Predikan 29 söndagen under året 2023

Jes 45: 1, 4-6; Ps 96; 1 Thess 1: 1-5a; Matt 22: 15-21

Kära bröder och systrar, kära barn,

Vad ska vi ha till middag idag? Eftersom alla i familjen vet vad alla tycker om att äta, gör man måltiden tillsammans, även om inte alla lagar maten. Den kristna katekesen, trons viktigaste innehåll i det skrivna ordet, är också en slags måltid man gör tillsammans, även om inte alla har ordet.

”Vad ska vi tro idag?” Allt smakar inte lika bra, men tro måste vi, lika mycket som vi måste äta. Också det som inte smakar bäst!

Trons verklighet är ändå något gemensamt. Den som inte lever med en barnfamilj lagar maten med eremiterna, i trons verklighet. I varje kristens hjärta finns Gud, och någon annan finns inte, säger Jesaja. I varje kristens hjärta finns också en eremit. ”Jag är Herren, ingen annan finns”, säger Gud till profeten.

Ja, eremiten har ingen vid samma bord utan lagar maten med Gud. Det är det viktigaste för alla. Inte heller är eremiten ensam. ”Bara Gud ensam räcker”, säger den heliga Teresa av Jesus, kyrkoläraren från Avila i Spanien. Solo Dios basta!

Idag kommer frågan till alla: ”Är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren?”

Alla är vi medvetna om andras behov och att alla behöver äta. Att betala skatt är att bidra till allas behov, vare sig vi känner till dem eller inte.

Varför kan man då, liksom fariséerna som frågade Jesus, ibland ifrågasätta skatten? Om mina skattepengar går till onda ting, har jag då rätt att vägra?

Jesus visar med sitt svar att vi alla har ett avgörande, precis som när vi väljer ingredienserna till middagen. Om skatten går till kriget eller till fängelserna, är det då rätt eller inte att betala den?

Det finns inte någon enkel lösning på problemet eftersom skattepengarna vi betalar, om vi har inkomster, går till både det som är gott och det som är av ondo. Vi betalar och är tacksamma att vi inte själva måste använda dödliga vapen till vårt och andras försvar. Vi betalar till kejsaren och håller för öronen när vi hör talas om aborterna och dödshjälpen, allianser för fred som syftar till att undvika krig men som ändå dödar, men inte mördar. Att döda civila i krig är mord.

Vi har rätt att försvara oss och vi måste acceptera att skatten också går till det som öppnar blödande sår. Den enda moraliska lösningen på detta oundvikliga problem är att ge Gud det som är Guds, det vill säga hålla fast vid trons sanningar som ger oss den enda friheten.

Därför lagar vi maten tillsammans även om inte allting smakar lika gott, och dricker det som inte alltid är lika nyttigt. Samma sak med katekesen. Det viktiga är att leva katekesen tillsammans, i familjen med barnen, om vi har familj, eller ensam med Gud som de heliga eremiterna. För alla gäller detta: ”Ge Gud vad Gud ska ha”.

Vi försöker uträtta något i tron och göra små uppoffringar i kärleken, Kristi kärlek, den som är svaret på alla våra frågor och som upplyser samvetet om vad som är gott och vad som är ont. Det är den skatt vi helst av alla betalar. Amen.

diakon Göran Fäldt