården, som funderar. Den där Jesus, vem är han egentligen?

Kära bröder och systrar, Jesus inbjuder oss till en gemenskap som förbereder oss till den stora och eviga gemenskapen i den segrande Kyrkan i himlen. När han vandrade på jorden predikade han Guds rike och undervisade hur och vad man skulle tro för att uppnå rättfärdighet och leva ett nytt liv i Gud.

Paulus säger ju tydligt att ”den rättfärdige skall leva genom tron”. Gud har ”kraften att rädda var och en som tror”, säger han i brevet till Romarna. Ja, men hur det då med dem som ”förnedrade sina kroppar med varandra”, som han tar som exempel lite längre fram i brevet?  Vi kan inte tänka oss att man och hustru förnedrar sina kroppar i den äktenskapliga akten, eftersom den ingår i Guds skapelseplan. Alltså handlar det om andra kroppar. Nu hävdar en del att sådant umgänge också kan vara uttryck för kärlek, och eftersom Gud är kärleken måste också sådana gärningar ”i köttet” rymmas inom den rättfärdighet han redan talat om i samma brev.

”Tror du på Gud?” är en fråga man kan få när som helst i livet. Den som ännu inte tror vill ofta ställa en fråga till: ”Kan du bevisa att Gud finns?” Man kan svara på olika sätt, till exempel kan man ställa en motfråga eller två: ”Tror du på kärleken?” och ”Kan du bevisa att den finns?” När man kommit så långt i ett samtal är de flesta överens om att det finns mycket som inte syns med ögonen, och som inte kan bevisas på samma sätt som ett åskväder, eller att kycklingar kommer från ägg.