Predikningar Göran Fäldt

Kära brudpar, kära bröder och systrar i Kristus Jesus! Det är en stor glädje för oss att vara här i kyrkan idag med er. Den efterlängtade dagen har kommit. Gäster från olika håll har i några fall varit på väg i flera timmar för att se er och uppleva dagen med er. Vi alla vill gratulera er två till att ha funnit varandra och bestämt er för ett liv tillsammans. Idag får vi lyssna till er när ni viger er tillvarandra i ett förbund som Gud välsignar och gör heligt.

Kära bröder och systrar, kära unga och kära barn! Det känns som om vi alla har kommit hem efter en lång resa. I stället för att samlas i tält och vara kringvandrande i ett nytt land har vi nu ett fast hem, en borg till vårt försvar, men också rum för andra. Vi är tacksamma för allt Gud gett oss under den långa väntetiden och ser tillbaka på den tiden som en tid då Guds närvaro och löften var särskilt levande eftersom vi alltid lever i tron på Gud.

Det finns två väldigt högtidliga händelser att vara med om när ett nytt hus ska byggas. Det är när marken utses och välsignas och det är takfesten när de som byggt har rätt att bli avtackade. Vad som sker mellan tiden för grunden och tiden för takfesten är inte förutsägbart. Och skönt är det! Tänk om allt skulle vara förutbestämt!

Kära lilla barn, kära föräldrar, gudföräldrar och kära vänner, När vi ser in i det här barnets ansikte och försöker fånga blicken och få ett leende tillbaka, ser vi in i en framtid som ännu inte blivit verklighet. Det är klart att vi som kristna tänker på en lycklig framtid för barnet. Men vad menar vi med lycka egentligen?

Kära vänner, kära brudpar, Det har varit en glädje att få lära känna er som personer under en del av er förlovningstid som nu strax ska övergå till äktenskapstiden. Ni kommer att märka att de hänger ihop i enhet genom den kärlek ni redan visat varandra. Som förlovade har ni fått se fram emot en tid i livsgemenskap och som gifta får ni se tillbaka på förlovningstiden som en tid av ömsesidig längtan efter gemenskap.

Under pandemin är det många som börjar tänka på sitt eget liv och döden. Egentligen är det positivt. Man bör alltid ha det perspektivet framför sig för att vara tacksam över livets stora gåva. Det finns få saker i livet som vi inte kan påverka och tycka någonting om och fatta beslut om, även de svåra och nödvändiga besluten. Vi har en makt, vi kan bestämma. Men en sak i livet ligger helt utanför vår förmåga att styra och organisera, och det är döden. Även om vi vet att den kommer – någon gång – i någon form – känner vi oss oförberedda och totalt hjälplösa.

Kära familj, kära arbetskamrater och vänner till den bortgångne. Vi vet inte varför Gud kallat vår käre broder till sig i så ung ålder. Hade han inte behövts här bland de levande ännu en tid? Hans vänner behöver honom ju, han var ju förlovad och tänkte gifta sig. Men Gud ville annorlunda. Varför nu? Varför? Det var kanske en fråga de närmaste vännerna till den unge mannen som dött i Nain också ställde sig.

Vi lever i en tid av omvälvande känslor och kanske stor oro. Var och ens liv har blivit något av stort allvar. Hur påverkar döden oss i denna tid? Födelse – liv – död – uppståndelse – och nytt liv! Ja, det är allas vår lott, vårt mål i livet. En så stor och förunderlig sak det är att leva, att vara älskad. Vid vägens slut ser man landskapet i hela dess skönhet.

Kära bröder och systrar, när vi läser Johannes kända skrifter, Bestigningen av Berget Karmel, Levande kärlekslåga eller Själens dunkla natt och hans dikter, försöker vi kanske uppnå något av vad denne mystiker och kyrkolärare har uppnått. Det är gemensamt för alla de stora helgonen, Franciskus också, att de ger oss en målinriktning, en slags bild av fullkomlighet som är mer än ett ideal därför att det kräver det absoluta och fordrar de absoluta ansträngningarna.

Alla helgons dag är en särskild glädjens dag i Kyrkan. Vår tro firar sin största triumf. Vi upplever en stor glädje tillsammans. Det är Alla helgons minnesdag i Kyrkan. I den stora skaran i Paradiset, det himmelska Jerusalem, sjunger de alla tillsammans Guds lov, de som inte är helgonförklarade av Kyrkan men som också har nått målet. Alla tillsammans inför Gud! Guds älskade barn tillsammans i kärleken.